Amningsföljetongen

Det har blivit en riktig följetong i spåren efter "Du kan amma här".
Anouk Jolin blir intervjuad i radio och TV. Det skrivs krönikor. Och blogginlägg. Det kanske inte riktigt var på det här sättet de hade tänkt att videon skulle tas emot. Men jag kan inte riktigt låta bli att tänka att nu får amningen verkligen plats i det offentliga rummet. Förhoppningsvis leder det till att de här idioterna som känt sig hotade så till den milda grad att de ville mordhota oskyldiga barn, förstår hur naturligt det är med amning. Att brösten är tänkta till amning, inte bara till sexuell upphetsning ...

Lyssnar på Ribbings inlägg i debatten om offentlig amning. Jag brukar hålla med henne och tycka att hennes råd är både tänkvärda och kloka, men just idag tycker jag att hon fortsätter att cementera att amning ska ske i smyg.
Jag tycker att amning får ske överallt där barn är välkomna, och på samma premisser som de vuxnas ätande. Så på en uteservering är det väl självklart att du ammar där. Ja, jag håller med om att det bör ske diskret, men om amning sker vid tidiga signaler, innan barnet hunnit börja gråta, så kan jag lova att det blir en diskret amning.
Att ta hänsyn till barnet är inte nödvändigtvis att gå undan när barnet vill amma. I en familj brukar man gilla samma saker, så tycker du som vuxen att det är trevligt att äta ute, då gör barnet det med. Att ta hänsyn till barnet är att lyssna på barnet och svara på hens behov där och då. Vill barnet amma mitt på gatan, i gallerian, under en begravning, då ska hen få göra det.
Att offentliga personer inte syns amma, beror väl mycket på att amning inte är en naturlig del av offentligheten, tyvärr måste jag säga. Där vill jag snarare uppmana offentliga personer att amma mer i offentligheten!!!

(Bild lånad från amningsbloggen.blogspot.com)

Dödshot på grund av amning

Igår höll jag på att trilla av stolen av ilska på grund av att några idioter som jag inte alls förstår mig på. Ett gäng mammor & pappor i Dalarna har gjort en video på låten Gagnam-style "Du kan amma här"
Jag och barnen tittade på videon och vi gillade vad vi såg. Jamen den var väl inte perfekt, men hallå, originalet är väl inte det heller

Nu har dessa personer fått dödshot och jag fattar ingenting. Alltså hur är man funtad när man får för sig att skicka iväg ett dödshot på grund av en oförarglig video som har som syfte att visa på att man får amma var man vill. Värst är att de hotar med att döda deras barn. Nej, jag blir så arg så jag kan nästan inte formulera mig.

Tack och lov är dessa idioter lätträknade och den här händelsen har fått uppmärksamhet långt utanför "amningskretsen". Skulle vilja länka till videon, men den är för tillfället bortplockad, både på grund av dödshoten men även upphovsrättsliga frågor

Saker som gör mig glad

En fin bild i senaste numret av Sveriges Natur, naturskyddsföreningens tidning.

Det är två i ett. Amning och sjalsbärande. Saker som ligger mig varmt om hjärtat.

Bilden är från ett reportage från Thailand och tagen av Annika Grenje

Kort och irriterat

Alltså när jag läser sånt här blir jag så irriterad och känner att jag gör helt rätt som fortsatt bojkottar Nestlé, och i viss mån även Semper.

Fördelar

Ibland är det verkligen bra att amningen finns där. Som idag när måltiderna blivit lite hipp som happ. Både tids- och näringsmässigt. Då är det skönt att veta att sonen ändå fått i sig några slurkar ren och skär näringsdryck.

Felaktig information

Jag kanske ska ta tillbaka det där med att jag är nöjd med mina sköterskor på BVC ;)
Sonen visade det sig hade gått NED i vikt nu vid ettårskollen. Och då framkom det ju ganska snart att jag ammar honom ganska mycket, och det var ju inte bra, för mjölken är ju inte så näringsrik nu när han är så stor. Fast det är ju fel, mjölken är visst näringsrik. Ja, sonen behöver mer energi, det håller jag med om, men det kan han få via bröstmjölken, enbart.

Nu tror jag att denna viktnedgång beror på att sonen varit konstig i magen en tid tillbaka, och ibland är det som att maten kommer ut lika snabbt som den kom in. Jag har snarare varit glad över att han, i detta läget, ammar så pass mycket som han ändå gör, för bröstmjölken är snäll mot en orolig mage och det är lätt för kroppen att tillgodogöra sig alla näringsämnen från mjölken.

En sak som sköterskan sa förbryllar verkligen mig: Å ena sidan är mjölken inte längre så näringsrik (återigen FEL!), och det kan man kanske tolka som att jag har spökvatten (lånar dotterns uttryck av vatten med lite mjölk i) i brösten. Å andra sidan är det inte bra att jag låter sonen amma/snutta på natten, för det gör att han inte är lika hungrig sedan på dagen. Men den ekvationen får jag inte att gå ihop, för om det är spökvatten han får i sig så ger ju det ingen längre mättnadskänsla, vatten passerar ju ganska snabbt genom magen och när den är borta är man ju snabbt hungrig igen.

Nä, här skulle jag önska att min i övrigt så braiga sköterska på BVC läste på lite mer och inte falla in i den felaktiga tron om att nattamning är av ondo och att mjölken inte längre är så näringsrik.

Att vara för något betyder inte att man är emot något annat

Med anledning av att jag blev kallad amningstaliban i en kommentar på detta inlägg.

Jag är för amning, inte emot flaskmatning. Det är för mig främmande att vara emot något som tillfredsställer grundläggande behov hos barn. Jag har tagit del av forskning och erfarenheter av tidigare generationer och utifrån detta valt att amma, för enligt mig är det det bästa. Jag hade kämpat för att få en fungerande amning och jag vet var jag kan vända mig när jag får problem. 

Jag vet att det är en konst att amma och att det finns de som inte kan amma. Det är upp till var och en att bestämma hur man vill göra - helamma, delamma, flaskmata - och valet man gjort ska ingen behöva försvara.

Problemet som jag ser det är att det idag finns en stor rädsla för att stöta sig med de som flaskmatar och att amning inte finns på den politiska agendan. Men att i denna rädsla för att inte ge dåligt samvete (som jag bland annat skrev om här) undanhålla rena fakta det är ungefär som att säga "Vi informerar inte om motionens fördelar för vi vill inte ge de som inte motionerar än mer dåligt samvete"

Amning är en stor och komplex fråga och jag har full förståelse för att det kanske inte är så roligt att höra om amningens alla fördelar när man haft en kämpig amningsperiod och sedan valt att sluta. Men att därefter kalla oss som väljer att amma och som är för amning för "amningstalibaner" tycker jag är missuppfatta vårt budskap. Det är snarare som Cecilia på Amma vidare skriver:

Mammor kan inte längre garanteras hjälp i rimlig tid. I glappet mellan förväntningarna på amning och bristen på stöd uppstår ofta en känsla av amningshets.  

Amning är inte längre en naturlig del i livet. Många har kanske aldrig kommit i kontakt med amning när det är dags för att amma själv. Ändå förväntas kvinnan att kunna amma så fort hon fött barnet. Under graviditeten pratas det knappt om amning och vilka alternativ eller hjälp som finns om man inte vill amma eller om det skulle visa sig vara svårt att få till en fungerande amning. Skulle MVC ge amningskurser, likt de födelseförberedande kurser som finns idag, tror jag att en del av dagens amningssvårigheter skulle försvinna. För kunskap ger makt. Makt att förstå vad som är fel, vad som kan göras för att rätta till felet och var hjälp finns när det behövs.

Flaskmatsförespråkare kommer ofta med argumentet att det är mer jämställt att flaskmata. Det argumentet köper inte jag. För mig är det inte jämställt att pressa in alla i en och samma form - den manliga normen. För mig är jämställdhet att tillåta och tillvarata olikheter. Att se olikheter som en tillgång. När det kommer till föräldraskap innebär det att mamman och pappan/partnern har olika roller och båda behövs lika mycket. Amning hindrar inte föräldrarna att dela lika på föräldraledigheten.

Amning är så mycket mer än att bara tillgodose bebisen/barnet med näring. Det är ett av skälen till att jag valt att amma. Det är därför jag tänker fortsätta amma ett tag till. Jag är för amning, inte emot flaskmatning. Jag är för att var och en får välja fritt. 

Amningstaliban?

Tittade på kvällsöppet igårkväll när de diskuterade amning och blev återigen beklämd över den okunskap som finns kring amning och hur fel det kan leda. Om kvinnor som vill amma men som med fel hjälp aldrig får en chans att kunna amma. Om amningsmotståndare som hävdar att det finns "amningstalibaner".

Fick lust att ställa mig upp och skrika: Det här är fakta: (det vill säga forskning visar och det är vad vi vet JUST NU) att amning ger fördelar. Men det är upp till dig som mamma att bestämma själv om du vill amma eller inte.

Det är en känslig fråga, för det rör något som berör oss djupt - våra barn och allas föräldrars strävan att ge sitt barn Det BÄSTA. Kanske känner sig då de mammor (och pappor) som väljer att inte amma misslyckade i att ge sitt barn Det BÄSTA och kommer då med felaktiga argument, som att det råder amningshysteri och försvarar sitt val mest mot sig själv i slutändan.

Amning i Bibeln

För några söndagar sedan sjöng jag, som kören brukar på kyndelsmässodagen. En av texterna (1 Sam 1:21-28) fick mig att börja fundera, den handlade om Samuel, och om Hannah som väntade till sonen var avvand (alltså slutat amma) innan hon lämnade honom till templet.

Ingenstans i texten avslöjas hur gammal Samuel är när han lämnas i templet och jag frågade prästen efteråt om hon visste, men hon kunde inte svara på rak arm, men lovade att kolla upp det. Sagt och gjort men även när hon letat i sina böcker kunde hon finna någon exakt ålder på Samuel. Men hon tyckte att "ett par månader" borde han väl ha varit - vilket jag tyckte var väldigt synd att hon hade den inställningen, men det är ju den inställningen vi har i dagens läge: Bebisar ammas ett par månader och sedan ska bebisen äta mat! Men läser man texten ordentligt kommer i alla fall jag fram till att Samuel borde åtminstone vara över året eftersom de gjorde dessa offerresor till templet en gång per år.

Nu har jag gjort lite egna efterforskningar i frågan och i noterna till texten på bibeln.se står

tills poj­ken har bli­vit avvand Dvs. när han bli­vit ett par tre år.

och det känns ju mer troligt att Samuel ammades så pass länge innan han var avvand. För så länge ammades barn på den tiden.

Hittade denna målning av Gerbrand van den Eeckhout målad kring 1665 och här ser man en "toddler" (tycker inte det finns ett bra svenskt ord för denna ålder) som överlämnas till templet.

(Bilden lånad från Wikipedia)

Eftersom det inte finns någon närmare åldersangivning på Samuel när han överlämnades till templet, så tänker man sig ju hur det såg ut då med den tid och kultur man lever i just nu. Alltså tolkar vi idag att det är en liten bebis som lämnades i templet, men det torde mer troligt varit en pojke på 3-4 år.

Jag är nog bekväm

Idag när vi var på öppna förskolan slog det mig - jag är nog väldigt bekväm av mig, för jag förstod inte varför föräldrar gör det så svårt för sig.
När andra föräldrar satt där med puréer som kladdades runt med, som var för varm eller för kall. Det delades i småbitar. Skallrade med en leksak för att bebis skulle sitta still och äta.
Sedan hela grejen med att komma ihåg maten. Att fixa med puréer, laga till specialmat. Som bebis ändå inte vill ha. (Fast de flesta köper ju ändå en burk som de själva tycker smakar blä)

Själv bjöd jag av min mat eller snarare vi åt samma sak! Idag ville sonen bara äta såsen. Men han smakade av allt (ris med korvstroganoff). Sedan, självklart, ville han ha bröstmjölk också. Det var då det slog mig. Vad bekvämt det är. En perfekt sammansatt måltid. Snyggt förpackat. Alltid lagom temperatur. Minimalt med kladd. (För där är det enda som jag inte gillar med BLW, det blir så kladdigt) Är man trött är det helt okej att somna mitt i maten

Jag vill (inte!) bo i en Zvamp

Nähäpp... inte var det inte svamp. Daktar och jag lär känna varandra efter en mardrömsnatt i ömmande bröstvårtors tecken.

Het potatis

Varför är det en så het potatis när det kommer till amning. Vad är det som gör att en läkare från Livsmedelsverket att fälla en kommentar som:

- Ska de kvinnor som inte klarar av att amma skuldbeläggas ännu mer?

Varför kan inte diskussionen hållas på en saklig nivå. På befolkningsnivå så är amning det bästa för bebisar/barn, det visar massor av forskning. Sedan kanske det inte är det bästa just för dig. Inom andra frågor där forskning visar att det är det bästa blir det inte fråga om skuld och anpassning av forskningsresultat för att passa kulturen vi lever i. Jag tycker att livsmedelsverket gör sig själv en björntjänst och bara spär på skuldfrågan när de väljer att rekommendera som de gör. Det är nästan så att jag som tänker amma länge känner skuld.

Läs Cecilias mycket kloka inlägg på bloggen Amma vidare som citatet ovan är hämtat från.

Uppmaning!

När jag liks upprörs över knasiga amningsråd kan jag väl passa på att uppmana mina läsare att ifrågasätta ett känt barnmatsföretag om deras knasiga märkningar av barnmatsburkar. Citat från amningsbloggen:

Jag tycker att det är mycket förvånande att barnmatsföretagen inte får någon negativ uppmärksamhet kring att de inte märker sina burkar i enlighet med WHO:s och Livsmedelsverkets rekommendationer. Om de fick frågan varför de märker sina burkar med "från fyra månader" vad skulle de svara då? 

Snälla, hjälp till och mejla dem frågan vetja: konsumentkontakt@semper.se

Och låt Amningsbloggen veta svaret...

Knattetanterna ryter till!

Min vana trogen lyssnar jag på Knattetimmen på måndagförmiddag. Idag blev Malin och Louise arga, och det med all rätt. Det var en mamma som skrev in efter ett besök på BVC på sexmånaderskollen med sonen. Då hade både sköterskan och läkaren tyckt att mamman skulle sluta nattamma för att "det hämmar tillväxten" och "för att magen skulle få vila".
Jag satt vid radion och bara gapade och Knattetanterna gav svar på tal! Lyssna här cirka tjugo minuter in i programmet så får du höra. Jag undrar återigen varför BVC (ja, nu drar jag alla över en kam!) envisas med försöka laga sånt som är helt

Feber

Bättre avslutning på dagen kan man väl få. Mjölkstockning (igen) och feberfrossa :(

En av amningens alla fördelar

Såhär lagom till att oktober övergått till november och Rosa Bandet-kampanjen är över kommer jag på mig själv att fundera över detta att Cancerfonden valt att knappt informera om amningens fördelar vad gäller risken att drabbas av bröstcancer.

Jag minns att för tio år sedan, när min mamma genomgick cellgiftsbehandling mot bröstcancer, så gav tidningen Amelia ut ett specialnummer om bröstcancer och Rosa Bandet. Jag minns att i tidningen stod det att (långtids)amning minskade risken att drabbas av bröstcancer. Då var det visst av vikt att informera om detta faktum. Men nu har alltså cancerfonden valt en annan väg. En i mina ögon onödigt farlig väg.

Jag minns att jag, när jag läste om amningens fördelar, tänkte att den dagen jag får möjligheten att amma, så ska jag göra det så länge jag kan. För det gjorde inte min mamma, mig och min bror ammade hon i tre månader vardera. Kanske hade min mamma sluppit cancern om hon ammat längre. Jag tänkte då och jag tänker nu att jag vill amma så länge jag kan. Dottern ammades till hon var 15 månader, då visade hon inget intresse av att amma längre. Sonen hoppas jag vill amma minst lika länge eller längre.

Jag gjorde och jag gör ett medvetet val i att långtidsamma. Kanske skulle fler göra som jag, om de bara fick informationen