fredag 25 maj 2012

Lugnet efter stormen

När botten är nådd finns det bara en väg, uppåt. Det har gett mig ett lugn. En stark känsla av att dit vill jag aldrig mer.
Sommaren är här. Nu ska jag och barnen njuta av den tillsammans. Idag blir det ett besök vid plaskdammen. Och helgen altanbygge hos farmor och farfar.
Längre fram än så vill jag inte tänka eller planera. Vi tar dagarna som de kommer för då kan vi njuta av dem mest! Jag stressar bara upp mig och missar allt som händer just nu när jag ständigt planerar framåt ...

torsdag 24 maj 2012

Botten är nådd

Men i morgon är en ny dag. Synd bara att en så bra dag med sommarfest på förskolan fick ett så negativt slut

onsdag 23 maj 2012

Snart så ...

... går nog sonen. Tog tre försiktiga steg mitt på golvet på ÖF idag, ivrigt påhejad av mamman, en fröken och en annan mamma :)

tisdag 22 maj 2012

Räcker inte till

Jag känner mig inte tillräcklig. Tiden räcker inte till. Hur jag än gör är det nånting som blir lidande. Jag får ingen avlastning. Ingen vila. Och i slutändan är det barnen som blir lidande. Framförallt dottern. För när orken tar slut finns det visst bara ilska kvar.

Jag drömmer om att få slippa huvudansvaret, bara för en dag. Ett städat hem. En sovmorgon. Sätta mig vid ett dukat bord. En måltid utan tjat.

Tills dess, om ens då, får jag vara ensam med barnen. Dottern hemma med misstänkt ögoninflammation. Så inte ens den avlastningen med förskola får jag. Försöker se det positiva i att jag vet att jag inte kan få nån avlastning alls

onsdag 9 maj 2012

Felaktig information

Jag kanske ska ta tillbaka det där med att jag är nöjd med mina sköterskor på BVC ;)
Sonen visade det sig hade gått NED i vikt nu vid ettårskollen. Och då framkom det ju ganska snart att jag ammar honom ganska mycket, och det var ju inte bra, för mjölken är ju inte så näringsrik nu när han är så stor. Fast det är ju fel, mjölken är visst näringsrik. Ja, sonen behöver mer energi, det håller jag med om, men det kan han få via bröstmjölken, enbart.

Nu tror jag att denna viktnedgång beror på att sonen varit konstig i magen en tid tillbaka, och ibland är det som att maten kommer ut lika snabbt som den kom in. Jag har snarare varit glad över att han, i detta läget, ammar så pass mycket som han ändå gör, för bröstmjölken är snäll mot en orolig mage och det är lätt för kroppen att tillgodogöra sig alla näringsämnen från mjölken.

En sak som sköterskan sa förbryllar verkligen mig: Å ena sidan är mjölken inte längre så näringsrik (återigen FEL!), och det kan man kanske tolka som att jag har spökvatten (lånar dotterns uttryck av vatten med lite mjölk i) i brösten. Å andra sidan är det inte bra att jag låter sonen amma/snutta på natten, för det gör att han inte är lika hungrig sedan på dagen. Men den ekvationen får jag inte att gå ihop, för om det är spökvatten han får i sig så ger ju det ingen längre mättnadskänsla, vatten passerar ju ganska snabbt genom magen och när den är borta är man ju snabbt hungrig igen.

Nä, här skulle jag önska att min i övrigt så braiga sköterska på BVC läste på lite mer och inte falla in i den felaktiga tron om att nattamning är av ondo och att mjölken inte längre är så näringsrik.

Det rullar på

Jahaja. Så har sonen hunnit med att fylla ett år. Maj månad har gjort sitt intåg. Våren är här. Och allt vore så glatt och härligt. Men jag går mest runt och suckar och gråter mellanåt. Vårdepression kanske? Eller så är det bara så enkelt att jag gillar inte månaden maj, för den avslutas med morsdag och mammas födelsedag. Och alltför mycket påminner, just i år, om hennes sista tid i livet. Dottern vill gå till mormors grav på födelsedagen, och eftersom mamma är begravd i minneslund, så spelar det ju inte så stor roll vilken minneslund man besöker. Så det ska vi göra.

Kanske det är tur ändå att det, som vanligt, känns som att jag inte hinner med allt jag skulle vilja hinna med. Dagarna rullar på och jag gör allt för att åtminstone försöka njuta av den här korta korta tiden när sonen är så liten.

fredag 4 maj 2012

En röst från förr

Fick höra en inspelning av mammas röst av en händelse idag. Å vad jag saknar att få höra den rösten. Å vad tårarna brände - och bränner än. Å vad jag saknar dig, min älskade mamma