En första glugg

Hon börjar bli stor. Tappat sin första tand. Det hände för exakt en vecka sedan. Tand-fén kom med tre femkronor. De hamnade i dotterns spargris. Hon visar stolt upp sin glugg för allt och alla, vare sig de vill eller inte ;)

Angående sjukstugan så kan vi nog säga att sonen är frisk nu. Smittohärd? Ja, kanske. Men det verkar ju inte som att det var VKS för då borde i alla fall jag åkt på magsjukan ... Så i morgon får dottern gå till förskolan och lussa med sina kompisar för mamma, pappa, lillebror, farmor, farfar och alla andras föräldrar och syskon.

Sjukstuga

Sonen är/har varit magsjuk. Dottern får vara hemma från förskolan. Det är en svår avvägning med allt som ska hända. Det verkar inte som att det är en smittsam magsjuka för ingen annan har blivit sjuk, ännu (vågar jag skriva det). På torsdag är det lucia, en viktig lucia för dotterns del då det är sista luciafirandet på förskolan. Kan jag låta henne gå till förskolan på torsdag, eller kanske redan i morgon? Kan jag ha med sonen för att titta på storasyster? Kommer vi att kunna gå på luciasångstunden i kyrkan med öppnis? När ska jag kunna göra pepparkaksdeg så vi kan baka pepparkakor på söndag? Och kommer vi kunna baka pepparkakor alls på söndag???

Jag vill vara giraff

Lagom till att jag kände att jag måste ändra mitt sätt att prata med barnen började Petra Krantz Lindgren en "blogg-kurs" i gränssättning och konfliktlösning.
Samtalsmodellen bygger på Nonviolent communication eller giraffspråket som det kallas för på svenska. Jag har läst om det tidigare och jag gillar tänket och hur man tar ansvar för sina känslor. Men det kommer inte alls naturligt för mig. Så det är bara att kämpa vidare, snart kanske det här blir min "ryggmärg". Jag hoppas det i alla fall.

Här är alla delarna i kursen som varit hittills:
Hjälp, jag vill göra annorlunda! (Gränser med respekt, del 1)
Hur tror du att ditt barn uppfattar det du säger? (Gränser med respekt, del 2)
För att bli ense i sak måste man vara ense om vilken sak man pratar (Gränser med respekt, del 3)
Alla vet hur det känns att vara ledsen (Gränser med respekt, del 4)

Nej, se det snöar!

Som sagt, den här hösten har gått galet fort. Har inte hunnit med att plocka bort sommaren från balkongen och nu kommer snön. I mängder!

Att höra sig själv

Jag kämpar på att ändra mitt sätt i hur jag pratar med/åt barnen. För jag hör mig själv i dottern och det är inte roligt i vissa lägen. Men än mer hör jag hur otrevligt det kan låta när framför allt en annan mamma på öppna förskolan pratar med sina barn.
Det är svårt med denna förändring. Det sitter liksom i ryggmärgen hur jag reagerar när det är starka känslor inblandade. Men jag kämpar på. Och känner att det går bättre och bättre för var dag. Den största förändringen jag märkt hos mig själv är att jag inte är lika arg, eftersom jag måste tänka efter före jag öppnar munnen, och då hinner känslorna liksom lägga sig.