Jahaja. Så har sonen hunnit med att fylla ett år. Maj månad har gjort sitt intåg. Våren är här. Och allt vore så glatt och härligt. Men jag går mest runt och suckar och gråter mellanåt. Vårdepression kanske? Eller så är det bara så enkelt att jag gillar inte månaden maj, för den avslutas med morsdag och mammas födelsedag. Och alltför mycket påminner, just i år, om hennes sista tid i livet. Dottern vill gå till mormors grav på födelsedagen, och eftersom mamma är begravd i minneslund, så spelar det ju inte så stor roll vilken minneslund man besöker. Så det ska vi göra.
Kanske det är tur ändå att det, som vanligt, känns som att jag inte hinner med allt jag skulle vilja hinna med. Dagarna rullar på och jag gör allt för att åtminstone försöka njuta av den här korta korta tiden när sonen är så liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar