Tittade på kvällsöppet igårkväll när de diskuterade amning och blev återigen beklämd över den okunskap som finns kring amning och hur fel det kan leda. Om kvinnor som vill amma men som med fel hjälp aldrig får en chans att kunna amma. Om amningsmotståndare som hävdar att det finns "amningstalibaner".
Fick lust att ställa mig upp och skrika: Det här är fakta: (det vill säga forskning visar och det är vad vi vet JUST NU) att amning ger fördelar. Men det är upp till dig som mamma att bestämma själv om du vill amma eller inte.
Det är en känslig fråga, för det rör något som berör oss djupt - våra barn och allas föräldrars strävan att ge sitt barn Det BÄSTA. Kanske känner sig då de mammor (och pappor) som väljer att inte amma misslyckade i att ge sitt barn Det BÄSTA och kommer då med felaktiga argument, som att det råder amningshysteri och försvarar sitt val mest mot sig själv i slutändan.
men det är ju så i verkligheten... folk ser ner på mig att jag amma inte, att jag gav upp för tidigt. Helvetets barnmorska fattade inte jag mådde dåligt. Bara min man som var så rädd att förlurar mig... tills en vännina kom i bilden, stödja mig och skällde ut till BM. Barnet fick ersättning, jag kunde fokusera på att bli en bra mamma men de första 6 veckor var ett helvete, tack ara amningstalibaner. fy fann!!!!!
SvaraRaderaJag ser inte ned på dig för att du valt att sluta amma. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att du inte fick stöd av vården för att slippa må dåligt den första tiden.
SvaraRaderaJag vet att det är en konst att kunna amma, det tar ett tag innan det fungerar smärtfritt och en del kan inte amma.
Återigen, det är jättetråkigt att du inte fått det stöd DU behövde. Jag är ingen amningstaliban. Jag anser att amma eller inte amma är upp till var och en.