I dagar av där REVA diskuteras överallt, och samma dag som Jonas Hassen Khemiri får sitt mycket läsvärda öppna brev till Beatrice Ask publicerat i DN, blir jag stoppad med orden
- Excuse me, is this the best way to the migration bureau?
Efteråt när jag visat henom vägen till migrationsverket så kommer jag på mig själv att jag inte dömt, bedömt, funderat eller på något annat negativt sätt undrat över denna persons bakgrund. Det var en människa i behov av hjälp med färdriktning, och jag kunde hjälpa.
Jahaja, vad ville jag få sagt med det här då? Kanske att jag hoppas att hen kände av min, hmmm - neutrala inställning till hens bakgrund. Kanske att det var en bättre värld om alla hade denna grundinställning. Kanske att det är skönt att kunna hjälpa utan att döma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar