Julklappen värd att vänta på :)

Idag har jag hämtat ut ett stort tungt paket som väntade på mig på posten. Vagnen fick agera hjälpmedel, annars hade jag nog aldrig fått hem paketet :)

Med stor spänning öppnade jag upp paketet från en mycket bra vitvaruhandel på nätet...
Och där var den, min efterlängtade kökassisten, mixer eller vad man nu kallar den ;)
Röd och fin. Och den har redan fått blanda till dagens första deg! Det vankas pitabröd i familjen...
Till efterrätt hade mamman tänkt bjuda på banankaka, som hon nu ska blanda till

Hej Ischias :(

Passade på när vädret visade sin bättre sida att ta en promenad igår. Men idag är det nästan så att jag ångrar mig. För idag har jag ont i rumpan och ned i högerbenet. Jag försöker verkligen undvika att få ischias, men nu var det visst kört. Blir till att stretcha lite extra idag...

Dagens outfit ;)

Bjuder på en liten magbild tagen igår så just nu är jag ju inte klädd sådär ;)

Ibland blir man helt enkelt glad

Läste en liten notis i dagens dn som visserligen gjorde mig väldigt arg till en början - det handlade om en förskollärare som tejpade för munnen på en sexåring. "Det var ju bara på skoj" försvarade kommunen sig. Men det som gjorde mig glad var tingsrättens sätt att se det hela:

För att förklara sitt resonemang sätter tingsrätten en vuxen i den lilla pojkens ställe. Om tejpningen hade drabbat en vuxen på arbetet skulle det bedömas som kränkande. På samma sätt bör ett beteende mot ett barn tolkas, skriver tingsrätten i domen

Ja, precis så enkelt är det. Att det ska vara så svårt att behandla barn på samma sätt som vuxna...

Sömnsvårigheter

Jag skulle aldrig ha sagt att jag sover bra... sedan dess sover jag oroligt, har svårt att somna och blir väckt av dottern så fort hon låter det minsta lilla

Säng i tid?

Mamman tog sig ett skönt bad tidigare ikväll och tänkte när hon badat färdigt att - perfekt! nu kommer jag i säng kring tio (22). Men nu är klockan över tio och mamman har ännu inte närmat sig sängen nämnvärt. Det är ju ganska vanligt, och en typisk släng av "ska bara". Men snart så...

Första veckan avklarad

Har nu jobbat första veckan. Stressigt har det varit stundtals, mest för att jag har fått i uppdrag att fixa med köket inför kommande renovering och för att det kommit åtta nya deltagare under veckan!!!

Det har då gjort att veckan gått superfort. Hoppas det lugnar ned sig lite framöver, men ändå att dagarna kommer att gå fort...

Nu är det nio veckor kvar :)

biobesök

Idag har familjen gjort något som mamman tänkt på jättelänge. Vi har varit på bio :) Vi fick ett presentkort i julklapp, och det var en första spark i baken. Det som sedan hände var att dottern fick syn på en bioannons för filmen "Var inte rädd Långa farbrorn". Och då fanns det ju inget som hindrade oss... mamman bokade biljetterna och sedan fick vi oss en mysig stund i biomörkret. Dottern skrattade och levde sig in i filmen. Mumsade i sig påsen med (lördags)godis. Mamman och pappan satt väl och halvsov mellan åt, men hängde ändå med i filmen tillräckligt.

Efteråt ville dottern inte gå hem. Men när hon fick höra att det vankades fika hemmavid så var det inga problem att få på overallen. Betyget från dottern var att biobesök gör hon gärna om :)

Månen vakar över oss

Ibland kan det vara otroligt vackert att sitta fast i rusningstrafiken

Antiklimax

Det här inlägget har jag verkligen längtat efter att få skriva. Att jag inte längre är arbetslös - och så blir det liksom inte mycket av det hela :(

I höstas, september vill jag minnas det var, fick jag erbjudandet att bli anställd som handledare på det stället där jag då befann mig i fas tre. Jag blev själaglad och tackade självklart ja. En fast anställning skulle det bli, jag minns det så väl, att jag tolkade det hela som en tillsvidareanställning. Jag kände att jag ville vara schysst och avslöjade tidigt vad som komma skulle, tyckte att det kunde jag väl vara ärlig med, snart skulle jag ändå inte kunna dölja vad som väntade.

Nyheten togs emot med lite dubbla budskap, men nejdå, det skulle inte påverka min anställning, eller hur var det nu. Nej, det var visst att det hade beslutats lite för snabbt att jag skulle anställas, så bara företaget kom upp i "kapacitet", dvs fick in fler fas tre:are och jag gått klart en handledarutbildning så skulle papper skrivas på.

Tiden gick. Hösten försvann och julen kom. Kursen var avklarad sen länge. Nya deltagare ramlade in... men inga papper skrevs på. Jag gick på julledighet och hoppades på att jag skulle börja min anställning direkt efter juluppehållet.

Kring trettonhelgen fick jag ett underligt papper från arbetsförmedlingen som gjorde mig lite arg och fundersam. Att jag skulle bli anställd med bidrag det hade jag förstått. Vad jag inte hade förstått var vilken typ av bidrag det skulle bli...

Nu när jag ÄNTLIGEN fått skriva på papperet känns det ändå bara piss. För nu visade det sig att det bidrag som de får för att jag jobbar hos dem är det sämsta tänkbara för mig. Det ger ingen ny a-kasseperiod, LAS gäller inte och dessutom är det ju allt annat än en tillsvidareanställning. De förväntar sig att jag kommer tillbaka efter föräldraledighet. Men det vill inte jag. Dessutom så kan de ju inte "kräva" det heller. Jag är ju bara anställd fram till sista april i år. Innan dess ska bebis komma, och efter föräldraledigheten ska jag, SKA JAG hitta ett annat jobb. Men detta är inget som jag säger till dem...