Kammorumpa

Lek i labyrinten

Telefonångest

Knappa in. Sudda bort. Knappa in. Andas. Sudda. Knappa in. Sudda. Andas. Knappa in. Andas... Trycker ring upp.

Jag gjorde det!

I natten

När mörkret faller och skuggorna djupnar tillåter jag mig att känna efter. Då kommer tårarna som tyst blöter kudden. För det som inte fick bli. För det som inte kommer att bli. Jag känner saknad och längtan. Det gör ont.

S(p)år

Nu är det sommar

Morgonfåglar

I morse vaknade jag vid femsnåret av att dottern var törstig och krävde vatten. Efter att jag fixat dotterns önskan så låg jag vaken en bra stund och lyssnade på fåglarna som kvittrade och lät så intensivt utanför fönstret - plötsligt blev det alldeles tyst. Som att nån tryckt på en knapp. Undrar vad som hände...

Barnamisshandlad

Ikväll fick dottern ett utbrott utan dess like. Hoppas det var första och sista gången. Allt började när jag tyckte det var hög tid för sänggående. Jag är inte trött, svarade dottern. Vilket jag såklart tolkade som precis det motsatta... och lyfte upp henne för jag insåg att hon kommer ju aldrig att komma i pyjamasen frivilligt.

Dottern blev som en spännbåge och satte fötterna i bröstet på mig och började gallskrika: Jag är inte trött! Kampen fortsatte när jag försökte, vänligt men bestämt få av klänningen. Hon kämpade emot och när klänningen ändå lyckades komma av försökte hon nypa mig där hon kom åt. En nattblöja lyckades jag få på utan större bekymmer. Medans pyjamasen var ytterligare en kamp.

För att inte tala om tandborstningen. Jag är inte trött, gallskrek hon. Men va bra, svarade jag, då får du ju borsta tänderna när du är pigg. Jag är inte pigg, skrek hon och bet ihop tandborsten och stora tårar rullade nedför kinderna. Jag kände mig som världens hemskaste mamma men var ändå väldigt lugn och samlad.

Jag får bära dottern till sängen. Men väl där. Aj, aj, aj... Jag får ta emot nyp i ansiktet, på bröstet. Dottern mer eller mindre klättrar på mig. Men jag inser att jag vinner ingenting på att i detta läge säga nånting om att sådär gör man inte. Jag bara är där. Försöker parera det värsta. Hela tiden skriker dottern: Jag är inte trött!

Det går i vågor. Hon lugnar ned sig en smula. Plötsligt säger hon: Jag vill inte sova! Då ligger vi här och pratar hela natten, svarar jag. Då slappnar hon av. Nappen får vara kvar i munnen. Jag pratar om vad vi gjort idag. Vad vi ska göra i morgon. Ibland gråter hon och protesterar mot det jag säger. Men ögonlocken blir tyngre och tyngre. Hennes kropp slappnar av mer och mer. Snart sover hon.

ebony and ivory

Dottern har en kompis på förskolan som, när de leker tillsammans, alltid får mig att tänka på sången Ebony and Ivory. Idag snurrade den extra mycket på min inre cd-spelare då dessa små vänner lekte länge och gärna med varandra i plaskdammen

Livet på en filt

Ibland är livet enkelt. Lite kaffe. Mycket sol.

Skört

Det behövs verkligen inte mycket för att få mig ur balans. Ett litet nej kan verkligen få mig rejält i gungning. Ett sådant litet ord som skapar så mycken oreda i mitt inre. Tur ändå att ett än mindre ord, ja, faktiskt kan göra att den där oredan, i alla fall för ett tag, kan puttas undan. Gömmas under en matta. Glömmas bort.

Igår sa jag ja till att träffa ett gäng mammor. Det blev prat om högt och lågt. Och för en liten stund fick jag känna att jag tillhör nånting. Att jag finns. Syns. Är önskad och älskad. För den jag är...

Inte lönt...

Gissa hur det känns att till och med få ett tack men nej tack till en typ praktikplats som arbetsgivaren tom får lite pengar för att jag kommer dit. Jag ger upp. Jag är ju bara oönskad.

Rosa fluff

Sedan är det ju bara ett måste med sockervadd. Eller mjukglass som dottern sa när hon skulle förklara vad det var hon ville ha. Men nu har hon lärt sig skillnaden mellan mjukglass och sockervadd. Självklart ville hon ha rosa. Nått annat fanns ju inte

En dag på ...

Äntligen lördagsgodis. Men först tekoppar, nyckelpigor, tufftufftåg, flygande elefanter...

Fegt eller?

Igår la jag upp en bild i bloggen från när dottern badade i plaskdammen. Men jag tog bort den igen. Det kanske var fegt, men jag vill verkligen inte riskera att bilden hamnar i felaktiga händer. Även om bilden var väldigt oskyldig.

-

Jag vill inte må så här.

Hängig

Jag är trött, illamående och har ont i magen och brösten. Visste jag inte bättre tyder ju alla dessa tecken på en sak. Nu har jag inte den blekaste :(

Mysteriet löst

När jag bytte mall på bloggen så försvann en liten script som analytics svarar mot. Därför håller analytics inte koll på mina läsare längre. Och jag ska fixa det. Sen nån gång. När jag vet hur jag vill ha det i bloggen.

Må din vilja ske

En sång. En bön. Det som snurrar i min hjärna. I mitt hjärta. På spotify.

Tack Mikael Wiehe för en vacker översättning av Leonard Cohens If It Be Your Will. Ännu större tack till Ebba Forsberg som sjunger så innerligt vackert så jag bara vill lyssna igen och igen.

Må din vilja ske
Må jag tystna nu
Inte tala mer
som det var förut
Ja, jag tystnar nu
tills du ger besked
Tala för mig du
Må din vilja ske

Må din vilja ske
Må min röst bli sann
Från min hög av sten
ropar jag ditt namn
Från min hög av sten
ska jag sjunga utan slut
Må din vilja ske
Jag sjunger ut

Må din vilja ske
Om det finns ett val
låt din himmel le
över land och hav
Skänk barmhärtighet
åt varje pinad, plågad själ
Må din vilja ske
och vill vårt väl

Så håll oss hårt
Och håll oss nu
dina barn som går
med sin stump av ljus
Med sin stump av ljus
som vill bränna ner
Låt vår natt ta slut
Må din vilja ske

Låt vår natt ta slut
Må din vilja ske

Statistikkoll

Kollade lite närmare på analytics nyss, och ser att nått har hänt den 8 maj 2010. Före det datumet snittade jag 4-5 besökare på bloggen per dag. Men efter det nada, nicht och ingenting, förutom ett besök från United Kingdom (det kan ju inte vara jag....) den 1 juni.

Undrar vad som hänt. Jag kan ju omöjligen förlorat alla mina läsare sådär på ett bräde helt plötsligt, allra helst inte efter ett så oskyldigt inlägg som detta. Kan det blivit nått knas när jag bytte utseende på bloggen? Det känns ju inte så troligt. Får väl se vad som händer hädanefter när jag ännu en gång bytt utseende på bloggen.

Jag har även ändrat så nu kan ALLA lämna kommentarer på bloggen. Gör gärna det :)

Fröken gekkoödla

Jag har upptäckt att utan strumpor och skor går det utmärkt att klättra uppför rutschkanan

Familjen Verb

Kommenterade att vi alla heter ett verb vid lunchen en lördag.

- Nej mamma! Jag heter inte Herbert, utbrister dottern förstört, jag heter Klara!

Varför skriver jag här?

Vem sjutton bloggar jag för. Egentligen. För enligt analytics har jag haft en besökare denna månad. Och jag tror att det är jag själv som blivit registrerad som besökare. Snälla söta rara läsare, om jag nu har några, kommentera detta inlägg om ni vill att jag ska fortsätta att skriva här. Annars slutar jag :(

Cyklingspepp

Idag när mamman skulle ge sig ut på en liten löptur ville dottern så gärna följa med. Och vad än mamman sa skulle dottern bara med.
Så när mamman kom med förslaget att pappan skulle låna mammans cykel så de kunde cykla bredvid mamman så hoppade dottern av glädje och pappan hade ingenting att komma med.

Det blev en väldigt skönt runda, som höll ganska bra tempo trots att det var stela hälsenor och trötta ben på mamman. Först lite regn, följt av moln, sedan strålande sol, molnigt igen och så avslutades passet i regn.

Mamman känner att dottern får gärna vilja följa med fler gånger så mamman kan få lite pepp från cykelstolen :)

Så sover jag

Det är jobbigt att vara tre år ibland.

Ågren

Det är nära nu. Jag känner hur det knyter sig i magen. Jag vet att den kommer. Men inte när. Jag hatar denna känsla. Mår illa.

Morsdagspresent

På morsdag sitter dottern och filosoferar. Hon tittar på pallen som står i köket.
- Pappa ska ge pallen till mormor. Så hon kan klättra ned från himlen.

Två år

Två år av ändlös. Stundtals förlamande. Ibland så tårarna aldrig vill ta slut. Brännande bakom ögonlocken. Klump i magen. Med stor kärlek.

Ship to Gaza

Jag tycker det är förskräckligt vad som hände i måndags. Mitt hjärta nästan stannade när jag fick veta att en väns vänner var med på båten. Tack och lov har det gått bra för dessa. Men de andra som fick sätta livet till. För en fredlig aktion. Nä. Jag saknar ord.

Men det som skrämmer mig nu är att detta skapar bränsle till judehatet. Och det gillar jag inte heller. Det är israel som gjort detta fruktansvärda. Inte alla judar.

Jag tyckte lika illa om 11 septembers efterdyningar då alla muslimer blev hatade. Samtidigt som de flesta muslimerna faktiskt tog avstånd från attacken.

Så tror jag nog att det är i den här frågan också. Tyvärr känner jag inga judar så jag kan inte uttala mig tvärsäkert. Men skulle jag besöka en synagoga skulle jag säkerligen få medhåll.

Att det ska vara så svårt att dela på denna jord vi fått vandra på...

Dagens visa

Då orden sviker mig får jag väl ta hjälp av Py Bäckman istället. För precis så här känns det. För mig. Just nu.

Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske jag hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Jag önskar bara att jag vågade. Väcka mig till liv. Och hitta den där himlen jag vet finns. Den glimtar till. Ibland.