Jag gillar inte att vi blivit så egoistiska, självcentrerade och förlorar snart helt empati. Det märks i små och kanske obetydliga detaljer som att folk stannar alldeles för ofta mitt i steget (det behöver inte vara ett uttryck av egoism, utan kanske oftast obetänksamhet, men att vara obetänksam ofta tyder ju på en självcentrering så ...) eller precis ovanför en rulltrappa. Eller varför inte gå mitt på en smal gångbana utan tillstymmelse till att vilja flytta på sig när någon annan kommer samma väg. Att helt uppenbart inte vilja ta hänsyn är för mig ett tydligt tecken på egoism.
Andra egoistiska saker som gör mig ledsen är att gå på fotboll istället för att se till att barnet kan få fira sin sexårsdag med sina kompisar. Det kommer fler matcher, men man fyller sex år bara en gång. Det är egoistiskt att välja sina intressen framför andras när de andras intressen är en engångsföreteelse.
Det är egoistiskt att bara se till sina intressen och att det är det enda som betyder nått. I morse berättade dottern om en före detta förskolekompis som efter jul började i dotterns klass. Jag var med ett tag på förmiddagen så jag såg själv hur glad kompisen var över att få gå i skola med sina "gamla" kompisar och framförallt bästisen! Några dagar senare hade hen slutat och uppenbarligen gått tillbaka till skolan hen gick på i höstas.
Det dottern berättade i morse var ett tecken på egoism, för hon sa att pappan tyckte att det blev för långt att hämta barnet. Nu har jag inte hela bilden så det kanske kan vara fler skäl till att de valde att gå tillbaka, men vad jag vet om den här familjen så kändes det så tydligt att det var av rent egoistiska skäl som pappan bestämt detta!
Nu blev mina exempel lite barninriktade men det kanske beror på att jag lever med barn så det är enklast att hämta exempel från detta livet :)
Jorden snurrar inte runt dig. Du är inte ensam. Vi är alla lika mycket värda. När du gör något som påverkar dina medmänniskor bör du ägna även dem en tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar