Livet med en femåring kan ibland ställa till det. För en femåring är stor och liten på samma gång. Som vuxen är det lätt att förvänta sig saker som inte alltid uppfylls och så blir det irritation. Det här var något som blev väldigt tydligt under dagarna i Barcelona. Pappan förväntade sig mer av dottern, och blev irriterad. Jag blev mest frustrerad och försökte få det att fungera friktionsfritt, men det slutade ändå oftast med att även jag blev arg och irriterad.
Dottern har så mycket spring i benen, så många tankar som snurrar, så stora känslor i sin lilla kropp och massor med musik som bubblar runt. Hon är underbar helt enkelt, när det finns tid och plats för allt detta. Det är också en fråga om vilken inställning man har, att låta det låta lite (eller ganska mycket) är inte hela världen och det kan faktiskt vara mer störande med föräldrar som tjatar på sina barn än en glad tjej som upptäcker världen.
Dottern har så mycket spring i benen, så många tankar som snurrar, så stora känslor i sin lilla kropp och massor med musik som bubblar runt. Hon är underbar helt enkelt, när det finns tid och plats för allt detta. Det är också en fråga om vilken inställning man har, att låta det låta lite (eller ganska mycket) är inte hela världen och det kan faktiskt vara mer störande med föräldrar som tjatar på sina barn än en glad tjej som upptäcker världen.
Känner igen oss så väl! Hos oss är det jag som har mindre tålamod än pappan... Kram Anna (Freddys mamma)
SvaraRadera