Jasså?

Det är pengsonärerna som satt blommorna!

På tvärs

Jag tar plats när jag sover.

Kylig lördag i parken

Dottern gräver i sanden. Mamman och pappan fryser.

Vad en duva äter

Enligt dottern äter duvor fiskpinnar och kakor. Som de hittar i lekparkerna.

Middagsmums

Idag lyckades mamman laga till en god soppa. Matig tomatsoppa (lite improviserad, hon kan ju inte följa ett matrecept till punkt och pricka) på ica.se för alla nyfikna.

Återuppstått!

Min lilla kära bärbara dator har återuppstått! Tog en solig promenad till Sumpan och Webhallen och köpte mig en ny hårddisk. Och pappan tog med sig lite pryls från jobbet. Fort var det gjort så funkar datorn perfekt igen. Att det ska vara så svårt...

Ibland så...

... träffar man på en läkare som faktiskt följer rekommendationerna att vara restriktiv med antibiotika!!!
Så istället för att glatt skriva ut kåvepenin mot min konstaterade bihåleinflammation fick jag istället rinexin och en kortisonnässpray. Och det har hjälpt! Kanske skulle jag blivit frisk snabbare med antibiotika, men å andra sidan hade jag ju varit tvungen att genomgå en tiodagars kur. Nu kan jag avsluta min medicinering när jag anser mig vara frisk. Ska testa i morgon att vara utan rinexin, så får jag se hur det känns.

Medicinjunkie :(

Nä nu är jag less. På denna evighetslånga förkylning. Jag har god lust att svära en lång harang. #%¤&#*¤¤#&* Far åt ¤#%¤%#¤#&%¤ dumma virus och bakterier som intagit min (och dotterns) kropp. Jag vill inte behöva genomgå en antibiotika-kur. Men snart måste jag nog. För bihåleinflammationen är minsann ett faktum, och jag börjar även känna mig tjock i halsen så snart har jag väl även halsfluss. Men jag försöker mota bort inflammationen mha kortisonspray och inflammationsdämpande värktabletter. Får väl se om jag lyckas bli frisk utan penicillin...

Symboliska steg

I morse läste jag något som fick mig att bli både upprörd och glad på DNs debattsida. För dig som är nyfiken, kan du läsa hela artikeln här

Det som gjorde mig glad var Annika Borgs fina klargörande över vad detta otyg, som så många brudar börjat med, står för. Nej, det är inte gammal tradition (i Sverige) att pappan överlämnar sin dotter till blivande svärsonen framme vid altaret.

Så många gånger, när jag under mina sommarvikariat som kyrkvaktmästare, då jag velat ställa mig upp, mitt under pågående vigsel och ropa: Vad gör du! Är du inte en självständig, myndig kvinna som kan fatta dina egna beslut. Som gör dina egna val!

Men det är ju så fint! Nej, det är inte fint. Inte på en fläck.
Det som är fint, det är att gå dessa meter fram till altaret, sida vid sida med den som man SJÄLV valt att vilja dela resten av sitt liv med. Det är en vacker symbolik.

Jag hoppas, liksom Annika Borg, att kronprinsessan tänker om. Och gör hon det inte, så är det verkligen spiken i kistan för min lilla yttepyttiga royalistiska ådra som fortfarande kan tycka att det är väl kanske helt okej med monarki.

Jag undrar vad Ribbing står i frågan, i största allmänhet sådär. Det måste jag nu ta reda på :)

R

Idag har mammans kropp blivit 11 stygn och tre ärr rikare. Samtidigt tre leverfläckar fattigare. Det var skönt och hög tid att bli av med dessa uppstickande leverfläckar som det bara var en tidsfråga innan någon/alla hade blivit "bort"rivna.
Fast i skrivande stund är det inte så skönt. Det känns att jag har blivit satt under kniven.

Snickelisnack överallt

Alla dessa människor som pratar i mobiltelefon i tid och otid.
Vad pratar de om?
Vad är det som är så viktigt som måste avhandlas precis just då?
Tjejen i spärren, vem pratar hon med? Kanske nån som sitter i en annan spärr?
Han på tunnelbanan då? Som pratade när jag klev på, och som fortfarande pratade när jag klev av?
Fjortistjejen som ringde upp sin kompis för att fråga om hon var i skolan? Om hon hade varit i skolan hade hon väl inte kunnat svara? Eller??

Jag förstår inte. Det snackas av alla överallt. Vad är det som måste avhandlas - ofta på arbetstid vad jag kan se - så ingående och precis just då? Sannolikt är ju även den personen i andra änden på jobbet? Eller?

Kommer dessa funderingar av att jag "aldrig" pratar i mobiltelefon? Eller?

Funderar

Jag vet inte jag. Jag vill gärna blogga. Men jag känner mig inte hemma i min egen blogg längre. Kanske har jag tappat de få läsare jag haft under mitt långa uppehåll. Så vem bloggar jag då för. Egentligen.
Jag kanske måste göra en ny blogg. Göra en nystart. Eller så renoverar jag lite här. Ändrar inriktning. Eller bara filar till det så det passar mig. Och det jag vill blogga om. Om jag nu övht vill blogga?

Musik

Under den gångna veckan har mamman och dottern lyssnat och sett på två ganska olika musikföreställningar. Först ut var de båda på kungliga operan och tittade/lyssnade på Gossen och kärleken till tre apelsiner. Vilken underbar föreställning det var. Dockorna hade verkligen karaktär och var så söta. Spännande. Rolig. Och ett lyckligt slut. Precis som det ska vara.

(Bild lånad från http://www.operan.se/)

Idag var det då dags för veckans andra musikhändelse. Mamman ville gärna uppleva något under Swedish Jazz Celebration och hittade då den perfekta grejen! På kulturhuset, Rum för barn skulle Lina Nyberg med orkester göra Den olydiga ballongen och det ville mamman inte missa :) Så dottern fick ledigt från förskolan och mamman och dottern tog en liten utflykt och fick uppleva glädje, bus, smek och lite gnällig musik. Underbart!

(Bild lånad från www.swedishjazzcelebration.se)

Askmoln

Tänk vad en vulkan kan ställa till med. Ett askmoln som lamslår hela (nåja nästan) norra halvklotet. I alla fall vad gäller flygtrafik. Och som får SAS-aktien att falla. Som att det var SAS fel att vulkanen fått ett utbrott.
Nåja, jag är lindrigt drabbad av detta fenomen. Men många jag känner är mer drabbade. Och det är ju inte så kul för dem.

Nått

Jag borde väl. Men vet inte om vad. Så det får räcka så här