... och fattar ingenting!
Sonen var grinig och ingenting var bra. Tänkte att han var hungrig och fixade lite lunch till oss båda. När jag äter hör jag plötsligt en annan andning från sonen så jag tittar på honom - då sitter han och sover med en bit mat i munnen. Sötisen. Plötsligt blev det så självklart att han var grinig, han var ju tröttare än tröttast. Själv kände jag mig väldigt korkad och rent av elak som inte fattade vad han ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar