Fastan #13

Andra söndagen i fastan - Den kämpande tron

Epistel

Hebreerbrevet 11:23-27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

Jag kan inte låta bli att tänka på Madicken så fort Moses som liten bebis kommer på tal. Hur Lisabet blir nedtvingad i en tvättunna och satt i ån nedanför huset.
Fast de senaste åren har denna minnesbild börjat blekna till förmån för Gudstjänst med små & stora som kör en fin variant på temat, där Moses syster (och mamma) får en stor del av berättelsen.

Just den här episteltexten följer Mose liv i väldigt komprimerad form. Jag fascineras av att trots att han växer upp utan sin biologiska familj ändå känner ett så starkt band till just det biologiska. Blod är tjockare än vatten, och hur en blir uppfostrad kanske inte alltid spelar så stor roll.