Fastan #4

Askonsdagen - Bön och fasta

Psaltarpsalm

Psaltaren 32:1-5

Lycklig den vars brott har förlåtits

och vars synd har plånats ut!

Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren

och vars sinne är utan svek!

Så länge jag teg tynade jag bort.

Jag jämrade mig dagen lång,

dag och natt låg din hand tung på mig,

jag blev som en åker i sommarens torka.

Då erkände jag min synd för dig,

jag dolde inte min skuld.

Jag sade: Jag vill bekänna

mina brott för Herren.

Och du förlät min synd och skuld.

Det är en härlig känsla att bli förlåten. Vet att det finns de som tycker att det är dumt att be om förlåtelse för då kan en göra samma dumheter igen, och åter be om förlåtelse  ... Men vad är alternativet? Att gå och må dåligt för att jag gjort dumt, veta att den jag handlat illa mot också mår dåligt, och kanske ändå göra samma dumheter. Snacka om ond cirkel.
Att vara medveten om sina tillkortakommanden är i mina ögon snarare en hjälp att bryta den onda cirkeln och en ökad chans att göra bättre nästa gång. Jag ser verkligen inte förlåtelsen som en möjlighet att göra dumt och ändå bli förlåten, utan snarare ett sätt att utvecklas till en bättre människa. Visst finns det saker som jag gång på gång faller in i som inte är bra, men jag är medveten om detta och kämpar mot min "ryggradsreaktion" för att förhoppningsvis sluta med denna återfallsbrottslighet.

Idag är en härlig dag, om det vore vindstilla skulle det vara en perfekt vårdag. Snart ska jag och dottern på melodifestivalgenrep, det ska bli roligt att få vara en stund med bara henne på hennes villkor. Hon längtar så hon håller på att gå upp i limningen ;) Ska vara ärlig och säga att det gör även jag, i alla fall nu (har varit en smula tveksam tidigare)