Såhär på internationella kvinnodagen funderar jag lite kring jämställdhet. Och tyvärr måste jag erkänna att jag /vi lever inte alls särskilt jämställt. Det är jag som tagit största delen av föräldraledigheten (pappans dagar som han tagit ut kan räknas på ena handens fingrar) Det är jag som städar, tvättar, handlar, lagar mat, hämtar & lämnar på förskola ... Till stor del beror det här ju på att jag är arbetslös, och det försöker jag ju göra något åt.
Men det känns ändå fel. Jag vill inte fastna i kvinnofällan. Jag vill inte lära barnen att det är såhär det är och ska vara.
Jag är i viss mån en kontrollmänniska och vill ha det på mitt sätt, och det sätter väl också lite käppar i hjulen i strävan att vara jämställd, men jag vill ju ändå inte vara den som gör allt hemmaarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar