Fördomsfull?

Snubblade över en länk med ett test på hur fördomsfull du är. Jag är riktigt nöjd med resultatet. Jag fick 78 % rätt. Dvs två fel av nio frågor. Och en av frågorna tycker jag faktiskt att svaret är felaktigt, för hur jag än läser, kan jag inte komma fram till att det är det rätta svaret! Det andra felet var ett klassiskt slarvfel ;)
Testa du med. Hur fördomsfull är du? (Och avslöja gärna ditt resultat här!)

Dåligt samvete eller?

I gårkväll satt jag och läste ikapp i mina bloggar som jag följer. Många av dessa är (naturligtvis) andra föräldrar som skriver om livet tillsammans med (små)barn! Och jag fick så dåligt samvete. För oj vad de hittar på saker. Går på museum. Leker ute i parken. Bakar. Går ut i skogen. You name it!!!
Jag VET att jag kan ju inte slå ihop allas listor till en lista på saker som jag/vi borde göra. Men ändå.
Fast å andra sidan. Vi gör ju oxå saker. Bara andra saker. Som att åka till farmor och farfar. Eller laga mat tillsammans. Eller springer runt som små galningar. Eller sover bort hela förmiddagen...
Så jag borde väl inte alls ha dåligt samvete. Bara känna lugnet över att de val jag gör. De val vi gör är bra för vår familj. Det fungerar bäst för oss!

Summering

Så här på årets sista skälvande timmar är det hög tid att sammanfatta ... julen ...

Jorå, det blev jul i år oxå. Även om det mesta kändes så annorlunda och konstigt. Med en 1½-åring och två 3½-åringar som tycker det är roligast att ÖPPNA paket, blir julklappsutdelningen en stressig kamp mot julklappspapperet!!! Mamman hängde inte med för fem öre från vem vilken julklapp var från. Och när alla klapparna var öppnade, kunde mamman med sorg i hjärtat konstatera att, även om hon under eftermiddagens gång inte skänkt saknaden en tanke, märktes det väldigt tydligt att mammans älskade mamma inte längre finns med oss. För mammans (och dotterns) julklappshögar var faktiskt (o)väntat små. Inte för att mängden julklappar spelar någon som helst roll, men där och då blev det så tydligt att den stora julklappsshopparen inte varit med...

Fast å andra sidan var det väl tur det, för när det var en julklapp kvar, vägrade dottern att öppna ett paket till. Inte ens kusinernas paket lockade. Till och med för en nyfiken, ivrig liten tjej kan det bli för många paket att öppna!
Vad fick hon då: En pippidocka - mycket populär! En nalle - har hon knappt tittat åt efter julafton. Några pussel - jorå, de kan funka när humöret är sådant. Play Doh - kräver ju än så länge vuxet sällskap , men då är det å andra sidan väldigt roligt att "dega"! 6 böcker - mammans favoriter Barnvagnsgaloppen och/eller Kanel och Kanin letar efter sommaren, dotterns favorit Matildas katter! Lite kläder och nått mer som jag inte kommer ihåg just nu...

Vad gjorde vi mer då, förutom att bli less på julmat? Ja, lite pulkåkning och lek och bus med kusinerna hanns ju oxå med såklart.
Bilresorna norr och söderöver gick oväntat bra. Norröver sov dottern typ 95% av tiden. Söderöver inte fullt lika mycket men det gick ju bra det med :)

Nyårsafton i morgon firas hos farmor och farfar. Det blir nog bra det...

En synnerligen God Jul

Vill härmed önska alla mina läsare en God Jul!
I morgon åker vi norrut. Ungefär halvvägs till Kiruna härifrån räknat. Där ska hela lilla familjen fira jul tillsammans med mammans familj. På ett nytt sätt. För en älskad person saknas. Och det gör ont i alla våra hjärtan att det är så...

Julklänning

Äntligen satte jag mig vid symaskinen för att sy dotterns fina julklänning. Jag är faktiskt mer än nöjd. Även om det tog betydligt mer tid i anspråk än vad jag räknat med att det skulle ta. Fast då har jag ju varit noggrann. Då tar det ju längre tid...

...

... jag vill inte ... så är det bara

Onödiga frågor

Ibland blir jag så "argh" på mig själv. När jag ställer alla dessa frågor till dottern. Frågor som hon inte alls ska behöva ta ställning till.
Exempel: Jag ska lämna dottern på förskolan. Då kommer det: Ska vi säga hej då nu? "ARGH" Jag borde väl ändå säga: Nu säger vi hej då! Eller kanske: Hej då, vi ses i eftermiddag! Eller nått sånt.
Ibland är dock dottern så klok så hon säger ifrån. Sluta! När det blir för många frågor

Tänt ljus

Ikväll tänder jag ett ljus och tänker på Inger som i lördags lämnade oss här på jorden.

Skönt

Idag har dottern varit en "heldag" på förskolan, dvs 9-15. Och det var stor skillnad mot före helgen. Så skönt. Gillar inte att gå hemma med vetskapen att dottern är ledsen på förskolan. Då har jag henne hellre hemma. Även om det innebär att jag inte kan hålla på med mina jobbsökaraktiviteter. Men som sagt, idag var det en annan sida dottern visade upp på förskolan. Hon hade varit lite ledsen på förmiddagen, men sedan hade det varit soliga roliga tjejen resten av dagen :)

Allting är relativt

Ibland är det så skönt att läsa/höra talas om andra 1½-åringar. Då kan dotterns utbrott liksom blekna till en liten stillsam sommarbris. Men oj vad jag lider med de som har dessa stormar flera gånger dagligen. Stormar som aldrig vill mojna.
Och när vi befinner oss mitt i våra stormar är det ändå ingen tröst att veta att nån har det värre. För mitt i stormen är det jobbigt. För mammahjärtat. För dottern. Hon skriker sig hes. Tårarna trillar nedför hennes runda kinder. Men plötsligt säger jag visst nått som bryter stormen.
I morse lät det ungefär såhär:
Dottern, argt och ledset: Nej! Vill inte byskor!
Mamman, bestämt: Det regnar ute, du måste ha byxor på dig när vi går till förskolan.
Dottern, argt: Nej! Inte skor!
Mamman, bedjande: Men de blåa stövlarna då?
Dottern, glatt: Ja! Stöblar! Blåa!

Planeringsdag

Idag är dotterns förskola stängd för det är planeringsdag. Då hade mamman tänkt baka pepparkakor med dottern. Kavlar, pepparkaksmått, pepparkaksdeg och annat plockades fram. Förkläden åkte på. Dottern verkade se framemot att få baka.

NU blev det mest äta pepparkaksdeg. Mamman visade gång på gång hur det skulle kavlas och tryckas ut pepparkakor. Dottern ville bara äta degen ändå... Mamman tryckte ut pepparkakor ur sin deg. Men att kavla det var svårt. Degen envisades med att fastna på kaveln hela tiden. Mamman började bli arg, argare, argast. När en plåt var fylld med pepparkakor gav mamman upp...

Jag är nog inte skapt för det här att göra saker tillsammans med en 1½-åring. Jag blir bara irriterad över att hon inte gör som jag visar. Att det kladdas. Jag VET att jag inte kan begära nått annat. Men jag blir lika fullt irriterad. Jag vill ju att saker ska göras på MITT sätt. Jag vill inte bli irriterad. Jag vill göra saker tillsammans med min dotter...

Innan sömnen kommer

Det är dags att sova. Mamman och dottern ligger bredvid varandra i sängen.

Mamman: God natt dotter. Jag älskar dig.
Dottern stryker mamman på armen: Älskar

Vilja

I förmiddags pratade jag med en av fröknarna på förskolan om dotterns förändrade inställning/beteende. Hon sa nått som jag har tänkt på lite extra. Och ju mer jag tänkt, desto mer har jag stört mig på det.
Hon sa: När dottern nu varit sjuk har hon upptäckt att hon får sin vilja igenom när hon gör sådär.
För det första - Vi har verkligen inte dansat efter dotterns pipa bara för att hon varit sjuk. Dottern har fått det hon velat ibland. Ibland har hon inte alls fått det. Ibland har det blivit en liten kompromiss. Jag undrar, tycker fröken att dottern är bortskämd?
För det andra - Dottern är alldeles för liten för att kunna förstå det här med manipulation, som det är frågan om när det kommer till "att få sin vilja igenom". Dottern har nu börjat upptäcka att hon INTE styr världen. Hon har en vilja, som ibland krockar med nån annans vilja, och då kan inte hon få sin vilja igenom. Hennes tankar om vad som skulle ske, sker inte, och det är jobbigt... Jag undrar, har inte fröken koll på denna utveckling hos barn?
Den, som enligt mig felaktigt, kallas för trotsålder. Jag vet att jag har använt mig av den beteckningen. Jag ska genast sluta med det. Hädanefter ska jag kalla den prövotider, som en så klok mamma på sjalbarn tyckte det skulle heta istället.

Barnet prövar och testar och vi föräldrar blir prövade

Lusselelle

I morse ringde väckaklockan tidigt tidigt! Fast jag låg redan vaken så mig gjorde det inget... Jag tog mig en skön dusch, passade på att njuta lite extra, då det var första gången på länge som jag kunde duscha ostört!!! Åt frukost ensam med DN, det njöt jag oxå av.
Sedan var det dags för dottern att vakna. Tack och lov vaknade hon på rätt sida :) Blöj- och klädbytet gick alldeles utmärkt. Dottern öppnade sitt kalenderpaket och blev väldigt glad åt tomtarna på julskivan. Frukosten åt hon framför TV:n och bolibompa (eller blopba!)
Ja, jag vet! TV! Men allt som kan få rutiner att flyta på utan utbrott är bra rutiner...
Vi kom oss iväg, ut i regnet och mörkret! Dottern fick med sig sin pipmugg och smörgås som ännu inte var uppäten. Hon kommenterade att det regnade och att det kom droppar på handen. Vi hade det så mysigt....
Ända till overallen skulle tas av på förskolan. Då bröt dottern den fina trenden och satte igång. Skrek och kastade allt som kom nära. Tack och lov gick det ändå ganska snabbt över. Och dottern chockade mamman med att faktisk hoppa över till en av fröknarnas famn och vara med i luciatåget!!!!!!
Visserligen kom hon åter till min famn så fort första sången var sjungen, men det var bara så mysigt att få ha henne i famnen och titta på alla hennes kamrater lussa för alla närvarande föräldrar. Första gången i år som julstämningen infann sig i mitt sinne :)

Ska jag skratta eller gråta?

Igår var jag på en "inspirationsföreläsning". Ja, jag sätter snuttar på det hela, för jag vet inte om jag blev särskilt inspirerad. Helt ärligt satt jag och tänkte - Ska jag skratta eller gråta?
Jag valde skrattet, även om det satte sig på tvären ibland. Dogge Doggelito är en kille med åsikter, men mig gav hans tankar inte mycket. Tyvärr.
Jag hoppas i alla fall att den missförstådda musikern fick sig en tankeställare.

Svårt

Dottern har nu gått två dagar på förskolan efter förkylningen. Det är ingen hit. Hon vill inte vara med. Hon är ledsen. Saker som hon i "vanliga" fall gillar att vara med på (utelek, sång...) vill hon absolut inte vara med på.
Det gör ont i mitt mammahjärta då. Jag vill ju inte att hon ska vara arg och ledsen hela dagarna. Gårdagen var nog en bättre dag än idag. Ser jag till morgonen så följde de samma mönster. Fast dagens lämning gick bättre och snabbare än gårdagens. Svårt.
I morgon är det luciafirande tidigt. 7.15 ska dottern vara på förskolan, ombytt och klar. Det ska bli spännande å se hur det kommer att gå. Vid den tiden sover vi oftast fortfarande... Funderar om jag ska bli kvar på förskolan tills jag måste på möte?
På måndag är förskolan stängd pga av planering. Sedan är det snart jul. Med lite mer än två veckors ledigt för dottern. Så nästa vecka vet jag inte riktigt hur jag ska göra? Ska hon fortsätta att få gå kortare dagar? Ska jag vara med henne lite mer på förskolan? Ska hon få vara hemma de dagar jag kan ha henne hemma? Eller ska farmor ta hand om henne när jag inte kan? Svårt.
Inser att det här är ju egentligen ett lyxproblem. Att jag har tur (i oturen) att jag just nu kan vara med henne såpass mycket. Fast hade jag haft ett jobb, skulle det ju inte finnas så många olika alternativ att välja på. Nu slutar jag innan jag snurrat in mig alltför mycket!!!

Lussebulle

Idag har jag och dottern bakat lussebullar. En sanning med modifikation. Först försökte jag få dottern med på noterna att faktiskt vilja vara med å baka! Inte det lättaste, men tillslut var förklädet på plats och hon satt vid bordet :)

Ja, då var det ju roligare att smaka! på degen. Efter att jag sagt att man får smaka på degen, inte äta upp den satt hon länge och poängterade att hon "maka"! Degklumpen blev mindre och mindre... Mamman rullade lussekatter för glatta livet :)

När alla katterna var fixade tog mamman med god assistans från dottern hand om den lilla degklump som var kvar av dotterns bit av degen. Se så fin kisse det blev!

Här är hela högen med mycket mumsiga lussebullar. Det kan både mamman och dottern intyga!!!

Komplett

Efter många om och men. Och en dag försent blev då äntligen paketkalendern komplett. I dagens paket hade jag lyckats sy dottern ett förkläde. Fast egentligen skulle det varit gårdagens paket, men man kan ju inte få allt att fungera som man vill....
Och att sy ett enkelt förkläde var visst svårare än vad jag trodde! Först sydde jag en söm åt fel håll, så jag var tvungen att sprätta. Sedan tog den vita tråden slut!!! Så jag sydde med röd istället, fast det blev ganska läckert trots allt.
Dottern blev glad och hade gärna på sig det. Insåg då att det blev lite för stort i ryggen, men då kanske hon kan ha det även nästa jul oxå!!!

Stulen?

Helt ärligt alltså. Vem snodde min dotter igår. Och lämnade ett trotsigt monster i utbyte. Utbrotten bara löste av varandra. Och eskalerade till ett crescendo i gråt och skrik. Skrek sig blå. Och hes. Det gjorde hon. Mamman grät inombords Men utåt höll hon sig lugn. Idag är finaste dottern tillbaka. Med skratt och bus. Då är det lätt att älska och hålla om.

Svårt att hitta titel

Skrev nått som jag kände var alldeles fel. Så jag tog bort det. Nu vet jag inte vad jag ska skriva istället.
Dottern är förkyld. Hostar. Har feber. Ögonen kletar igen stundtals. Äter dåligt. Jag saknar min glada lilla tjej. Just nu är det mest: Nej! Aj! Sluta! Gråt. Nyps. Kastar saker. Funderar om hon kommit i trotsålder... eller vad jag ska kalla det för. Det är iaf väldigt tydligt att hon har en tanke om hur hon vill ha det, och om det inte blir så. Då kommer tårarna. Trotsen. Jobbigt och frustrerande för oss vuxna.

Tillfälligt avbrott

Vill bara förvarna lite. Kommer inte att blogga nått i helgen. Bara så ni vet. Återkommer tidigast måndag förmiddag. Tidigast...

Och som ett litet tillägg - Idag fick jag och dottern mysa sjal. Vad hon mös min lilla hostiga dam. La huvudet mot min rygg. Gosade in händerna under mina armar. Och pratade om allt vi såg :)

Scen från sovrummet

Dottern sitter trött och väldigt ledsen i sängen. Pappans närvaro verkar inte spela någon roll. Mamman kommer in. Lyfter upp dottern i famnen.
-Bära, snyftar dottern.
-Javisst kan jag bära, svarar mamman.
Dottern fortsätter gråta. Ingenting verkar bra.
-Jag vill sova, gråter dottern.
-Det är bara att somna i min famn, svarar mamman.
Fortsatt gråt. Dottern krånglar i famnen. Då reser mamman på sig och "dansar" runt med dottern i famnen. Genast upphör gråten. Dotterns huvud ligger tungt på mammans axel. Mamman lägger ned dottern i sängen.
-Jag vill sova, säger dottern trött.
-Ja, nu kan du somna, svarar mamman.
Lägger sig bredvid dottern. Stryker lite på magen. Tror att hon somnat. Gör ett försök att sätta sig upp. Dottern slår upp ögonen. Tittar på mamman.
-Sova, beordrar dottern (vilken nog ska tolkas som ett Sov!)

Återfall

Plötsligt ramlar den över mig. Jag faller. Handlöst. Jag ser eller hör nått. Så är den där. Sorgen. Saknaden. Denna otroliga LÄNGTAN efter min mamma som aldrig kan bli tillfredsställd. Inte i detta jordelivet iaf.
Det som fick mig över kanten denna gång var en registreringsskylt med bokstavskombinationen NUS. Så resten av vägen hem gick jag med en stor klump gråt i halsen. Dottern sov i vagnen så hos henne kunde jag inte söka tröst.

Trillat dit

Jahapp. Så var vi där då. VAB-träsket! Buhu. Inge kul alls. Mest för dotterns skull lider jag. Först magsjuka och nu hosta och feber. Nu verkar det vara en sjuka som faktiskt gör dottern påverkad. Hitills har hon gått ganska omärkt förbi/genom både det ena och det andra utan att verka sjuk. Idag hittade jag henne såhär i soffan:

Tilläggas bör att dottern HATAR att ha täcke eller filt över sig. Och ligga still utan att sova det är INTE hennes grej.

Nyss

Telefonen ringde här hemma för en stund sedan. Det var dotterns förskola. Dottern hade inte ätit nått till lunch. Normalt är hon en storätare! Dessutom hade hon bajsat löst. Två gånger. Och ledsen var hon. Normalt är hon glädjen personifierad på förskolan!
Så nu ligger hon här hemma och sover. Jag ska se till att få i mig nån lunch nu

Massor!

Ojoj. Ska jag orka skriva om allt som hänt under helgen? Tycker ni kära läsare att det är intressant?

Äsch, jag låter fingrarna flyga fram över tangentbordet så ser vi var vi hamnar!


Lördagen började med städning och pyntning. Dottern både älskar och hatar dammsugaren. Utropar glatt "oooooo" när vi plockar fram dammsugaren, men när vi startar den så springer hon iväg och gömmer sig. Kommer fram efter en stund och vill då gärna hjälpa till en smula. Adventspyntet skulle hon oxå hjälpa till med att fixa, vilket innebar att hon drog ut allt roligt ur jullådan. Sedan när ljusslingor, stjärnor, adventsstakar mm var på plats sprang hon runt och konstaterade "särna"!

Hon fick även en ny favoritkompis. Tomten Gumma heter hon.

Sedan fick mamman rusa för att hinna till kyrkan för att öva inför adventskonserten senare på eftermiddagen. Kom senare hem efter en lyckad konsert och fick ett glatt och efterlängtat välkomnande av dottern, ja från båda håll. Uppenbarligen hade dottern blivit väldigt ledsen när hon insåg att mamman inte var hemma när hon vaknade upp efter vilan.

Lite lek och bus tillsammans hela familjen sedan var det dags för mamman att lämna pappan och dottern hemma, för att träffa andra mammor på rymmen på en japansk resturang på Kungsholmen. Efter en trevlig kväll ute kom mamman hem och strax därpå klev dottern upp och ville "pippi dassa" Alltså dansa till Pippisången. Det fick hon inte, men väl vara uppe en liten stund tills mamman fixat sig för natten.

Tillbaka i sängen var dottern väldigt stökig och hade svårt att somna. Men efter några snurrar och dra mamma i håret somnade hon äntligen på mage bara för att vakna en kort stund senare av att hon kräks. Lilla hjärtat mitt. Så ledsen och förtvivlad. Byte till ren pyjamas. Bädda rent i sängen. Då blev hon pigg och skulle hoppa runt i sängen. Dumt gjort. Mera kräks. Byte av pyjamas. Lite vatten var gott för att skölja bort kräksmaken. Nähä! Det kom upp igen... Nu skippade vi pyjamasen. Bäddade med handdukar i sängen. Äntligen somnade hon. Spak. Ledsen. Men inget mera kräks...

1:a advent vaknade dottern i vanlig tid, dvs vid åttasnåret. Pigg och glad. Efterfrågade gröt med russin till frukost. Självklart skulle hon få det. Lite ProViva var oxå mums. Mamman iväg för att sjunga i kyrkan igen! Dottern trött, åt inget till lunch. Somnade tidigt för middagsvila. Sov ganska länge...

Mamman hade som plan att gå till kyrkan med dottern på eftermiddagen, men iom kräks kändes det inte som en bra idé så det fick bli en tur till farmor och farfar istället. Adventsfika med glögg och pepparkakor. Pappans moster med (nästan) hela familjen var oxå där. Dottern spexade. Satt inte still en sekund. Välte kaffekoppar. Stoppade farmors kaffekopp full med mandlar. Flörtade med pappans yngsta kusin. Eller hon sa nej, så fort han sa nått :D Åt kakor och bullar och russin med stor aptit. Smakade på farmors kaffe...

Dottern somnade sedan i bilen på vägen hem. Ville absolut inte ha någon middag. Allt blev fel. Tror aldrig vi sett henne så ledsen någon gång tidigare. Tillslut kunde hon tänka sig att dricka lite saft med sugrör. Men middagen eller för all del gröten ville hon inte alls ha :( Mamman och dottern somnade totalt utslagna sedan.

Mamman vaknade strax efter midnatt och kom på att paketkalendern var ju ännu inte färdig. Och förresten sov hon med kläderna på. Så hon steg upp, fixade med kalendern. Drack lite vatten. Tvättade av sig. Och somnade sedan om.

Snart 1/12

Alla, nåja utom ett dårå... paketen färdiginslagna och redo att hängas upp på kalendern. Se så fin liten pakethög de bildar. Hoppas dottern, trots sin ringa ålder, kan uppskatta det hela!

Bubbel

Aj! Det gör ont på huvudet idag. Inte farligt men irriterande. Dottern råkade komma åt såret i natt, det var INTE skönt :(
Har massor att göra idag. Väntar på att jag ska få inspiration att ta mig för min långa lista. Än är "manjana" känslan för stor. Men snart får jag nog tummen ur. Känner att det liksom bubblar inombords ;)
Idag hade vi en positiv morgon här. Trots att dottern rasade rakt in i en lampa så att den gick sönder. Den arga och irriterade mamman var som bortblåst. Undrar om den satt i knölen på huvudet. Vi får väl hoppas det!!!

Under kniven

Idag har jag upplevt ett mycket snabbt och effektivt besök i sjukvården.
Har länge (för länge...) haft en talgkörtelcysta (atherom) i hårbotten och idag skulle den äntligen väck.
Var orolig innan - skulle de vara tvungen att raka bort hår? Hur länge skulle jag behöva gå utan att få tvätta håret? Ja, såntdär ytligt men ack så viktigt ;)
Inget hår behövdes rakas bort och jag får tvätta det redan i morgon om jag så vill.

14.00 hade jag tid hos läkaren. 14.11 stod jag utanför Sabbatsberg närsjukhus igen!!!

På tal om sova

När jag borstade tänderna i morse kom jag på mig själv att fundera över det här med att många föräldrar ser det nödvändigt att LÄRA sina barn att sova (själv/ensam).
Jag anser att det är omöjligt att lära någon annan att sova! Den kunskapen besitter varje människa själv.
Sedan kanske man behöver stöd i att finna bra vägar till att kunna somna, men det är någonting annat. Alla är vi olika och varför VARFÖR ska små barn måsta somna ensam?
Lyssna på din egen, inre röst. När är du som mest avslappnad? När känner du största tryggheten? När sover du som allra bäst?
Är det när du är ledsen, på en främmande plats och när du är ensam?
Eller är det när du är glad, i din egen säng och i sällskap med de du älskar?
Jag hoppas du förstår var jag vill komma. Varför behandla den du älskar allra mest så ologiskt och långt från hur du vill ha det...

Sovit på saken

Igår när jag åkte hem från rekryterings grejen på af Expo kände jag mig väldigt negativ. Att det var bortkastad tid. Att det inte gav mig nått. Nu har jag fått sova på saken. Och fullt lika negativ känner jag mig inte. Men nått jobb lär jag ju inte få. Galet mycket folk. Inte för att jag trodde jag skulle vara ensam, men riktigt så galet mycket folk hade jag inte förväntat mig.
Jag har ingen erfarenhet. Jag bara svamlade. Och log galet mycket för att liksom släta över det hela. Vårt möte tog typ 30 sekunder. Alla andra stod och snackade och pratade och höll på... Speeddating in my ass. Inget för mig.
Ge mig chansen - vem köper det. Nä, inte ens sälj är min grej.
Självförtroendet är nu totalt bortblåst. Självkänslan har flugit sin kos. Kvar är bara ett tomt skal som gör som det blir tillsagt. Och knappt det.
Nåja, jag fick mig en smörgås och en loka. Alltid nått

Arg

Är jag inte ledsen så är jag arg. Varför kan jag inte bara få vara glad. Eller nått...

Knas i cyberspace

Bloggade från mobilen. Det blev bara knas. Fast det var nog lika bra. Det var ju bara ett negoinlägg ändå... Fast jag undrar varför det blev knas?

Undrar hur de tänker nu

I eftermiddag ska jag iväg på en rekryteringdrive på arbetsförmedlingen Expo. Det är af själv som söker en massa folk till sin IT-avdelning.
Det ska bli så spännande å se hur de reagerar på mig. Jag menar, om nu nån ska ge en utbildad ingenjör som gått arbetslös lääääänge en chans, så borde väl af gå i främsta rummet. Eller? Självklart fattar jag väl att de som alla andra vill ha bra personal, men jag har ju inte ens fått chansen att visa vad jag går för.
Dessutom borde de väl ha koll på alla braiga "förmåner" som kommer med när man anställer mig. En sån sak kan man väl inte bortse ifrån...

(Att jag sedan tycker den ligger helt idiotiskt tidsmässigt, 16-19, det hör väl kanske inte hit. Fast det tyder ju på att de främst letar efter de som redan har jobb...)

:hjärta:

Saker som håller mitt hjärta igång:

• När dottern ligger på min plats när jag ska gå å lägga mig. Måste flytta på henne försiktigt. Då mumlar hon i sömnen. Lägger handen på min kind. Är så trygg
• Längtan efter dottern på eftermiddagen. Gör att jag måste småspringa till förskolan
• Dotterns långa utläggningar om viktiga saker. Jag förstår inte mycket. Men det gör ingenting
• När dottern ligger på skötbordet. Uppmanar mig - katt! Skrattet som kommer när jag gör som hon vill.
• Att få höra "mamma" "sitta sossan. bokk. myra!" "grrrodan! bettil!" "danta pippi!" "kamas" "poss" "komm" "ita mommor" "basse!"

Till sist...

Jag förstår. Det är inte lätt.
Inte för mig heller.
Plötsligt ramlar jag bara. Faller handlöst.

Men du då?

Du som ska lyfta mig.
Få mig att blomma.
Var gömmer du dig. Vad flyr du ifrån. Varför väljer du att inte se?
Eller är det så att du verkligen är blind
Märkligt är det. Jag kippar efter andan. Du går iväg...

Låt mig vara ett tag

Vill inte vara här. Vill inte känna såhär. Vill verkligen inte.
Men jag hittar ingen väg. Finner ingen lösning.
Har ingen ork.

Jag har egentligen ingen rätt att säga nej. Sätta stopp.
Men å andra sidan har du verkligen rätt att behandla mig som du gör?
Ser du inte. Märker du inte.
Jag vet inte vem som är mest självisk.
Vet bara att jag mår dåligt.
Vet att så fort jag fått näsan över vattenytan dras jag ned igen.
Jag försöker fly. Men det skapar bara mer ångest.
Livegen.

Jag borde känna större tacksamhet. Men allt du gett mig är mina dåliga sidor.
Låt mig bara få vara ett tag.
Ge mig luft. Ge mig utrymme.
Då kanske det blir bättre.
Jag får i alla fall chansen att hitta balansen.

Snön faller uppåt...

... och jag faller neråt. Snart är botten nådd.

SNÖ!

Vaknade upp till ett vintervitt landskap. Så snart frukosten var uppäten tog vi på oss kläderna och gick ut. Kramade snöbollar. Hoppade och skuttade i snön. Gömde oss bakom träd. Åkte lite kana i snön. Bakade snökakor.

Mamman och pappan frös. Dottern ville aldrig gå in. Men när vi väl kom in var det supermumsigt med "jussen"

Snabbpyssel

Dottern ska ju få en presentkalender, som jag bloggade om här. Så idag gjorde jag en av paketen, eller ja, innehållet i paketet.

Inspiration från lite varstans, vet faktiskt inte var jag såg den först. Men här är iaf mönstret.

Och såhär blev resultatet:

Det tog typ en kvart att sy. Och då var jag ändå tvungen att stanna till och tänka så att fodret skulle hamna rätt!!! Söt, somrig och perfekt för små fingrar att stoppa små saker i!

Fly förbannad

Läser i en tråd på sjalbarn som får mig att bli rent ut sagt förbannad! Och jag orkar inte ge mig in i diskussionen för jag känner samtidigt att jag har inte de rätta argumenten. Så jag ryter till här istället.
Tråden handlar om ett förslag från Moderaterna att barn ska gå max 40 timmar i veckan på förskolan. Och ha fem veckorssemester! Tanken är god.
Men där slutar det vettiga. För att detta förslag ska kunna fungera måste ju hela samhället göras om!!! För hur man än löser det rent ekonomiskt för alla ensamstående, låginkomsttagare som kanske måste ha flera jobb för att få ekonomin att gå runt, så måste ju barnen ändå vara nånstans när föräldern/föräldrarna jobbar!!!
Jag blir så, ursäkta språket, fly förbannad och jävligt upprörd av sådana här förslag som gör att man känner sig livegen! Ja, tanken är god. Barn ska vara främst med sina föräldrar men nu ser inte vårt samhälle ut så.
Jag är så upprörd så jag kan inte ens tänka...
Om nu förskolan är så hemsk så tycker jag att det är väl DÄR resurserna ska sättas in. För att förändra så att det inte blir så jobbigt för barnen att vara där när föräldrarna jobbar.
Jag förnekar inte att jag gillar inte att ha dottern långa dagar på förskolan. Det är med fasa jag ser framemot att börja jobba och att måsta ha henne där långa dagar. Jag kommer ju att göra allt för att se till att hon kommer att få så korta dagar det bara går. Och så tror jag att det FLESTA föräldrarna tänker. Sen finns det rötägg som utnyttjar förskolan till max för att få tid till att träna, handla, what ever... men ska ALLA föräldrar som behöver förskola "straffas" för det.
NÄ, som sagt jag är så upprörd så jag kan inte ens tänka.
Det här är lika korkat som de dumma förändringar de gjort med oss arbetslösa. VARFÖR?? Blir bara såååååååå arg. Orkar inte bli mer arg. Ska nog sluta läsa den där tråden

Rätt gängor

Nu är dottern tillbaka på förskolan. Det var ett kärt återseende. Så fort kläderna var av rusade hon in. Sa knappt hej då! Det gjorde ont i mammahjärtat. Samtidigt kändes det bra. Att förskolan är ett så skoj ställe att vara på. Att fröken fick en kram. Jag får längta efter kramen jag ska ta mig i eftermiddag. Och att få höra om allt som hänt under dagen. Även om jag inte förstår vad dottern säger alla gånger.
Här försöker jag passa in mig själv i rätt gängor igen. Det går väl sådär. Det är så mycket som blivit liggande under dotterns hemmavaro. Jag vet knappt var jag ska börja. Jag plockar lite här. Lite där. Nä, först måste jag nog ta hand om det där... Har gjort en lång lista på saker jag vill få gjort. Än har jag inte fått bockat av en endaste liten grej. Det känns inte bra. Nu får jag skärpa till mig!

Livfullt

Jag gillar våran tradition. Att gå i kyrkan varannan söndag. På Gudstjänst med små och stora. Det är mysigt. Samtidigt som jag är alldeles slut efteråt. För dottern är överallt och rusar runt. Sitta still och titta/lyssna/sjunga är inte hennes grej. Att hoppa runt. Dansa. Klättra. Det är hennes grej. Härligt och livsbejakande. Men mentalt påfrestande för mamman.
Idag kom en äldre herre fram till oss efter gudstjänsten och tackade så mycket! Han blir så glad av att se min fina dotter. Och det värmde mitt hjärta att få höra det.

Hjärtat svämmar över

Ibland blir jag så fascinerad över hur mycket kärlek jag kan känna för en sådan liten människa. Idag var jag ju iväg en timma+restid. Och när jag var påväg tillbaka var jag tvungen att springa sista biten för jag längtade så efter dottern. Jag hade ju inte fått vara med henne på över en timma!! Det kändes skönt att känna så. För det har varit några påfrestande dagar hemma med dottern nu när hon haft vattkoppor. Tur att kärleken är stor. Och glömmer fort det jobbiga :)

Barnvakt

Imorgon ska dottern få vara med farmorn. Ensamma. Bara dom två. Här hemma. Det kommer nog att bli superkul. Mysigt. Och efterlängtat. Iaf för mamman som är i desperat behov av egentid. Klä sig lite snyggt. Komma utanför dörren utan dottern som kräver uppmärksamhet. Känna sig lite osynlig...

Egentligen ogillar jag ordet barnvakt. Tycker det är så opersonligt och stelt. Lite översittande sådär. Framförallt går jag i taket när det används av pappor! Eller för all del av mammor om pappor!!! Man kan väl för allt i världen inte ses som "barnvakt" åt sitt eget barn. Då har man fel syn på sin familj. Så var det sagt

Återfunnen

Plötsligt slår det mig. När pappan går in i sovrummet för att kolla till en hostande dotter. Där på dörren hänger Tai-väskan med innehåll. En styck ringsjal. Det var ju där den var!!

LABIL!

Vill inte känna så här. Blir skitstressad över småsaker. Som byggs upp till stora berg. Som sedan rasar. Som en lavin i mitt inre. Idag blev det för mycket. Fick god lust att lämna dottern på Ica. Bara gå dit näsan pekade. Ville inte prata med nån. Ville inte synas.
Vill inte vara mamma och må såhär. Dottern är värd nånting bättre.

Undrar

Alltså vad är det med små barn och stövlar?

Många fel. Några rätt

Idag har det varit en såndär dag när allt går fel. Började dagen med att "försova mig". Sedan funderade jag fram och tillbaka om jag skulle orka mig till Bromma för att inhandla antroposofisk medicin för dotterns hosta. Kom fram till att jo, det vore väl bra.

Började plocka iordning. Rusade runt. Dottern gjorde likadant. Drog iväg med det jag plockade fram. Allt tog femtioelva gånger längre tid. Hittade inte ringsjalen. Blev än mer stressad. Rev nästan sönder rebozon när jag letade efter ringsjalen. Och ringsjalen var som bortblåst :(

Kom då äntligen iväg. Det var lyckat. Men sent! Och jag fick SUPERONT i ljumsken av promenden. Dottern somnade precis när vi kom hem igen. Missade lunchen. Sov LÄÄÄÄNGE! (Jag passade på att titta på Juno)

När jag skulle blogga ville inte bilden funka. Det tog en halvtimma innan det blev som jag ville. Dottern vaknade. Var jättehungrig. Jag blev arg. Dottern blev ledsen. För andra gången denna dag. För nått som inte alls var hennes fel :(

Måste ju handla middagsmat. Hittar recept på en god soppa! Skriver handlinglista. Rusar ut! DET regnar! Kommer halvvägs. Listan ligger kvar hemma! Känner bara NEJ! Allt blir bara knas. Stressar för ingenting. Allt känns fel.

Nu måste jag laga mat. Hoppas så att jag inte bränner nått. Men jag känner redan nu att det kommer gå åt skogen. Det blir en självuppfyllande profetia att känna så. Nu river dottern snart lägenheten. Ville bara skriva av mig.

Snart dags

Igårkväll tog jag mig i kragen och sydde klart julkalendern mamma broderat till dottern.

Det har varit ett tungt UFO som jag velat men inte orkat ta tag i. Men nu fick jag det gjort. Blev väl inte så bra som jag hoppats på men det duger. Anledningen till att det varit jobbigt men nödvändigt att göra klart beror på dessa ord som är så jobbiga att titta på.

Till "DOTTERN" från mormor Julen 2008

Älskade mamma om du visste vad ont det gör att se dessa ord. Jag saknar dig så. Du fattas mig. Är inne i en jobbig period. Vaknar på nätterna. Gråter.

Som om det inte var nog

Skriv ett litet beklagande inlägg i sin blogg så ska du nog se att det ordnar upp sig. ???

För nu är jag förkyld. På riktigt. Halsen svider. Jag måste äta på nått konstant. Då känns det okej. Annars sväljer jag bara en massa luft och bli rapig och illamående. Pappan tyckte att det kändes som om jag har feber. Och nu känner jag att ryggen börjar säga ifrån oxå. Borde nog gå å lägga mig. Och tycka synd om mig själv.

Röda små märken

Igår upptäckte jag röda små märken på magen på dottern vid ett blöjbyte. Tänkte inte mer på det. Där och då. Vi gick här hemma och hade det tråkigt. Så på eftermiddagen tog vi oss en liten tur till lekparken. Gick förbi en mysig leksaksaffär. Handlade mat på Ica Maxi. Så när vi kom hem och bytte ytterligare en blöja hade dottern ännu fler röda prickar. Nu hittade jag märken på armarna, benen och ögonbrynet.
VATTKOPPOR??!! Eller vad... Jorå. Läste lite på nätet och hon var liksom ett skolexempel. Så när jag ännu lite senare hittade några röda prickar i hårbotten då var jag bombsäker.
Så nu har dottern alltså fått sin första "barnsjukdom". Än så länge mår hon utmärkt. Kliar sig pyttelite på en av kopporna på magen. Men slutade med det när jag smörjde med lite zinkpasta.
Jag har ångest över alla jag, av MISSTAG!, råkat smitta. Allra mest över lilla tvåmånaderstjejen vi mötte i tvättstugan igår på förmiddagen. Vattkoppor är ju extremt smittsamt. Och tyvärr, smittar ju främst precis innan sjukdomen bryter ut...
Sedan är jag lite arg på förskolan. För igår när jag ringde in och sjukanmälde dottern med orden "Hon har feber" fick jag inte höra att det går vattkoppor, utan "jo alla är ju förkylda nu". Medan idag när jag ringde för att berätta att hon har vattkoppor då var (samma person!) väldigt snabb på att påpeka att det går och att det är jättemånga som har vattkoppor. Tycker det är konstigt att vi inte blivit informerade om det. Tidigare. Att de inte kunde förvarna att dottern kanske fått vattkoppor eftersom hon hade feber! Då hade jag ju kunna hålla ögonen öppna på ett helt annat sätt. Vara lite förvarnad om att det kanske kunde bli så...

VAB

Känns konstigt att vara hemma med dottern såhär. Hon är sjuk. Men ändå pigg. Vad kan man göra då? Vad får man göra? Är det okej att gå ut och leka lite i en lekpark? Eller måste vi hålla oss inne. Hon är ju som sagt inte så medtagen i sin förkylning. Bara lättare feber. Lite snuva. Hostar ibland. Blir lättare ledsen över motgångar. Men annars är det ganska så normalt tempo på henne. Just nu sover hon. Jag hoppas på över en timma! För det är när man sover som man blir frisk...

Utslagen

Nyss hände nått märkligt. Dottern somnade mitt i sången. På väg hem från ica. Tror förkylningen är här. På riktigt.

Edit: Mycket riktigt. 38,9 grader. Feber helt klart. Fast när hon fått sova en liten stund var allt som "vanligt" igen. Trots febern...

Som sirap

Det går så trögt här. Som sirap. Jag sitter fast. Försöker jag göra nått så kletar det än mer. Nä jag vill inte. Vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Ta mig vidare. Det skapar bara en massa ångest. Vad jag än gör...

Förkylt

Här i familjen är vi alla lite lätt förkylda. Vi har varit det nu i några (många!) veckor. Vi snörvlar, hostar och har ont i halsen. Men mer än så verkar det inte bli. Det är faktiskt väldigt jobbigt. Vi är för friska för att vara sjuka. Men för sjuka för att känna oss friska. Framför allt känner jag det så

Kyrkhelg

Halv tio i lördags infann mamman sig i kyrkan för att sjunga upp och öva lite inför en av de största kör-händelserna i hennes körkaktiva liv. För allhelgona känns som körårets största grej - med inbjudna solister, orkester och sedan fullsatt kyrka!

I år blev det väldigt speciellt. När vi skulle sjunga igenom en av psalmerna rasade det över mig och tårarna bara kom... Men sedan fanns det inte tid till mera sorg, utan jag försökte istället känna glädjen över allt som mamma lärt mig. Gett mig.

Och vad jag sjöng. Ja, kanske inte så bra på 11 gudstjänsten. Men sedan. På konserten. Våra extradrillningar hade gett resultat. Efteråt fick vi höra från en gammal medlem i kören att, framför allt i sista satsen "In paradisum", vi lät som änglar. Och jag kände att jag under konserten fått som en skänk från ovan - jag lånade ut min kropp åt en ängel som sjöng åt/med mig.

Idag tog jag och dottern oss iväg på gudstjänst med små och stora. Temat för dagen - sorgens kärna. Inte heller idag fanns det tid för tårar. Även om jag kände hur de brände där bakom ögonlocken. Men med en 19 månaders tjej som vill vara överallt och ingenstans, finns det liten tid för riktig eftertanke...

Underbara barn

Idag har jag och dottern besökt mässan Underbara barn. Dottern ligger i skrivande stund och sover i vagnen. Totalt utslagen. Det är jobbigt med mässa. Själv är jag oxå lite matt. Men jag njuter av en kopp kaffe. Lyssnar på en av skivorna jag fyndade på mässan. (Sex CD för 180:- !) Bloggar lite. Läser på sjalbarn. Får upp energin så istället...
Ett underbart barn det är vad jag har - helt galet underbar! Nyfiken och orädd. Trygg. Skrämmer slag på sin mamma med att rusa iväg. Försvinner mellan ben och barnvagnar. Tack och lov dök hon snart upp igen. Och fick en klisterlapp med mitt telefonnummer på sin rygg. Bara för att vara på den säkra sidan. Sedan fick hon åter åka i selen på ryggen :)

Hjärtklappning

Ibland hamnar jag i ett tillstånd av ... stress. Det behöver inte alls vara så att jag har mycket att göra. Men ändå. Hjärtat slår fort. Jag börjar svettas. Även i händerna. Jag irrar omkring. Börjar må illa. Får ingenting gjort. Hjärtat slår ännu fortare för att jag inget får gjort. Den nedåtgående spiralen börjar. Snurrar på fortare och fortare. Hjärtat likaså. Tillslut måste jag sätta mig. Andas. Släppa ut ångesten. Få ned pulsen. Känna lugnet.
Nu har jag genomgått tre eller har det blivit fyra sådana "spiraler" idag. Det är alldeles för många för att må bra. Nu måste jag ut. Få frisk luft. Känna lugnet.

Ottobre

Råkade köpa vinternumret av Ottobre igår. Så nu vill jag sy; byxor, klänning, tunika, tröja, kappa... Ja nästan allt i tidningen. Men jag ska nog nöja mig med, till en början i alla fall, byxor klänning och kappa.

Byxorna - för att de var så tuffa, snygga, roliga

Klänning - till jul

Kappa - dottern behöver ju nått snyggt, varmt plagg när hon ska bort på kalas

Så nu ska jag bara bestämma mig för när tyger ska inhandlas. I helgen hinns det inte med. Det får nog bli på syfestivalen

Prima ballerina!

Färdigtrasslat

Äntligen är väskan klar! Var tvungen att sprätta upp ytterligare en söm för att genom det hålet, sy först åt ena hållet, sedan åt andra hållet. Då gick det. Kanske finns det ett smartare sätt, men hur jag än vände och vred på det så kom jag inte på nån smartare lösning.

Sydde även några näsdukshållare när symaskinen var varm - och för att utnyttja några av spillbitarna som blev över.

Tanketrassel

Har låtit symaskinen gå, idag igen. En taiväska ska det bli. Allt började så bra. För en gång skull var jag NOGA när jag klippte. Nålade noga. Sydde rakt - och långsamt. Här skulle det inte slarvas. Sedan fastnade jag i vändningen. Hur jag än gjorde så trasslade jag in mig. Försökte tänka. Trasslade in mig. Tyget börjar fnasas upp.
Jag gav upp - sprättade upp en söm. Jag hatar att sprätta! Och nu ligger väskan här 90% färdig. Och jag har INGEN ANING om hur jag ska göra för att lyckas sy den där sömmen som gör att väskan bli vändsydd.
Snart ska dottern hämtas från förskolan. Ska tänka lite då...

Tyll 2

Kjolen blev nu inte riktigt som jag hade hoppats på. Tyvärr. Men söt är hon. Fast det skulle jag ju även säga om vi så klädde henne i lump och gamla trasor.
Så det får nu bli hennes tema - lump och gamla trasor. Ja, alltså när hon ska vara utklädd på torsdag.

Tyll

Här har symaskinen fått arbeta lite lätt ikväll. De ska ha Halloween-fest på dotterns förskola på torsdag. Då tänkte jag att hon kunde få gå som en liten prima ballerina. Så tyllkjol har fått sys. Inte den vackraste. Men enkel. Och säkert väldigt söt på.
Får vänta till i morgon med provning. För hur sugen jag än är på att få se min senaste skapelse på, så väcker jag inte sötnosen när hon sover för en sån sak...

Rosor

Igår kom pappan hem med en bukett rosor. Bara för att det varit så grått och trist. Vi behöver muntras upp.

Rensat

Har städat på balkongen. Slängt sommarblommor som vissnat ned. Ställt undan bordet och stolarna. Hittade några blommor som fortfarande var vackra. De fick komma in. Skänka lite glädje. Ge lite färg. (Även om det inte syns så bra på den här bilden)

Så här timmarna innan helgen har jag bestämt mig. Jag ska inte bli kvar i mitt hål. Jag väljer att må bra. Så bra jag kan. Så för att ge en så bra grund som möjligt för Må Bra rensar jag i röran. Börjar med den yttre. Väl synliga. Och hoppas på ett den inre följer med.

Det svarta hålet

Så kom det då. Svaret. E-brevet. Som puttar mig över kanten. Ned i hålet. Det svarta hålet.

"Vi har ingen tjänst som matchar din profil"

Nä. Men vem har det. Jag vet ju inte ens själv var "din profil" passar. Min profil passar bra i mitt svarta hål. För där är jag "arbetslös ingenjör". Där tänker jag stanna. För det är ju det jag är. Har blivit. Kommer att vara.

Välkommen att motbevisa mig. Göra mig till något annat. Jag tror inte det kommer att gå. Så känner jag idag.

Upprörd (och långt inlägg!)

Igår läste jag en tråd på mitt älskade forum sjalbarn som gjorde mig upprörd. På flera sätt.
Inlägget handlade om en kvinna som sökt sig till sjukvården och i samtalet med läkaren framkom det då att hon ammade sin 20 månaders dotter. Hon ville ju inte äta någon medicin som kunde vara skadligt för sin dotter. Läkaren blev visst upprörd över att hon tillät sin 20 månaders att amma. Och förklarade att så kunde man ju inte hålla på. Toppade med att berätta en historia från sin familj. En historia som har fått hela sjalbarn att förfasa sig!!!

För att göra en lång historia kort, tar jag bara slutet: Mamman i familjen kommer hem senare på kvällen när pappa läkaren nattat sin son. Känner att det luktar konstigt och tittar till sonen. Hittar honom sovandes i sittande ställning i ett hörn av spjälsängen. Sängen och pojken är full i kräks för att den lilla pojken har gråtit så mycket att han spytt!!!

Hade jag varit mamman i den familjen hade jag där och då tagit med min son och lämnat mannen bakom mig. Anmält min man till soc för barnmisshandel - för det är precis vad det är frågan om här! Man lämnar inte sitt barn ensam, gråtandes efter närhet. Gråter så mycket att han tillslut spyr och somnar av ren utmattning. Tittar inte ens till sonen för att se att han mår bra. Så det stackars barnet så sova i sin egen spya. Medan man själv tittar på TV.

Men det är fler aspekter i hela denna förfärliga historia som upprör mig.

1. Har redan tagit upp det mest självklara. I alla fall ur min synvinkel. Att detta är ett fall av barnmisshandel
2. Att läkaren berättar denna historia för sin patient. Varför? Hon sökte sig ju inte dit för att få hjälp med barnuppfostran. Och hade hon gjort det hade det verkligen varit förskräckligt att få detta berättat för sig
3. Att en utövande läkare så uppenbart saknar empati och förmåga att lyssna. Och som dessutom kör över sina patienter och viftar bort det de egentligen söker för, med en skräckhistoria från sitt eget liv
4. Att det finns så många föräldrar som tror att det är farligt - skadlig - jag vet inte vad - att lyssna på sina barn. Vara nära. Att de tror man får trygga barn genom att lämna de ensamma, när det är precis tvärt om.

Senare i tråden, efter jag svarat och faktiskt ifrågasatt läkarens kompetens, kommer ett inlägg från någon, som jag tog så personligt. För hen tyckte inte alls att man kunde ifrågasätta läkarens kompetens. Men jag tycker det! Det står jag för. För jag ifrågasätter läkarens kompetens i mötet med patienter - den viktigaste kompetensen hos en läkare som möter patienter. Han kanske är superskicklig på nått annat i läkaryrket, forskning eller nått. Men då får han väl hålla sig till det. För själviska, självcentrerade läkare är det värsta jag vet!!!

NÄ, nu får det vara nog med ältande i just den här frågan. Fast upprörd det är jag fortfarande.

Varför så negativ

Gillar inte mig. Mitt liv. Min blogg. Allt är ju så negativt. Fast det är klart bloggen ska ju spegla mitt liv. Och är mitt liv negativt så blir ju bloggen negativ. Men varför måste mitt liv bara vara så tråkigt. Så negativt.

Borr

Så börjas det igen. Borrandet i grannlägenheten. Ljudet som sätter sig. Borrar in sig. I min hjärna. I varje cell av min kropp. Kan inte tänka.

Tråkmåndag

Grått. Mitt humör är på botten. Under skosulorna. Vill inte. Har hamnat i tänket: "Det är ju inte lönt att söka jobb. Det är ju ändå ingen som vill ha mig. Jag besparar ju alla en massa besvär genom att dra nått gammalt över mig. Försvinna."

Ikväll är det fotbollsderby här i krokarna. Utsocknes-derby. De värsta derbyna man kan tänka sig. Bråkstakarna värmde visst upp redan igår. Känns ju betryggande. Senast aporna var på besök var det ju lungt och skönt. INTE!!! Och min erfarenhet av härliga hammarby är ju allt annat än härligt. Så jag ser framemot en kväll med en superspeedad dotter som promt ska titta på helikoptern istället för att sova. Skrik och kastade ölburkar utanför fönstret. Förhoppningsvis räcker det. Annars får vi väl lyssna på polissirener. Och vara nervös för förstörda bilar. Cyklar. Blomkrukor...

Första tvåordsmeningen?

Dottern: Mamma shov
Pappan: Ja, mamma sover

Söndag i kyrkan

Idag var jag och dottern på gudstjänst med små och stora. Det var en mysig stund. Dottern dansade till (alla) psalmerna. Försökte äta upp sin peng till kollekten. Visade magen för två söta pojkar i typ 7-årsåldern. Flörtade med en 15-månaders pojke. Tog ett ärevarv genom kyrkan. Rev sönder ett omslag till en psalmbok.
Mamman var helt slut efteråt.

Speciellt för en vän

Bjuder på en bild på dottern. Bara för dig.

Lördagmorgon i sängen

Vi vaknar upp en vanlig lördag. Jag har min P.oP pyjamas, 30-års jubileumsmodellen, på mig. Dottern upptäcker märket på armen.
Dottern: Bvov bvov
Mamman: Nej, det är igen hund. Det är en mus. Musse Pigg.
Dottern böjer sig fram. Pussar på märket.

Sötaste

I morse skickade jag iväg en extra söt dotter till förskolan. Pussig och kramig. Och fint klädd. Så jag vill dela med mig - Hon hade på sig en ljusrosa polotröja och strumpbyxor i samma färg. Över detta pappans J.Lindeberg tröja, som mamman sytt om till en klänning. En fin ylleklänning av en trasig tröja. Det kallar jag återvinning.

Ny känsla

Min blick föll alldeles nyss på fotografiet på mamma som står på hedersplats här i vardagsrummet. Och jag blev jättearg på henne! Arg för att hon lämnat oss. Arg för allt jag ännu inte fått sagt. Och aldrig kommer få sagt henne. Arg för att jag behöver henne. Just nu.
Fast nu när jag skriver detta rullar tårarna. Är tillbaka i saknaden.

Bara för att

Kände att jag ville blogga lite :) Det går trögt med jobbsökandet idag. Jag skyller på vädret. Dålig ursäkt, jag vet. Men så känner jag idag.
Tog dottern i min nyinköpta begagnade Patapum Toddler till förskolan idag. Vi blev blöta! Men selen kändes bra. Skulle tagit paraply. Då hade vi haft det supermysigt. Nu var det bara mysigt :)
Igår eftermiddag hade vi det mysigt med kompisar. Lekte i parken. Bakade sandkakor. Gungade. Åkte rutschkana. I morse frågade jag dottern vad kompisen hade på tummen.
- Plåsch
Svarade dottern. Plåster alltså

Snabbaste IKEA-besöket?

Igår tog jag mig åmaket att ta mig till IKEA, behövde verkligen deras helt suveräna lådor för att bringa ordning i kaoset som är här hemma. Buss, pendeltåg, buss sedan var jag framme. Och rusade igenom IKEA Barkaby. Plockade åt mig två förpackningar (det blev fyra lådor) KASSETT. Rusade vidare till kassan. Och ut igen. Så pass snabbt avklarat att jag hann med nästa buss (15 minuters trafik). Fick till och med stå och vänta en stund. Sedan buss & buss till Kista. Buss nr 2 var en spännande resa med storhandlade barnvagnsförare utan barn! Det följde kaos i deras spår ;)
Eftersom IKEA-besöket var så snabbt avklarat unnade jag mig en kaffelatte i väntan på coachmötet...

Utsatt

I morse tog min energitjuv precis all min ork. Nu mår jag piss. Nån som kan boosta mig med lite energi...

Summering

Jorå. Det blev en riktigt bra helg. Hann med en del som jag ville hinna med. Annat får vänta till en annan dag(läs helg). Lite städa. Lite lek å bus. Lite besök. Lite träna. Lite sång. Så såg denna familjs helg ut! Nu längtar jag redan efter nästa...

God natt

Ibland måste man först flytta på en liten tjej innan man kan lägga sig. Här ligger dottern med fötterna på min huvudkudde. Sötast i världen.

Fredag eftermiddag

Nu är det fredag eftermiddag/afton. Hela helgen ligger framför mig. Men jag har beslutsångest. Vet inte vad jag ska hitta på. Har massor med grejs som skulle vara bra att få fixat. Bra idéer som vore roliga att hitta på. Saker som är inbokade.

Vi borde:

• Städa
• Göra höst på balkongen
• Se över min cykel - fäste till dotterns sits
• Köpa vinterskor till dottern
• mm mm

Roliga saker:

• Åka till farmor å farfar
• Hälsa på "gammelmosters" i Väsby
• Leka i parken
• Augustendals 4H-gård

Inbokat:

• Sjunga Evensong på söndag
• Ev träna innan det

Får väl se vad det blir av den här helgen. Allt eller inget. Eller allra bäst något eller några av sakerna ovan!!

Längtan vs saknad

Fick alldeles nyss en otrolig längtan efter dottern! Vill vara med henne idag. Vill inte sitta här och söka jobb. Kommer ju ändå ingen vart... Längtar så efter mitt lilla busfrö. Min pratglada lilla fröken. Mitt allt!

Och när jag skriver detta slår det mig att jag på sistone funderat mycket kring längtan och saknad. Att det är stor skillnad mellan dessa. Fast samtidigt är det väldigt likartade känslor. Min första sambo sa så klokt en gång - "man kan inte sakna det man har".
Just nu längtar jag efter dottern. Saknar hennes armar runt min hals.
Och på tal om min första sambo, jag saknar det förhållandet, men jag längtar inte tillbaka.
Min älskade mamma saknar jag så fruktansvärt mycket. Men jag kan inte längta efter henne, för det är en omöjlig känsla. Börjar jag längta efter mamma då rasar jag. Går sönder. Imploderar. Exploderar.
Alltså kan man inte längta efter något man inte har?! Edit: Kom på att jag visst kan längta efter något jag inte har. Men det är svårt att längta efter något jag haft!
Vad tycker du? Vad längtar du efter? Vad saknar du?

Buske

Måste muntra upp bloggen lite. Alldeles för mycket negativt här på sistone. Här är dottern på upptäcksfärd i buskarna. Solen skiner. Livet är underbart.

Grått

Redan när jag slog upp ögonen i morse kände jag det. Grått. Trist. Så när jag drog upp gardinen blev jag inte förvånad. Grått. Trist. Sedan har det gått utför. Mera grått. Mera trist. Sådana här dagar är inget kul. Fast jag blir lite förvånad. Så påverkad av vädret brukar jag inte bli. Det var väl bara ett tråkigt samanträffande

Fastnat i dåtiden

Sitter med facebook. För att hitta folk jag känner. Fastnar i dåtiden. Minns hur det var då. Önskar det kunde vara så nu. Tiden i Abisko. Riksgränsen. Umeå universitet. Men det var då. Nu ser så annorlunda ut. Annorlunda och bra. Men då är bra att ha. Jag lärde mig massor. Som jag har användning av. Nu.

Namnsdag

Igår hade min mamma och dottern namnsdag. Det firades enbart i tankens värld. Att dottern hade namnsdag, det kom jag på först när jag lade huvudet på kudden. Att mamma hade namnsdag det snurrade runt i huvudet nästan konstant hela dagen. Det var en jobbig dag. Saknar mamma så. Det är jobbigt med sorg/saknad som bara ramlar över en. Förlamar.

Skitsnack

I afton när mamman var på kören passade dottern på att bajsa på pottan för första gången. Det tycker vi är värt att uppmärksamma. Så blir det visst när man bildat familj...

Hemma igen

Är nu hemma igen. Dottern och pappan har haft en bra helg här hemma. Mamman har haft en supertrevlig helg med sina körvänner på Irland. Allt har varit superbra. Förutom att jag blev "blåst" på 100 pund hemma i Sverige när jag växlade pengar. Men jag ska få tillbaka dem, självklart! Hoppas bara de visar lite goodwill och ger lite plåster på såren oxå. För jag har verkligen fått vända på slantarna. Annars som sagt - en superhelg! Kan varmt rekomendera en tripp till (nord)Irland

Frukost

Man står sig bra på en full irish breakfast.

Newcastles strand

Regn och blåst. Vackra stenar. En härlig promenad.

Slieve Donard

Afternoon tea

Welcome to Ireland

Äntligen!

Härmas

Mamman: Var det gott med tårta?
Dottern: Tårta!

Firat!

Idag har vi varit på ettårskalas dottern och jag. Mammans äldsta bästa käraste kompis son fyllde ett. Föresten skiljer det exakt på dagen 6 månader mellan dottern och kompis-sonen. Så även dottern firades (ja, egentligen var det en liten försenad present för att fira dopdagen)
Det blev en mycket trevlig tillställning. Maten var mums. Tårtan ännu mera mums!!!

Rosa bandet

Ett sista litet blogginlägg - sedan sängen. Vi har ju nu bytt månad. Till oktober. Rosa bandets månad. Bröstcancermånaden. Vill bara göra alla mina läsare uppmärksamma på det. (och mig själv) Kom ihåg dina bröst. Stöd Rosa bandet. Eller nån annan passande cancer-förening, om det skulle kännas bättre.

Nyttigt

Igår och idag har jag varit på seminarier som faktiskt väldigt oväntat gett mig något trots att det som sades var gammal skåpmat. Det är väl så att det ibland är nyttigt att få höra sådant man redan vet - fast på ett nytt sätt.
Får väl se om det kan ge mig energi till att dra på en högre växel vad gäller mitt jobbsökande. Jag hoppas det. Jag ska iaf återuppbygga och bygga ut mitt nätverk. Så se upp ;)

Utmanad

Jag har blivit utmanad. Av ett troll.

Vilken mat äter du ofta?
Pasta tillhör nog favoriten här. Fast på sistone har det blivit mycket ris. Men jag svarar pasta.

När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Skäms lite, men jag sitter kvar.

Köper du ofta triss?
Det händer. Fast det händer oftare att svärmor förser mig (oss) med trisslott. Då skrapar jag ofta fram en vinst på 25-75 kronor. Som jag tar ut nya lotter för. Så kan det hålla på ett tag :)

Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Får nog svara Grekland. Dit har jag varit flest gånger. Fast vilken av gångerna var bäst? Nä, Tallin får det nog bli. Var där när dottern bara var ett frö i magen. Då var jag lycklig. Och allt var bra, trots konstant illamående...

Vilken kanal tittar du mest på?
Ingen aning.

Sådärja. Skickar vidare utmaningen till minijons mamma och Lisa

En ursäkt till mig själv

Jag tror jag var lite hård mot mig själv i inlägget nedan. Jag ber mig själv om ursäkt för det. Och för alla som oroat sig för dotterns hand, och mitt beteende vill jag förtydliga. Små barn är nyfikna. Och snabba. Vi vuxna kan göra allt för att olyckor inte ska ske. Men det gör de ändå.

Dottern hjälpte mig med matlagningen. Hon stod på en armlängds avstånd från spisen. Plötsligt ser jag hur hon har sin hand på den nyss använda varma plattan. Och jag SKRIKER rakt ut - samtidigt som jag sätter på kallvattenkranen och lyfter dit min ledsna lilla dotter. Där står vi. Hon gråter. Jag tröstar. Kallvatten spolar över hennes lilla lilla hand.
Mer än så kunde jag inte göra. Trösta och spola kallt vatten. Och mer än så kan jag inte förvänta mig att nån ska tycka att jag skulle göra.
Ikväll har jag pratat med en barnsjuksköterska. Hon tyckte jag gjort helt rätt. För så mycket mer finns inte att göra. Nu ska vi bara se till att hålla rent där en blåsa gått sönder.

Tunnelbanetankar

Många tankar bråkar runt i huvudet. Ska jag ha dåligt samvete? Jag har det. Jag är ingen bra mamma. 1 jag gör så att dottern bränner sig. 2 jag gör inget åt det. Så nu kommer hon väl att få fula ärr och hata mig för det i all tid. Förlåt mig, min allra vackraste. Jag älskar dig.

Argh

JAG VILL INTE! Ursäkta utbrottet. Behövde bara få det ur mig.

Yeay (eller nått!)

Äntligen lite rolig läsning från försäkringskassan. Inte "slå klackarna i taket" roligt. Men tillräckligt för att känna att jag är värd nått. Rik kan jag inte kalla mig. Men vi kommer att överleva. Jag kommer att ha nån hundralapp över när räkningarna är betalda. Ha råd att gå utanför dörren. Skönt.

Helg

Efter en intensiv helg har jag lärt mig att

• Jag är ingen klädbytesdag-handlarmamma. Jag vet inte hur man gör fynd. Jag får panik bland mammor (och pappor) som sliter och drar i högarna av kläder. Tycker att jag är i vägen. Vågar inte ta plats. Nåja, jag kom därifrån med två tröjor, tre byxor och en overall för inalles 109:- En byxa måste lagas lite i grensömmen och overallen är sliten men inte utsliten. Annars var det fina fynd! (Och overallen sitter så fint på dottern så det blir en perfekt overall till förskolan!!!)
• Pappan vet inte vad ett mellanmål är. Känner mig en smula orolig för kommande helg när jag ska till Irland. Nåja, dottern lär inte svälta ihjäl. På sin höjd kommer hon att bli grinig. Men det är ju pappans bekymmer!
• Dottern gillar att bli uppmärksammad. Men inte hela tiden. Och inte så intensivt. Hon vill oxå ha matro.
• Behålla lugnet trots en illskrikande dotter som har ont efter att bränt sig på en platta. Ingenting hjälpte. Övertrött. Hungrig. Ont. Då var det bara gråt och skrik. Har aldrig sett dottern så otröstlig tidigare. Tillslut somnade hon totalt utmattad i MeiTai:en. Sov en liten stund. Sedan var det gott med middag. Och handen mår efter omständigheterna MYCKET bra.

Sorg

Plötsligt kommer den över mig. Sorgen. Saknaden. Jag känner mig liten. Ensam. Rädd.

Lycka!

Äta äpple. Åka sjal. Det är lycka. Att vi alla (3) blir äppelkladdiga tar vi inget extra för!

Dagens goda gärning

Klicka och skänk mat. Gör det varje dag.
Har du lite mer tid. Utöka din engelska vokabulär och skänk ris i samma veva.

Höst

Det är höst nu. Idag skiner solen. Äntligen! Då är det trevligt att leka ute en stund.

Trögflytande

Jag har en hjärna full i snor. Svårt att tänka då. Borde en massa saker. Men vad?

Mentalt-tvärstopp

Sitter vid datorn och ska "söka jobb". Plötsligt låser sig hela min själ. Mitt inre bara vägrar. Jag har ju suttit här så många gånger förr. Skickat in ansökan efter ansökan. Fått nej efter nej. Så nu när jag är tillbaka i den svängen så låser det sig. Jag vet inte vem jag är. Vad jag vill. Vad jag kan. Vet inte mitt värde. Vet inte varför jag måste sitta här och "söka jobb". Varför?
Och inte blir det bättre av att det är GRÅTT GRÅTT GRÅTT ute.

Barncentrering

Sitter och läser en mycket intressant och tänkvärd tråd på mitt favoritforum Sjalbarn. Det handlar om barncentrering, och jag kan se att vi/jag ofta agerar lite för barncentrerat (helt omedvetet fram till nu!) och att dottern reagerar på detta.
Ett tydligt exempel: Vi sitter vid matbordet och äter. Dottern äter glatt. Vi småpratar. Allt fungerar som det ska. Nu har mamman och pappan ätit upp. Då får dottern vår totala uppmärksamhet. Vi hjälper henne. Matar henne. Pratar bara med henne. Plötsligt kommer skeden flygande från dottern. Hon vill ju inte ha all den här uppmärksamheten.
Så från och med nu ska jag försöka agera mindre barncentrerat och se om underbaraste dottern kan bli än mer underbar!

Parklek

Idag (eftermiddag) har jag och dottern haft en underbar dag. Vi tog oss till parkleken i Aspudden. Och det var väl värt sin resa. Jättestor och fin park med massa djur (som man får klappa om de vill bli klappade!)
Till sällskap hade vi ett gäng jämnåriga pojkar med mammor (och några pappor). "Marsmammorna" som vi kallar oss ;) Som sagt var det var en underbar dag! Nu river dottern runt här hemma. Pappan dricker lite kaffe i väntan på maten. Som nästan sköter sig själv i ugnen. Jag försöker undvika att tänka på att jag har ont i halsen.

Utelek

Gräva sanden

Gunga gungan

Kaffe vid datorn. Då känns livet bra.

Kaffe vid datorn. Då känns livet bra.

Fel!

Min blogg är knäpp. Det förra inlägget - Glad med sorg - ska ju vara publicerat idag, den 19 september. Samma sak med detta inlägg!!

Glad med sorg

Idag känner jag mig glad. Solen skiner. Lämningen av dottern på förskolan gick precis sådär som jag vill att det ska gå till. Inga tårar - inget gnäll! Bara en mysig kram och puss och sedan in i leken igen.
Men samtidigt lurar gråten väldigt nära. Sorgklumpen i magen har krupit upp och satt sig i halsen istället. Men sorg är inget fult. Sorg är en sund känsla. Även om den kan vara och är så ofantligt tung att bära stundtals. Då måste den få komma ut. I tårar. I saknad.

Oliver

Har nyligen avslutat en supermysig måltid i sällskap med dottern. Pappan är ute med jobbet, så det blev tjejkväll här. Vi passade åt pasta med broccoli, vitlök och OLIVER! Det är supermums med dessa små godsaker tycker dottern. Jag riktigt ser hur hon njuter. Svarta eller gröna - båda är lika goda. När det tar slut på hennes tallrik pekar hon efter de som finns på min tallrik. Så om jag ska hinna få nån måste jag mumsa i mig mina i samma takt som dottern.

Funderar

Undrar så hur jag ska bryta den här påbörjade nedåtgående spiralen. Det har ju känts ganska bra en tid. Men de senaste dagarna har den treden bytt riktning. Ibland kan det fungera (för mig) att få känna mig fin på utsidan. Så följer liksom insidan med. Idag fungerade inte det. Inte fullt ut iaf.
Nu ska jag ta mig i kragen. Dricka upp kaffet. Sedan ta tag i min lista. Bocka av en massa tråkiga men nödvändiga saker som bör göras. Kanske känslan av tillfredsställelse att fått rensat i röran kan få mig att må bättre.

Matsedel

Ikväll testade jag nått nytt. Eller nästan nytt. Jag gick till Ica Maxi efter middag och nattning av dottern. Det är så lungt och skönt på Ica på kvällen. Att handla mat kan då upplevas som nånting riktigt njutningsfullt. Till skillnad mot att befinna sig i en mataffär en fredag eftermiddag. Det är ren och skär stress.
Vad var det för nytt med det här då? Jo, jag hade en lista med matvaror som skulle inhandlas. Listan i sin tur var baserad på en matsedel för en vecka. Så nu ska vi klara oss. Middagar är fixade för en liten tid framöver. Det kanske ger mig ett efterlängtat lugn. Och så slipper jag handla middag tillsammans med en gnölpöl till dotter. Hoppas så att denna rutin vill sätta sig och fungera i våra liv

?

Det här har varit allt annat än en bra dag. Arg. Ledsen. Less. Irriterad.
Nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig. Det ska bli skönt. Att den här dagen är slut.

orkar inte

Nej nej nej och åter nej. Orkar inte med sånt här. Hatar att läsa papper från fk. Det kommer ju aldrig nått kul från dem. Nu tycker de att jag ska klara mig på under existensminimum eller nått. Orka inte ens skriva det här. Är bara less och ledsen. Fan jag hatar att vara arbetslös. Jag vill tjäna pengar. Ha råd att gå utanför dörren... (Ha råd att befinna mig innanför dörren)

Ord

Varför ska det vara så svårt. Att hitta de där orden som ger stöd. Visar vad jag menar. Få kärleken som finns bakom att lysa igenom. Det blir bara platt och tråkigt. Känner mig som en papegoja som bara upprepar det alla andra redan skrivit. Jag vill vara en vän. Jag vill ha vänner. Just nu känner jag mig mest som ett skämt. Ett dåligt skämt som glöms bort så fort man hört det.

Ute och går

Eller snarare försöker gå. Jag har sån träningsvärk så jag bara stapplar fram. Och trappor är inte ens lönt att försöka sig på.

I mörkret

Hade svårt att somna igårkväll. (Kanske för att jag somnade när jag nattade dottern.) Låg och tänkte. Försökte minnas hur det såg ut hemma hos mormor och morfar. Jag kunde känna dofter där i mörkret. Den speciella doften hemma hos dem. Doften av kryddpeppar från kryddlådan som jag alltid öppnande felaktigt när jag skulle plocka fram kritorna. Men jag fick inte riktigt ihop hur hallen såg ut. Var trappen ned till källaren var. Tänkte att jag skulle fråga mamma. Så slår det mig. Det går ju inte. Då kom tårarna istället. Jag saknar min mamma så. Varför lämnade du oss?

På språng!

Dottern provar byxorna. Jorå, det funkar. Men de är superstora! Fattar inte. Enligt mönstret ska det motsvara cl 74-80. Men de här är ju längre än ett par 92:or som ligger och väntar på att dottern ska växa i dem. Nåja, kanske krymper de lite när jag tvättar dem. Jag är trots allt nöjd med reslutatet. Dottern lär ju inte krympa. Och muddarna gör ju att byxan inte upplevs som såå stora

Byxa

Pappan är ute med sina vänner. Så jag passar på att låta symaskinen gå. Ett par muddbyxor till dottern. De blev väl sådär bra. Stora är de. Fast det gör väl inget. Hon växer ju. Längtar till i morgon. Så jag får prova. Först då kan jag uttala mig om jag är nöjd eller ej.

Plocka

Ibland känns det som om jag inte gör annat än plockar. Samma saker ska ständig plockas upp från golv. Diska samma mugg för sjuttioelfte gången. Bara idag. Kläder ska tvättas. Usch det är så tråkigt. För de måste ju vikas ihop sedan. Fast det blir ju fint i lådor och garderober. Det ska lagas mat. Sedan diska. Ständigt nått som kräver "arbete". Känner mig lite borttappad i alla dessa måsten(?). Men det är ju jag som vill ha det på den här nivån. Blir det för stökigt mår jag ju inte heller bra. Välja mellan pest eller kolera. Fast väljer jag att städa, plocka, fixa så infinner sig (en liten stund av) frid efteråt och jag får må bra.

Bolibompa

Dottern: Blopblaa (sjunget)
Mamman: Vill du titta på bolibompa?
Dottern: Ja - nickar glatt

Duntoffla

Mössa

Sytt en mössa till dottern idag. Den blev jättefin. Och jag är jättenöjd. Dottern verkar oxå nöjd. Dockan fick låna mössan.

Här går jag

Dottern alltså.

Smörgås

Pappan: MackDonalds - det är där man kan köpa smörgåsar

Kärlek

Dottern (sitter på golvet och har en strumpa på handen): Kelek
Mamman: Kärlek?
Dottern: Ja

Första coaching

Idag var jag på mitt första möte med coachen. Det kändes bra. Vi kommer bra överrens. Vi tänker lika vad gäller jobbsökande. Allt ger mig BRA vibbar. Det känns bra helt enkelt. Snart är jag en yrksekvinna... Så känns det!

Pannkaka

Så var energin låg igen. Bara på grund av ett samtal. Så nu får stackars dottern ta smällarna. Förlåt älskade du. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra så att det här blir bra. Nu bränner jag pannkakan...

Bloggkoll

Följ min blogg med bloggkoll

Telefondilemmat

Alltså, jag blir tokig eller nått. Det är jobbigt. Telefonen ringer och jag borde verkligen svara. Men jag ORKAR inte. Jag vet att det är snabbt överklarat. Men jag vet oxå att det finns en stor risk att jag blir fullkomligt tömd på energi. Så ibland väljer jag att inte svara. Och få dåligt samvete istället. Men det kan jag leva med. För jag har iaf energin kvar. Nästa gång det ringer kanske det går bättre.

Välkomna!

Här kommer det att bloggas om mig. Min dotter. Min sambo. Mitt liv. Vårt liv. Lite pyssel. Det som händer i våra liv. Ur min synvinkel. Välkomna, och trevlig läsning!