Plötsligt ramlar den över mig. Jag faller. Handlöst. Jag ser eller hör nått. Så är den där. Sorgen. Saknaden. Denna otroliga LÄNGTAN efter min mamma som aldrig kan bli tillfredsställd. Inte i detta jordelivet iaf.
Det som fick mig över kanten denna gång var en registreringsskylt med bokstavskombinationen NUS. Så resten av vägen hem gick jag med en stor klump gråt i halsen. Dottern sov i vagnen så hos henne kunde jag inte söka tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar