Fastan #9

Första söndagen i fastan - Prövningens stund

Psaltarpsalm

Psaltaren 31:2-6

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

svik mig aldrig!

Du som är trofast, rädda mig,

lyssna på mig,

skynda till min hjälp.

Var min klippa dit jag kan fly,

borgen där jag finner räddning.

Ja, du är min klippa och min borg.

Du skall leda och styra mig,

ditt namn till ära.

Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,

du är min tillflykt.

Jag överlämnar mig i dina händer

Tröstande ord när det känns jobbigt. "Bara du är min klippa" sjunger jag för mitt inre just nu.

Känner mig trött och lite mentalt dränerad just nu, då det är lite för mycket som pockar på min uppmärksamhet. Jag försöker att fokusera på en sak i taget, men det är svårt, för jag lurar mig att tro att det går fortare om jag hattar fram och tillbaka. Det är väl snarare så att ingenting blir bra med ett sådant beteende. Med det sagt så kanske det framgår att jag har inte tid för mer här idag

Fastan #8

Första söndagen i fastan - Prövningens stund

Evangelium

Markusevangeliet 1:12-13

Anden drev honom ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

 Hoppas att den här förkylningen jag drabbats av inte kommer att vara i fyrtio dagar. Det är ungefär vad jag får ur mig just nu

Fastan #7

Det som hände i lördags natt i Malmö upptar mycket av mina tankar. Det är en skrämmande utveckling, på så många plan. Först och främst att det händer. Sedan när det väl har hänt är det uppenbarligen väldigt svårt för nyhetsrapporteringen att berätta vad som egentligen hänt - alltså vem som utsatt vem för vad. Det känns så svårt att få en bild av vad som egentligen hände. När det slätas över med högerextremister, var tog uttrycket "vad som verkar vara" vägen? Självklart ska en slippa att oriktigt anklagas för något, men i rädslan för att felaktigt misstänka får det inte bli såhär heller. Nu anklagas ju de skadade för att vara bråkmakare, snacka om att misstänkliggöra någon på svag grund.

Tycker att det är väldigt skrämmande att statsminister Reinfeldt varit oroväckande tyst i frågan. Fast det är väl det, han tycker väl att vänstern och allt som den står för är mer skrämmande än några fascister eller nazister som inte tvekar för att ta till våld. Att vara för jämlikhet och vara antirasist har ingen politisk färg, det är sunt förnuft. Rädslan för de röda fanorna ska snarare vara en anledning till att vilja visa upp de blå. Som det är nu känns det bara som att det är inte viktigt för de blå, det verkar vara andra frågor som känns viktigare. Det här känns väldigt aktuellt med tillägget att Jimmie Åkesson i sin tur krattar manegen för ännu extremare tongångar bland de bruna.

Jag känner mig stärkt i att det finns många som gör sina röster hörda och bemöter detta vansinnesdåd med fredliga manifestationer där kunskap blir makt, för att visa att tillsammans är vi starka. För än så länge är fascisterna och nazisterna förhållandevis få. Men får alliansen behålla makten över Sverige med allt vad det innebär då kommer de få starkare fäste i Sverige. Den ilska vi känner nu måste kanaliseras klokt. Vi får inte sjunka till deras nivå. Jag känner en oro för att extremvänstern ser det här som en öppning till eskalerat våld. Men det är fel väg att gå. Samtidigt ska vi inte låta oss tystas, vi ska tillsammans se till att höja oss över rasisterna. Klokt och balanserat ska vi argumentera för antirasism, demokrati och jämlikhet.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det minsta du kan göra är att använda din röst klokt i de kommande valen. Att rösta blankt är inte ett klokt val, för det räknas som en ogiltig röst alltså en bortkastad röst. Bättre då faktiskt att rösta på Kalle Anka, men allra bäst är ändå att rösta på ett etablerat parti med upptryckt röstsedel. Jag tycker självklart att du ska rösta på Vänsterpartiet, men det viktigaste ändå är att du faktiskt röstar!

Jag ber en bön för Showan. #KämpaShowan.

Kristus, du som gjorde människor friska när de kom i din väg och bad om läkedom, jag ber nu till dig för Showan, som är svårt skadad. Du ser vad som drabbat honom och vet hur svårt det är för honom. Kristus, du som själv gått genom lidande och död, och kommer oss tillmötes med uppståndelsens läkande kraft, jag ber av hela mitt hjärta; Gör honom frisk igen. Amen

Vad säger bibeln på detta tema:

• Ingen skillnad på människor Apostlagärningarna 10:1-48
• Innerlig medkänsla Kolosserbrevet 3:11-14
• Älska främlingen Tredje Moseboken 19:33-34

Fastan #6

Första söndagen i fastan - Prövningens stund

Epistel

Hebreerbrevet 5:7-10

Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

 Nej, jag vill inte lyda. Jag vill kunna ifrågasätta och testa mina gränser. Jag tror ändå att jag får evig frälsning för jag håller mig inom lagarna.

Fastan #5

Första söndagen i fastan - Prövningens stund

Gammaltestamentlig läsning

Första Moseboken 3:1-13

Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag åt.”

Jag har svårt för denna bibeltext. Det är så mycket som stör mig. Jag förstår inte riktigt vad det är som är så vist med att inse att en är naken, eller snarare vad det som är dåligt med att gå omkring naken?  Om Gud nu skapat oss människor som en avbild av henom så tycker jag att en viss vishet borde vi fått. Jag tycker att det känns som att det är vi människor som tycker att nakenhet är något dåligt, men okej då kan väl ändå det vara rimligt att Adam och Eva reagerar som de gör när de ätit av den förbjudna frukten.
Sedan gillar jag inte att de skyller ifrån sig. Fast det gör vi fortfarande så vi verkar inte ha lärt oss något av historien.

När en läser texter från gamla testamentet måste en vara medveten om i vilken verklighet texterna skrevs, och då är det klart att det kanske kan bli något skamfyllt att gå omkring naken. Här i kalla norden är det en ren överlevnadsstrategi att klä på sig när en ska vara ute på vintern, men det behöver samtidigt inte behöva vara syndfullt att klä av sig naken. Nä, som sagt, jag gillar inte riktigt den här texten. Jag läser, lyssnar och försöker förstå men så mycket mer än så blir det inte

Fastan #4

Askonsdagen - Bön och fasta

Psaltarpsalm

Psaltaren 32:1-5

Lycklig den vars brott har förlåtits

och vars synd har plånats ut!

Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren

och vars sinne är utan svek!

Så länge jag teg tynade jag bort.

Jag jämrade mig dagen lång,

dag och natt låg din hand tung på mig,

jag blev som en åker i sommarens torka.

Då erkände jag min synd för dig,

jag dolde inte min skuld.

Jag sade: Jag vill bekänna

mina brott för Herren.

Och du förlät min synd och skuld.

Det är en härlig känsla att bli förlåten. Vet att det finns de som tycker att det är dumt att be om förlåtelse för då kan en göra samma dumheter igen, och åter be om förlåtelse  ... Men vad är alternativet? Att gå och må dåligt för att jag gjort dumt, veta att den jag handlat illa mot också mår dåligt, och kanske ändå göra samma dumheter. Snacka om ond cirkel.
Att vara medveten om sina tillkortakommanden är i mina ögon snarare en hjälp att bryta den onda cirkeln och en ökad chans att göra bättre nästa gång. Jag ser verkligen inte förlåtelsen som en möjlighet att göra dumt och ändå bli förlåten, utan snarare ett sätt att utvecklas till en bättre människa. Visst finns det saker som jag gång på gång faller in i som inte är bra, men jag är medveten om detta och kämpar mot min "ryggradsreaktion" för att förhoppningsvis sluta med denna återfallsbrottslighet.

Idag är en härlig dag, om det vore vindstilla skulle det vara en perfekt vårdag. Snart ska jag och dottern på melodifestivalgenrep, det ska bli roligt att få vara en stund med bara henne på hennes villkor. Hon längtar så hon håller på att gå upp i limningen ;) Ska vara ärlig och säga att det gör även jag, i alla fall nu (har varit en smula tveksam tidigare)

Fastan #3

Askonsdagen - Bön och fasta

Evangelium

Lukasevangeliet 5:33-39

De sade till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.” Jesus svarade: ”Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.” Han gav dem också en liknelse: ”Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.”

 När jag först hörde texten på askonsdagen hängde jag med i alla liknelser utom den sista. Nu när jag läser så förstår jag den bättre, fast ändå inte. Det ska väl tolkas som att de vill inte ha något annat, när det de har redan är så bra.

Fastan #2

Askonsdagen - Bön och fasta

Epistel

Andra Korinthierbrevet 7:8-13

Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig. En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död. Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja – vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken. Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig. Detta har tröstat mig.

Det är försent på dagen för att jag i skrivande stund ska få ur mig något vettigt. Jag finner orden både skrämmande och trösterika. Mest trösterika tror jag


(Anledningen till detta sena inlägg var att sonen hade svårt att somna och jag var fasligt trött. Denna kombination innebar att jag slumrade till och vaknade strax efter tio då jag satte mig att läsa denna text.)

Fastan #1

Askonsdagen - Bön och fasta

Gammaltestamentlig läsning

Manasses bön 11-15

Nu böjer jag knä i mitt hjärta

och ber dig att visa din mildhet.

Jag har syndat, Herre, syndat,

och jag vet vad jag har brutit.

Jag bönfaller och ber dig:

förlåt mig, Herre, förlåt mig,

låt mig inte gå under genom mina lagbrott,

vredgas inte för evigt,

låt inte mina olyckor vara för alltid,

förvisa mig inte till jordens nedersta djup;

du är ju de botfärdigas Gud, Herre.

Då blir det som händer mig ett bevis för din godhet,

ty i din stora nåd räddar du mig fast jag är ovärdig,

och jag skall prisa dig så länge jag lever.

Dig lovsjunger hela den himmelska hären,

och din är äran i evighet. Amen.

 Det är lättare att gå om jag gör det med ett rent hjärta. Jag gillar att gudstjänsten börjar med syndabekännelsen så jag kan lämna det dåliga bakom mig och istället fylla på med godhet och kloka ord. Så det kändes skönt att börja mitt fastebibelstudium med sista verserna i Manasses bön.

Samtidigt känner jag: En frustration över att jag gör saker som jag måste be om förlåtelse för (och det är allt som oftast samma saker). En tacksamhet över att Gud förlåter mig, fastän jag återfaller i samma mönster. En glädje över att jag har modet att be om förlåtelse. En visshet och trygghet att Gud älskar mig precis som den jag är och att han går med mig även om jag vandrar på konstiga vägar.

Han vänder bort sitt ansikte från mina synder, men aldrig från mig. Tänk om jag kunde älska mig själv på det sättet, istället ältar jag och bannar mig själv. Jag måste först förlåta mig själv, för att kunna älska. För att kunna älska mina medmänniskor, och förlåta dem också.

Under askonsdagens mässa får jag ett kors av aska i pannan. Jag bär det som en påminnelse om förlåtelsen. Ett livets tecken. Ett kärlekens tecken.

MåndagsEFIT

Kom på att det var EFIT efter att barnen lämnats på skola och förskola, men bättre sent än aldrig :)

09:18 Sitter med veckoplaneringen så att jag vet vad som ska hända den närmaste tiden.

10:17 Sitter vid datorn och "jobbar"

11:17 Kollar igenom kommunikationsvetenskapen inför provet

12:17 Antecknar flitigt, men uppenbarligen dålig på att fotografera

13:16 Första delen av provet

14:16 Ska bara kolla lite facebook innan det är dags att hämta barnen

15:17 Båda barnen hämtade från respektive skola och förskola

16:16 Sonen leker med sina nya bilar och mamman bloggar

17:17 Putsar glasögonen

18:31 På ett informationsmöte för nya medlemmar i V

19:19 Fortfarande på mötet, nu tittar vi på en kort film om Hem för alla

20:25 Vi har flyttat om oss lite för att diskutera i smågrupper

21:26 Dricker lite vatten och uppdaterar mig vid datorn

Fastlagssöndag 2014

Har funderat fram och tillbaka hur jag ska göra i årets fasta och de senaste dagarna har bitarna börjat falla på plats. På sätt och vis vill jag ta en paus från facebook, men samtidigt känner jag att det är ett verktyg för mig i mitt jobbsökande, så min paus blir inte total, utan snarare tidsbegränsad över dygnet. Alltså under fastan ska jag endast använda mig av facebook under min "arbetstid" och även då med vissa förhållningsregler. Jag ska välja vad jag delar med omsorg, välja det som lyfter, stärker och visar på bra saker, undvika att dela i ilska eller irritation. Jag ska stänga ned så fort jag fastnar och jag behöver inte klicka på alla länkar alltid!

Min fasta kommer att bestå i att läsa bibeln, något som jag allt för ofta är dålig på. Jag ska läsa och fundera över texterna i evangelieboken, alltså de texter som läses i gudstjänster under fastan. Jag kommer att dela med mig av mina tankar kring texterna här, det kan bli allt från att bara delar dagens textläsning till en lång utläggning om hur mina tankar vandrat. Det finns fyra texter (gammaltestamentlig, epistel, evangelium och psaltarpsalm) per söndag och hur jag kommer att fördela dem har jag inte riktigt bestämt, utan det får bli som det kommer. Hur jag fyller upp för att det ska bli 40 textläsningar det har jag inte heller bestämt, det kan bli att jag delar en lång text på två dagar, det kan bli att jag läser en referenstext och kanske läser jag texterna som hör till Maria bebådelsedag då denna dag infaller under fastan, det löser sig.

Gud, var mig nådig i din godhet, tag bort mina synder i din stora barmhärtighet.
Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig från min skuld.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt frimodig och stark.
Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din heliga Ande från mig.
Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig villigt följa dig.
Amen

Sorg i vardagen

Sorg är en gripande känsla. Den ramlar över en, tar över, dränker tankarna så allt blir bara tårar. Så försvinner den lika plötsligt och allt som för tillfället blir kvar är spåren efter tårarna. Mitt i disken kan den dyka på en. Eller i duschen. När du låser dörren för att gå hemifrån. Då när jag allra minst anar det står sorgen och lurar bakom nästa tanke. Så gråter jag så allting blir gråt. Fast bakom nästa tanke är gråten slut och jag tänker varför lämnade du oss här och nu

Lina Sandell

Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Söndag med sorg

Döden den så ständigt närvarande och en förutsättning för livet. Sorgen så outhärdlig stor. Jag vill hylla livet, ska bara hitta till sorgens kärna först.

En spretig summering

Jag skulle vilja summera lördagen men så fort jag försöker skriva ned mina tankar är det som att de flyger sin kos. Frustrerande, men jag ska göra ett tappert försök.

En sak som jag bär med mig är att vi formar kyrkan samtidigt som kyrkan formar oss. Det är en bra sak att tänka på, att inte vara rädd för förändringar, men att förändringar ska inte ske bara för att. Så tolkar jag det. Det är viktigt med traditioner men de måste samtidigt passa dem som de vänder sig till.

Nått som jag på sätt och vis visste om men kanske inte riktigt tänkt på är att jag i min roll som förtroendevald är arbetsgivare för de inom församlingen. Det är också en viss skillnad när det kommer till kyrkofullmäktige och kyrkorådet; i kyrkofullmäktige sitter jag som representant för POSK, jag är vald av medlemmarna i församlingen till kyrkofullmäktige. Jag är vald av kyrkofullmäktige till kyrkorådet och ska därmed representera kyrkofullmäktige i kyrkorådet. Det är en liten men viktigt skillnad i hur en ska se på de olika uppdragen.

Det finns en webbkurs i barnkonsekvensanalys som jag vill uppmana åtminstone alla POSK-kärringar att göra ;)

Trevligt att Anna von Malmborg använde sig av HEN på ett föredömligt sätt.

Jag vill läsa åtminstone inledningstexterna i kyrkoordningen, för de ger en grundläggande bild över vad och hur Svenska kyrkan ska arbeta.

I min roll som kyrkorådsrepresentant, ja även i KF, bär jag med mig ett ord, respekt. Att respektera allas åsikter innebär inte att hålla med, men att kunna lyssna och sedan visa på min syn på saken utan att köra över.