Mammafel

Känner mig ledsen och frustrerad just nu. Allt som blev "fel" med dottern hade jag ju nu världens chans att rätta till med sonen. Men så gör jag samma fel i alla fall. 

Måste ta fasta på att än är det ju inte försent. Än går det att styra om skeppet. Lägga om kurs. Fast det är lätt att ramla dit. Fastna i gamla hjulspår. För det är ju det, jag är så nära, men ändå inte riktigt där. Skulle det vara fråga om en helomvändning tror jag det skulle vara lättare, för då är det ju fråga om nått helt nytt!