Sorgens år

Jag finner inte orden. Allt jag vet är att det gör ont. Idag på mors dag. På mammas födelsedag. Ett år senare.

Beslutsångest

Just nu snurrar dessa typer av tankar runt i min hjärna. Om stort som smått. Så gott som konstant.

Ska jag göra det. Eller det. Om jag gör det så kanske det händer. Eller kanske inte. Om jag inte gör så, så kanske det blir bättre såhär. Men vill jag det? Fast det kanske är bättre såhär! Nej. Inte det ... eller? Jamen det blir bra. Nä föresten. Jag har hellre lust med, hur var det nu? Nej, det går inte. Så här blir bättre. Men då kanske det händer. Det vill jag inte.

Så håller jag på. Dagarna igenom. Och oftast så blir det liksom ingenting av nånting eftersom då har chansen försvunnit. Dagen är slut.

Käftsmäll

Häromdagen fick jag en käftsmäll. En verbal käftsmäll. Rent intellektuellt håller jag med denna verbala person. Men kroppen reagerade annorlunda.

Under "utläggningen" fick jag tunnelseende och jag minns att jag tänkte att det var konstigt att jag inte började gråta. Men tårarna fanns där. Brännande bakom ögonlocken. Strax därefter tappade jag rösten (nåja, det kan väl vara förkylningen men ändå, det kom så plötsligt och i samband)

På natten sedan kunde jag inte sova. Myror i hela kroppen. Ingenstans kunde jag komma till ro. Plötsligt började hjärtat rusa. Pipa i öronen. Måste byta sovplats. Igen. Så höll jag på tills det började ljusna ... då fick jag äntligen sova nån timma i armarna på min dotter.

Dagens höjdare!

Efter en regnig lekstund ute blev mamman sugen på varm choklad. Dottern var inte riktigt övertygad. Ville hellre vara kvar ute och plaska i vattenpölarna.

När mamman sa att de skulle ha picknick på balkongen med varm choklad och ostsmörgås då lystrade dottern och satte av mot porten.

När chokladen var värmd och smörgåsarna fixade lindade vi in oss i filtar och sjalar och satte oss på balkongen och mös!

Så sätter man guldkant på en regnig fredag

Kristihimelsfärdsdag

Idag har lilla familjen cyklat till Ulriksdals slottsträdgård för att handla smultron. Nu fanns inte de smultron jag ville ha, det det fick bli smulgubbar istället. Så får vi se om det är en hit!

Väl där så upptäckte vi två grisar som bökade omkring i leran. Mycket spännande tyckte dottern. Som även passade på att hoppa sig less på en studsmatta, gunga en halv sekund och åka lite rutchkana.

Läsa på skyltarna till de olika körbärsträden var också en rolig sysselsättning. Sedan smakade det mycket bra med lite cheesecake. Fast hallonen fick mamman äta upp.

Det sociala fick sin beskärda del med lite snack med två andra tjejer i ~tvåårsålder. Eller snack? Det var mer klapp på kinden, kram och så lite lekfulla knuffar :)

Påvägen hem somnade dottern på cykeln. Uppenbarligen går det alldeles utmärkt att sova där oxå!

Lite pizzarester från gårdagens middag när middagsluren var avklarad och sedan ut igen. Mot Råsunda IP och AIK dagen. Där blev Gnagis dotterns allra bästa kompis. Kram efter kram. Sedan dansade de och klappade händerna en lång stund. Det var inte lätt att få henne därifrån ;)

Efit 15/5

07.06 Dags att vakna tycker dottern! Stig opp nu! (Jo, hon är där på bilden, jag lovar!!!)

08.05 Vad ska dottern ha för kläder idag då?

09.09 Precis lämnat dottern på förskolan

10.06 En kopp kaffe vid datorn

11.05 Blommorna på balkongen behöver vattnas

12.06 Dags för lunch. Rester från gårdagen åker in i micron

13.06 Blev visst kvar i soffan efter lunchen. Borde plocka undan. Eller söka jobb!

14.05 Måste få iväg paketen till dotterns kusiner som fyller fyra år på måndag

15.06 Dottern är hämtad från förskolan. Påväg till centrum för att handla lite middagsmat.

16.05 Dottern leker lite i rampen upp till pensionärsträfflokalen i vårt hus.

17.06 Dags att laga middag! Kyckling med ris fick det bli, det är ju ändå fredag ;)

18.06 Vi tittar på bolibompa och leker :D

19.11 Dottern vägrar komma upp ur badkaret efter duschen!

20.06 Chips i soffan. Mumsigaste just nu:

21.14 TV-soffan. Dottern vaknade nyss och var ledsen med somnade snabbt om igen när hon fick kramas lite med "vädens bässa mamma"

22. 11 Fixar med bloggen. Sedan dags för sängen!

Våga vara lyssnande förälder!

Återigen stormar det kring Anna Wahlgren och delar av hennes sova hela natten-kur. Jag har instinktivt undvikit allt som har med hennes metoder och kurer att göra men det är jag det, så därför väljer jag att inte länka till hennes sidor. Men om du är nyfiken får du själv leta reda på mer ...

Jag funderar mycket kring det här, att vi dagens föräldrar har så svårt att våga lita på våra egna instinkter. Jag tänker på föräldrarna som litade på sjukvårdsupplysningens ord, så till den milda grad att deras barn tillslut avled i sviterna av tarmvred. Ja, det är hemskt. Och sjukvårdsupplysningen har gjort fel, gett fel råd. Och jag vill inte anklaga föräldrarna alls, men varför är det så svårt att våga lyssna på magkänslan? Det är liksom dit jag vill komma ... föräldrainstinkten!

Det är inte ett lätt pussel att få in familjen i dagens stressade samhälle. Och många saknar ett säkerhetsnät kring familjen. Så då går man till BVC, nätet, TV eller en bok för att finna svaren. Man tar nått som låter bra, som ger snabba resultat. Man tystar den inre rösten. Man tänker inte på konsekvenserna.

Idag har jag lust att ställa mig på barrikaderna och få alla föräldrar att våga lyssna till sin inre röst. Gå på känsla. Ifrågasätta alla dessa metoder. Inte bara svälja dem med hull och hår. Jag vet att det är svårt att lyssna inåt, när allt där ute skriker så högt. Och visst kan man lyssna på det oxå, men ta en sekund och känn efter; känns det bra?

Med mig på barrikaden tar jag Louise Hallin (ser så framemot höstens TV-serie med henne!!!!) och Lars H Gustafsson, för jag tror att de är med mig här. Läs gärna Lars H-bloggen. Det gör jag! Är du med mig? Vågar du ropa att lyssna inåt!

Mecin utan bekymmer

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om dotterns förhållande till kåvepeninet. Nej, inte mecin säger hon när jag kommer med dossprutan. Men sedan sätter hon sig i mitt knä helt utan protester och SUGER i sig allt!
Ibland avslutar hon med sitt konstaterande; Äcklit!
Nåja, det har varit skönt att slippa jobbiga situationer med tvång. I morgon är det dags för sista dosen. Och dottern verkar vara frisk så det är väl bara att tacka och ta emot.

Sjukstuga med kåvepenin

Sådärja, nån gång ska ju vara den första. Nu är det dotterns första penicillin-kur. Egentligen känns det inte riktigt bra. Men läkaren tyckte att det behövdes. Röd i öronen. Och likaså i halsen. Så det är väl bara att hålla ut. Och ge dottern de femton doserna (dvs 3 ggr per dag i fem dagar). Två avklarade, 13 kvar.
Första dosen: inga problem. Dottern konstaterade; Äcklit!
Andra dosen: lite, lite protester. Och sedan; Blä! Äcklit!