Att höra sig själv

Dottern snappar upp och "återanvänder" det vi, jag, säger åt henne. I vissa lägen ger det mig verkligen en tankeställare. För det är inte roligt att få höra vissa saker. Men i stundens hetta är det ju det som kommer över mina läppar. Och då även hennes. 

Jag förstår att hon blir ledsen. 

På tal om sova

När jag borstade tänderna i morse kom jag på mig själv att fundera över det här med att många föräldrar ser det nödvändigt att LÄRA sina barn att sova (själv/ensam).
Jag anser att det är omöjligt att lära någon annan att sova! Den kunskapen besitter varje människa själv.
Sedan kanske man behöver stöd i att finna bra vägar till att kunna somna, men det är någonting annat. Alla är vi olika och varför VARFÖR ska små barn måsta somna ensam?
Lyssna på din egen, inre röst. När är du som mest avslappnad? När känner du största tryggheten? När sover du som allra bäst?
Är det när du är ledsen, på en främmande plats och när du är ensam?
Eller är det när du är glad, i din egen säng och i sällskap med de du älskar?
Jag hoppas du förstår var jag vill komma. Varför behandla den du älskar allra mest så ologiskt och långt från hur du vill ha det...

Nyttigt

Igår och idag har jag varit på seminarier som faktiskt väldigt oväntat gett mig något trots att det som sades var gammal skåpmat. Det är väl så att det ibland är nyttigt att få höra sådant man redan vet - fast på ett nytt sätt.
Får väl se om det kan ge mig energi till att dra på en högre växel vad gäller mitt jobbsökande. Jag hoppas det. Jag ska iaf återuppbygga och bygga ut mitt nätverk. Så se upp ;)

En ursäkt till mig själv

Jag tror jag var lite hård mot mig själv i inlägget nedan. Jag ber mig själv om ursäkt för det. Och för alla som oroat sig för dotterns hand, och mitt beteende vill jag förtydliga. Små barn är nyfikna. Och snabba. Vi vuxna kan göra allt för att olyckor inte ska ske. Men det gör de ändå.

Dottern hjälpte mig med matlagningen. Hon stod på en armlängds avstånd från spisen. Plötsligt ser jag hur hon har sin hand på den nyss använda varma plattan. Och jag SKRIKER rakt ut - samtidigt som jag sätter på kallvattenkranen och lyfter dit min ledsna lilla dotter. Där står vi. Hon gråter. Jag tröstar. Kallvatten spolar över hennes lilla lilla hand.
Mer än så kunde jag inte göra. Trösta och spola kallt vatten. Och mer än så kan jag inte förvänta mig att nån ska tycka att jag skulle göra.
Ikväll har jag pratat med en barnsjuksköterska. Hon tyckte jag gjort helt rätt. För så mycket mer finns inte att göra. Nu ska vi bara se till att hålla rent där en blåsa gått sönder.

Helg

Efter en intensiv helg har jag lärt mig att

• Jag är ingen klädbytesdag-handlarmamma. Jag vet inte hur man gör fynd. Jag får panik bland mammor (och pappor) som sliter och drar i högarna av kläder. Tycker att jag är i vägen. Vågar inte ta plats. Nåja, jag kom därifrån med två tröjor, tre byxor och en overall för inalles 109:- En byxa måste lagas lite i grensömmen och overallen är sliten men inte utsliten. Annars var det fina fynd! (Och overallen sitter så fint på dottern så det blir en perfekt overall till förskolan!!!)
• Pappan vet inte vad ett mellanmål är. Känner mig en smula orolig för kommande helg när jag ska till Irland. Nåja, dottern lär inte svälta ihjäl. På sin höjd kommer hon att bli grinig. Men det är ju pappans bekymmer!
• Dottern gillar att bli uppmärksammad. Men inte hela tiden. Och inte så intensivt. Hon vill oxå ha matro.
• Behålla lugnet trots en illskrikande dotter som har ont efter att bränt sig på en platta. Ingenting hjälpte. Övertrött. Hungrig. Ont. Då var det bara gråt och skrik. Har aldrig sett dottern så otröstlig tidigare. Tillslut somnade hon totalt utmattad i MeiTai:en. Sov en liten stund. Sedan var det gott med middag. Och handen mår efter omständigheterna MYCKET bra.