Sen kommer det visst en magsjuka och förstör. Sådär bara, när jag känner att energinivåerna börjar stiga. Ett bakslag som hette duga kan jag lova. Sådär så jag var tvungen att låta bli att vara med sonen. Mitt älskade lilla hjärta. Allt jag kunde känna var svart och elakt. Mitt i känslostormen överlevde jag i vetskapen att motsatsen till kärlek är likgiltighet.
Nu vill jag inte vara kvar här längre. Nu måste jag få vila. Nu måste jag få tillbaka. Nu måste mina behov bli tillfredsställda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar