I höstas, september vill jag minnas det var, fick jag erbjudandet att bli anställd som handledare på det stället där jag då befann mig i fas tre. Jag blev själaglad och tackade självklart ja. En fast anställning skulle det bli, jag minns det så väl, att jag tolkade det hela som en tillsvidareanställning. Jag kände att jag ville vara schysst och avslöjade tidigt vad som komma skulle, tyckte att det kunde jag väl vara ärlig med, snart skulle jag ändå inte kunna dölja vad som väntade.
Nyheten togs emot med lite dubbla budskap, men nejdå, det skulle inte påverka min anställning, eller hur var det nu. Nej, det var visst att det hade beslutats lite för snabbt att jag skulle anställas, så bara företaget kom upp i "kapacitet", dvs fick in fler fas tre:are och jag gått klart en handledarutbildning så skulle papper skrivas på.
Tiden gick. Hösten försvann och julen kom. Kursen var avklarad sen länge. Nya deltagare ramlade in... men inga papper skrevs på. Jag gick på julledighet och hoppades på att jag skulle börja min anställning direkt efter juluppehållet.
Kring trettonhelgen fick jag ett underligt papper från arbetsförmedlingen som gjorde mig lite arg och fundersam. Att jag skulle bli anställd med bidrag det hade jag förstått. Vad jag inte hade förstått var vilken typ av bidrag det skulle bli...
Nu när jag ÄNTLIGEN fått skriva på papperet känns det ändå bara piss. För nu visade det sig att det bidrag som de får för att jag jobbar hos dem är det sämsta tänkbara för mig. Det ger ingen ny a-kasseperiod, LAS gäller inte och dessutom är det ju allt annat än en tillsvidareanställning. De förväntar sig att jag kommer tillbaka efter föräldraledighet. Men det vill inte jag. Dessutom så kan de ju inte "kräva" det heller. Jag är ju bara anställd fram till sista april i år. Innan dess ska bebis komma, och efter föräldraledigheten ska jag, SKA JAG hitta ett annat jobb. Men detta är inget som jag säger till dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar