Ett liv med oss, mamman, pappan, nioåriga dottern och femårige sonen. Tankar kring föräldraskapet. Att leva med saknaden. Min tro. Lite träning. Kanske ett och annat pyssel. Det som händer i våra liv helt enkelt, från mammans synvinkel.
tisdag 16 september 2008
Ord
Varför ska det vara så svårt. Att hitta de där orden som ger stöd. Visar vad jag menar. Få kärleken som finns bakom att lysa igenom. Det blir bara platt och tråkigt. Känner mig som en papegoja som bara upprepar det alla andra redan skrivit. Jag vill vara en vän. Jag vill ha vänner. Just nu känner jag mig mest som ett skämt. Ett dåligt skämt som glöms bort så fort man hört det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är inte ett skämt. I min värld finns du livs levande och jag tänker på dig.
SvaraRadera