nä

Bonk. Krash. Oink.

Tvärstopp. Orkar inte mer. Nu ger jag upp.

Supermorsa

I afton var jag en riktig supermorsa!

För jag har lyckats med konststycket att laga mat, rengöra ugnen, trösta och plåstra om dottern. Allt på ungefär en och samma gång.

Omplåstringen behövdes för att dottern råkade, när hon hjälpte mig med potatisen till potatismoset, slinta med kniven (en liten bordskniv) och köra den rakt i sin lilla tumme. Låter nog värre än vad det var, iaf om man frågar dottern, för hon såg mest chockad ut och pladdrade på om att det kom blod. Och med ett plåster på tummen var det full fart igen!

Lagom till att fiskpinnarna fräste i stekpannan och det var dags för att röra ihop moset, hördes en duns, från sovrummet, följt av högljudd gråt från dottern. Som visserligen hade pappan med sig, men i vissa lägen är det bara mamman som kan trösta.

Ja, och jag tror att alla dessa små insidenter hände just idag, när jag äntligen tog mig för att rengöra ugnen :o

Så för att sätta pricken över I:et i min supermorsa, passade jag på att baka havreflarn till dotterns tvåårskalas på lördag. Fast det lär jag få göra om, för bara när jag skulle stoppa undan dem försvann 2-3 stycken ned i min mage ... det är gott med havreflarn

En undran

Kliar det även i din hårbotten när du läser slutet på detta inlägg. På mig gör det så iaf. Förlåt!

Puts väck!

Helt plötsligt inser jag att min envisa och jobbiga förkylning är borta. Har vaknat flera morgnar nu utan att vara igenkleggad i näsan. Och ännu bättre, jag har sluppit nässpray på kvällen.

Sedan ska jag väl inte säga att jag är helt frisk för lite påverkad i bihålorna är jag, för inte ska det väl göra ont i tänderna när man sträcker tvätt ;)

På väg till sängen

Bara ett snabbt litet inlägg. Borde ju faktiskt ligga i sängen vid den här tiden på dygnet.

Har haft en riktig byråkratiafton, med räkningar, semesterplaner, kolla på deklarationen, papper som ska skrivas på och lämnas i till förskolan ... sedan var plötsligt klockan alldeles för mycket.

Idag påbörjade jag steg två i JOB. Det blir nog bra. Även om jag känner hur paniken närmar sig. Sammanbrottet är inte långt borta. Jag vet inte vad jag vill, önskar, drömmer om längre. Det är ingen bra plats att befinna sig på. Det går inte att sätta upp mål.

Min målsättning för morgondagen är dock att fixa en luskam till detta hushåll. Den kommer visst att behövas, för dotterns förskola verkar vara en lusdrabbad förskola :(

Kliva ur sin lilla låda

Igår, på en ingivelse, gjorde jag nått som inte alls är typiskt mig. Eller det kanske det egentligen är, men på senare tid har jag inte vågat. Och därmed blivit än mer obekväm i en sådan situation.

Jag sträckte ut min hand. Bjöd in. Skapade vänskapliga band.

Hoppas nu att detta frö kan få gro. Växa. Bli något vackert. Jag får inte glömma bort att jag oxå måste ge det näring.

Önskan

Nån som kan trolla bort min förkylning?

Virrigt

Jag vet inte hur jag ska må just nu. Känner mig mest uppgiven. Pysslar med en sak. Blir stressad över att jag borde göra nått annat istället. Förstår inte hur andra hinner med. Ont i huvudet. Virrig.
Fixar lunch. Glömmer den i micron.
Splittrad och uppgiven.
Blir personligt sårad över nåns kommentar om en författare som jag gillar. Känner mig ifrågasatt. Tvivlar. Gillar jag verkligen det hon skrivit. Eller är jag bara lurad.
Kawasakis syndrom. ITP. Upptäkt av medfött hjärtfel. Missfall. Cancerdödsfall. Saker som händer mina vänner och bekanta. Som påverkar mig.
I min sorg.
När går det över. När vänder det.
Nu skiner solen. Och jag kan inte glädjas. Orkar inte. För snart dras jag ned igen. Bättre att hålla mig på mattan...

Fortsatt förkyld

Vill bli av med den här förkylningen nu. Igår eftermiddag kändes det som om det vänt. Men i morse var jag lika hängig igen. Det svider i ögonen. Huvudet bultar. Näsan är täppt. Eller så rinner den. Hjärnan känns full av snor. Halsen svider. Men framförallt, jag har ingen ork. Somnar med dottern om kvällarna. Halvsover hela dagarna.
Idag har jag orkat sitta vid datorn i max 10 minuter per timma.
När jag hämtat/lämnat dottern på förskolan är jag helt slutkörd...

Förkyld födelsedag

Mammans födelsedag. Paket på sängen i morse: presentkort på Twilfit. Och en mus till lilla bärbara datorn.
Dottern till förskolan. Sedan hem och bädda ned sig i soffan. Idag igen. Förkyld. Eller kanske snarare bihålleinflammation. Hoppas inte det men det känns som det.

Nu ska dottern hämtas på förskolan. Dottern som i morse blev tagen för ett år äldre än vad hon är. Så är det att ha en smart & verbal tjej i familjen.

God natt höll jag på att skriva. Snurrigt värre med en hjärna full av snor

Det går troll

Mitt förra inlägg var uppenbarligen väldigt svårt att få till. Nu har jag gett upp tanken med en liten extra kommentar, så filmen får tala för sig själv. Och hoppas att det nu kommer att funka. Orkar inte bråka mer, får dessutom så sura blickar från pappan för att jag sitter här vid datorn. Fattar inte varför...

En stor liten film

Tunga bördor

Nån sa att 2008 var ett jobbigt år. 2009 ska bli ett bättre år.

Jag håller med om att 2008 inte var det lättaste. Men än så länge ser jag ingen ljusning. Även 2009 är tungt och fyllt av sorg.

Det händer saker som fyller mitt hjärta med sorg eller oro. Jag kanske inte borde bära alla dessa bördor för de har inget med mig att göra. Inte direkt i alla fall. Men jag kan inte bara släppa dem. Jag vill finnas där för alla dessa underbara människor som var ett stort stöd under mina mörkaste dagar. Jag vill lätta deras bördor.

Men snart brister mitt hjärta. Orkar inte med mer.

Telefonångest

Att det ska vara så svårt. Att det ska vara fyllt av så mycket motstånd Ett litet telefonsamtal. Det är ju bara att lyfta luren. Men inte för mig. Hjärtklappning. Tunghäfta. Panikkänslor.

Nej, jag väntar nog en stund till. Kanske finner jag det enklare om en stund. I morgon eller så...

blablablaa

Ni klickar väl på Godstartlänken... och blir användare där? ;)

Fattar inte. Jag är så trött. Sover gott om nätterna. Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var gravid. Och innan jag nu bli påhoppad med en massa tjat om denna kommentar vill jag bara säga. Glöm det!!! Jag är till 1000% INTE gravid. Det vet jag så kom inte ens med en liten passus om nått annat...

Just nu önskar jag mig bort. Långt bort. Snö eller sol. Helst både och. Vill åka slalom. Nä, telemark! Sitta i en snödriva och dricka varm choklad. Åka pulka med dottern. Lyssna på tystnaden. Känna lugnet.

Istället får jag hämta en lerdränkt dotter på förskolan. Idag igen...

En förflugen tanke

Visst är människor fascinerande. Ja, jag slutar då aldrig fascineras. Gick bakom en kvinna som liksom gasade och bromsade omvartannat. Dessutom, eller kanske på grund av, vinglade hon än åt vänster, än åt höger. När jag då försökte ta mig förbi denna bromskloss i min framrusning så blev jag gång efter annan hindrad.

Är det så att dessa människor har en inbyggd känsla för att maximera sitt förhindrande för folk som har bråttom eller? Och varför träffar man på dessa bromsklossar främst när man har bråttom?

Klicka för att skänka en slant

För en tid sadan la jag upp en ny startsida som förändrat, förbättrat och förenklat mitt surfande. Att jag samtidigt samlar in pengar till välgörande ändamål gör ju inte saken sämre. Så gör som jag. Lägg upp Godstart som din startsida du med!!! :)

Helgens höjdpunkt

I lördags var familjen bjuden på middag hos mammans kusin på kungsholmen. Innan besöket var mamman en smula orolig för hur dottern skulle bete sig ffa vid middagsbordet, då det ibland mest blir lek och kladd när det ska ätas.

Denna oro blåste snabbt bort, då dottern slog på stora charmen och for runt och tittade på allt och lite till - samtidigt som hon verligen LYSSNADE på alla mammans och pappans uppmaningar om att vara försiktig eller bara titta :)

Sedan när förrätten serverades - jordärtskockssoppa med rostade kastanjechampinjoner - satte sig dottern fint vid bordet (på en vanlig stol med extra kudde!) och ÅT! och åt och bad fint om att få lite mer :) Mamman och pappan häpnade, även om vi vet att dottern KAN, så var det så härligt att alla dessa underbara sidor visades vid ett och samma tillfälle!

Att dottern inte ville ha av varmrätten, det är en petitess. Hon åt sig ju mätt på soppan. Till och med efterrätten ratades... Men charmen bestod :)