Ett liv med oss, mamman, pappan, nioåriga dottern och femårige sonen. Tankar kring föräldraskapet. Att leva med saknaden. Min tro. Lite träning. Kanske ett och annat pyssel. Det som händer i våra liv helt enkelt, från mammans synvinkel.
tisdag 9 december 2008
Stulen?
Helt ärligt alltså. Vem snodde min dotter igår. Och lämnade ett trotsigt monster i utbyte. Utbrotten bara löste av varandra. Och eskalerade till ett crescendo i gråt och skrik. Skrek sig blå. Och hes. Det gjorde hon. Mamman grät inombords Men utåt höll hon sig lugn. Idag är finaste dottern tillbaka. Med skratt och bus. Då är det lätt att älska och hålla om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar