Yeay!

Bebisen vände sig som den skulle och verkar bli kvar så. Känner till och med hur den borrar sig nedåt. Får även hjälp av livmodern som fortsätter sin vana trogen att dra sig samman lite då och då :)

Slutet är nära

Helt galet vad tiden gått fort här på slutet. Bebis kan ju komma närsomhelst nu. Fast det vill jag inte. För som det är nu då blir det kejsarsnitt. Nått som jag verkligen verkligen inte vill.
Har ett riktigt litet busfrö i magen, som ligger lite på diagonalen eller hur jag nu ska beskriva det. Huvudet befinner sig under mina revben på höger sida. Rumpan ovanför vänster höft. Och så sparkas det nedåt utgången ;)

I fredags var vi på vändningsförsök, som gick jättebra, till en början! Men efter cirka 40 minuter så sprattlade det till i magen och så var vändningen ogjord :( I morgon görs ett till försök. Som kommer att lyckas. Så är det bara. Det har jag bestämt. Nått annat finns inte.

Men väskan står packad. Födelsebrevet är skrivet. Jag känner mig ganska redo. Även om jag skulle föredra efter helgen.

tidsbekymmer

Tiden bara rinner iväg för mig. Jag vill en massa saker, men hinner bara med hälften. Eller så glömmer jag bort vad det var jag ville få gjort när jag väl har tid att göra det.

Dagens största semla?

Dagens största semla?

rätt plats

Valde helt rätt plats på bussen. Men ska jag trycka rött eller blått?

Lyckat och mindre lyckat

Mamman älskar tulpaner. Är formligen galen i tulpaner. Så varje vecka så här på vårvintern köps nya för att ständigt ha tulpanprakten närvarande. Igår valde mamman en bunt med härligt lila och dottern ville ha gula - en mycket lyckad kombination.

I fönstret sitter även dockan Maria med nya tofflor. Som egentligen var tänkt till bebisen i magen, men när de tovades krympte de på tok för mycket. Så det fick bli ett par docktofflor istället.

Boandet har visst börjat

Jag tror minsann att mamman har börjat boa lite smått. Som första tydliga tecken på att snart väntas det bebis här, så har mamman börjat fixa med en fårskinnsfäll som efter en tvätt flockat ihop sig. Så mamman köpte sig en hundkam i stål och har nu börjat kamma igenom fällen.Sakta men säkert bli fällen fluffig och mjuk...

Andra saker som bör fixas innan bebis kommer är väl hur vi ska lösa sovandet, ett bebisskydd, gå igenom kläder som finns och vad som bör kompletteras, var bebiskläderna ska få bo, fixa med vagnen och kanske köpa ny dyna till skötbordet...

Att slutföra UFOn

Äntligen har mamman lyckats bli färdig med lusetröjan! Lagom till vinterns sista köldknäpp (ja, man ska väl inte ropa hej!...) kom hakorna och hyskorna på plats och dottern kunde gå till förskolan varmt och skönt klädd. Och  uppenbarligen tyckte hon att hon var fin i sin tröja, för den skulle vara kvar på. I vanliga fall ska så mycket som möjligt av så fort hon kommer innanför dörren...

Dagens pyssel kan väl inte riktigt räknas som ett  UFO, men det kunde blivit! Det blev lite kuddar över efter amningskudden som mamman sydde för några helger sedan, och då tyckte hon att lite extra kuddar till soffan skulle bli fint. Höll på att ge upp då det var svårt att hitta något tyg som kändes rätt, men då, hittade mamman ett glatt och passande tyg, ja ekonomiskt och färgmässigt! Och när väl tyget var inköpt gick det väldigt fort att få färdigt...

Kuddarna står här i fåtöljen som mamman återigen funderar på att fixa till. Nu agerar en filt överdrag men mamman letar efter ett snyggt tyg som kan ersätta det svartgula som inte alls känns rätt...

Annat som snurrar runt i mammans kreativa inre är att sy nytt tyg till babysittern, sy en mei tai med marimekkopanel och en matchande onbag till det, tömma ut tygförådet litet och där får tygerna bestämma litet vad det blir ;)
Sedan ska mattan virkas färdigt, spetsjalen stickas klart och mormorsrutorna bli tillräckligt många för att bli en babyfilt.
Så nog finns det att göra...

sånt där man inte vill ska hända

Gårdagskvällen bjöd på en händelse som jag allra helst hade sluppit men samtidigt är jag glad över att det hände när det nu hände... om det nu "makes sense"

Jag hade precis kommit hem från kören, hunnit fixa mig en kopp te och värmt en blåbärsmuffin. Vi satt i soffan och småpratade lite, när det börjar knastra-knaka i taket ovanför matbordet som står i vardagsrummet.
-Nu rasar taket, sa jag helt lugn.
-Rädda din dator då, tyckte pappan. Så jag skynda fram till bordet och hämtar datorn. Knastret från taket ökar.
-Rädda dig själv, uppmanar pappan och jag skyndar tillbaka mot soffan.
Precis i samma veva som jag kommit fram till soffan så

BRAK! - klirr - KRASCH! rasar takputsen ned

Sedan blir det alldeles tyst. Jag och pappan bara står och stirrar över kaoset. Jag står och kramar min dator, och inser att hade den stått kvar på bordet hade den varit ett minne blott.

Försöker liksom ta in vad som egentligen har hänt. En yta på cirka tre kvadratmeter och kanske två centimeter tjockt av puts har precis rasat från taket ned på bordet och golvet. Med sig i fallet tog det även en bit av vår plafond av frostat glas. Och det var det första jag kunde förstå hade hänt... vår fina plafond var trasig. Jag började gråta. Pappan började fota.

Sedan var det bara till att rensa upp i kaoset. Men trots allt, inser vi när vi börjar plocka och sopa, så är de materiella skadorna små. Det är takputsen och lampan som fått stryka på foten. I övrigt är det egentligen bara dammigt, kanske inte det skojigaste dammet, men med torr microfibertrasa går det lätt bort...

Idag har jag känt mig chockad över gårdagen. Jag är nog det fortfarande. Men som sagt glad över att det hände som det hände... Tänk om det hade hänt när dottern suttit där inne, ensam, och tittat på TV... Eller kanske när bebis kommit... Eller att jag suttit  vid datorn och spelat musik ganska högt, och kanske inte uppfattade det förvarnande knastret från taket och då fått allt detta över mig...

Ett tips!

Mamman träffade på en klok kvinna från Kiruna som jobbar som barnmorska. Hon tyckte att mamman skulle gå kurs i babymassage för henne. Mamman sa då att det kan jag redan, för det gick jag med mammagruppen när dottern var pyttebebis. Men så bra! (på bred Kirunadialekt), utbrast denna kloka kvinna, då tycker jag att du ska återuppta massagen med dottern. Kanske lära dottern hur man masserar. Men framförallt att när bebisen kommer ha dessa massagestunder som en viktig del i att dottern ska få känna att mamman finns där för henne också.

Mamman kände på en gång att det var ju precis vad dottern behöver - och varför har hon inte kommit på det själv. Dottern har ibland jättesvårt för att slappna av, framförallt när hon är övertrött...

Första försöket fungerade alldeles utmärkt (se föregående inlägg) trots att mamman var väldigt ringrostig och gjorde lite småfel...

Rymdhäxor!

Pappan är på skidresa med några arbetskamrater. Då passade mamman och dottern på att ha en mysig helg tillsammans. Lördag förmiddag var kanske inte så mysig (men nödvändig) då det mest innebar tvätt och städning. Men sedan blev det desto mysigare.
Lunch bestående av pannkakor - dottern åt jättemånga!
Lång dusch tillsammans!
Promenad till tunnelbanan som blev en spännande resa, som vanligt mycket  att titta på och kommentera :) för att nå målet för dagen - Konserthuset! Som bjöd på en spännande resa - genom musiken och rymden! Dottern tyckte det var jätteroligt, även om de som satt bakom oss stundtals var mer spännande att spana in, än det som hände på scenen...

[Bild lånad från DN.se]

Sedan hade dottern sett att det fanns en godisaffär så efter konserten köpte vi lite godis såklart :)
Så var det hög tid för middag. Dottern ville gå till ett ställe med klätterställning. Mamman tyckte att Hötorgshallen vore ett bra alternativ, men båda tyckte det var för slamrigt och inget verkade gott. Så när mamman föreslog ett besök på Max, blev dottern jublande glad och så fick det bli.
Pommes är gott och det var det enda dottern åt... Sedan lekte hon länge i klätterställningen. Så intensivt att det hände en liten olycka. Eftersom det inte är så långt hem valde mamman att gå hem för att sanera efter olyckan. Det var en ledsen liten flicka som höll mamman hårt i handen hela vägen hem.

Efter en välbehövlig dusch smakade godiset extra gott. Och när mamman erbjöd lite massage i sängen tackade dottern ja till det och somnade precis lagom till när massagen var på sluttampen ;)

Snöstorm

Det började redan igår eftermiddag. Kulminerade nån gång i natt. Och håller fortfarande på. Snöstorm (nåja, frisk-hård vind) med drivbildning. Det har gjort Stockholm lite sårbart. Men jag har faktiskt full förståelse för att SL beslutat att ställa in busstrafiken.

Jag är mest irriterad över mitt felaktiga beslut att ta pendeltåget istället för min kära buss 152. När jag först hörde att busstrafiken var inställd tänkte jag ta tunnelbanan, men när jag fick höra att pendeltågen gick bra, bara vissa avgångar med förseningar så tänkte jag att då åker jag med pendeln istället.

Krånglade mig fram genom snömodden och möttes av en överfylld perrong. Och inga tåg på över en timma enligt en arg kvinna som pratade högt i telefonen! Jag vände genast på klacken, för även om tåget skulle kommit inom någon minut så skulle det varit överfyllt, och jag gillar inte att åka tåg som är överfyllda. Spelar ingen roll om jag är gravid eller ej, men det blir ju verkligen inte skojigare att vara gravid om man säger så

Krånglade mig fram igen genom snömodden och kände då att det hade ju varit trevligt om pendeltågsstationen och tunnelbanan låg närmare varandra, men nu fick jag mig en uppfriskande promenad, som visserligen inte var särskilt snäll mot min ischias, men nu kunde jag i alla fall komma mig till jobbet :)

Underlig känsla i kroppen

Det började på bussen på väg hem. Det liksom kröp i hela kroppen. Kände mig stressad fastän jag var allt annat än stressad. Visserligen var busschauffören av modellen full gas - tokbromsa, så just då trodde jag att det var därför jag kände mig stressad.
Kom hem till en tom och tyst lägenhet, så jag passade på att lägga mig på sängen för att bli av med stresskänslan. Men det ville inte ge med sig. Så nu går jag omkring och känner hur det pirrar, kryper och känns oroligt i kroppen. Hoppas så det går över snart...

Färdig!

Jag fick lite stopphjälp.

Men sömnadsbiten det stod jag för alldeles själv och ensam. Insåg att jag syr blixtlås alldeles för sällan, så där blev det galet fult, men jag oooorkar inte fixa det. Funktionen finns där och det är viktigast...

En amningskudde, som först ska agera stöd för den växande magen. Eller kanske ligga mellan benen när mamman sover.

Mjuka prylar

Mamman kände ett behov av nånting mjukt och fluffigt...

Grävde fram ett urtvättat påslakan för att påbörja projektet. Mätte och ritade direkt på tyget.

Klippte ut de första delarna, och här syns även en ledtråd på vad det ska bli tillslut. Yttertyget åker en tur i tvättmaskinen men så snart det är torrt ska det också klippas ut. Sedan blir det till att sy. Mamman hoppas i skrivande stund att det finns någon passande tråd...