Att vara medmänniska

Härom morgonen när jag lämnade dottern på skolan gjorde jag något som jag önskar alla kunde göra. Att se och uppmärksamma sina medmänniskor och agera utifrån vad som händer.

En av dotterns klasskompisar satt på bänken i kapprummet och såg väldigt ledsen ut. Jag satte mig bredvid och frågade om hen var ledsen och fick en nick till svar. Då undrade jag (självklart) varför hen var ledsen. Barnet svarade då att mamman hade gått utan en kram. Jag undrade om min kram kunde duga som ersättning för den uteblivna kramen från den andra mamman. Barnet kröp in i min famn och jag kramade om en stund, sedan skuttade barnet iväg och jag riktigt såg hur mycket bättre det kändes inombords.

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Att agera likgiltigt mot sina medmänniskor det gör nog mer skada än vad vi tror. Därför blev jag så förvånad när jag berättade om detta för en av barnets före detta förskolefröken som tyckte att det var ju pedagogerna på skolan som skulle sett till att barnet inte var ledsen. Visst är det så rent formellt, men som situationen såg ut så kan det aldrig vara fel att göra som jag gjorde och att begära att pedagogerna just där och då skulle ha agerat annorlunda det är att begära något övermänskligt.

Den här synen att det är någon annan som ska göra det, det blir inte bra i långa loppet. Behandla dina medmänniskor som du vill bli behandlad är ett ganska bra förhållningssätt. Det kan lätt vändas till behandla andras barn som du vill att andra ska behandla dina barn.

Hade det varit något som pedagogerna skulle vara medveten om så hade jag självklart uppmärksammat dem på det. Nu var det bara en missad kram som barnet gärna tog emot av mig istället. Jag är ingen ny person i barnets liv, så kanske kändes det till och med bättre att det faktiskt var jag som tröstade istället för pedagogerna som barnet bara känt i knapp ett halvår.

Sedan kan en tycka att det är ju förskräckligt att ett barn kan sitta ledset i ett kapprum och den enda som uppmärksammar det är en förälder, det ska väl ändå finnas tillräckligt med personal som kan fånga upp sådana händelser. Visst är det så, men det ger inte dig rätten att sluta vara medmänniska. Dessutom är det en helt annan diskussion som jag kan ta nån annan gång ...

Ytterligare ett tecken på egoism

Alltså kan det bli tydligare än såhär. Att slåss för en fråga som du inte ens helt har tänkt igenom. Men du är ju man, du behöver ju inte bry dig om hur det blir för kvinnorna. Egoist!

http://www.upworthy.com/a-dude-trying-to-ban-abortions-is-asked-a-question-he-never-considered-its-so-obvious-it-hurts-8

Egoismen breder ut sig

Jag gillar inte att vi blivit så egoistiska, självcentrerade och förlorar snart helt empati. Det märks i små och kanske obetydliga detaljer som att folk stannar alldeles för ofta mitt i steget (det behöver inte vara ett uttryck av egoism, utan kanske oftast obetänksamhet, men att vara obetänksam ofta tyder ju på en självcentrering så ...) eller precis ovanför en rulltrappa. Eller varför inte gå mitt på en smal gångbana utan tillstymmelse till att vilja flytta på sig när någon annan kommer samma väg. Att helt uppenbart inte vilja ta hänsyn är för mig ett tydligt tecken på egoism.

Andra egoistiska saker som gör mig ledsen är att gå på fotboll istället för att se till att barnet kan få fira sin sexårsdag med sina kompisar. Det kommer fler matcher, men man fyller sex år bara en gång. Det är egoistiskt att välja sina intressen framför andras när de andras intressen är en engångsföreteelse.

Det är egoistiskt att bara se till sina intressen och att det är det enda som betyder nått. I morse berättade dottern om en före detta förskolekompis som efter jul började i dotterns klass. Jag var med ett tag på förmiddagen så jag såg själv hur glad kompisen var över att få gå i skola med sina "gamla" kompisar och framförallt bästisen! Några dagar senare hade hen slutat och uppenbarligen gått tillbaka till skolan hen gick på i höstas.
Det dottern berättade i morse var ett tecken på egoism, för hon sa att pappan tyckte att det blev för långt att hämta barnet. Nu har jag inte hela bilden så det kanske kan vara fler skäl till att de valde att gå tillbaka, men vad jag vet om den här familjen så kändes det så tydligt att det var av rent egoistiska skäl som pappan bestämt detta!

Nu blev mina exempel lite barninriktade men det kanske beror på att jag lever med barn så det är enklast att hämta exempel från detta livet :)

Jorden snurrar inte runt dig. Du är inte ensam. Vi är alla lika mycket värda. När du gör något som påverkar dina medmänniskor bör du ägna även dem en tanke.