Fastan #17

Psalm 622 ur Den svenska Psalmboken

Att ta farväl på riktigt sätt
från solens ljus är aldrig lätt
för människan att lära.
Det skedde aldrig på vår jord,
om inte Jesus med sitt ord
stod oss som vän så nära.
...
O Jesus, Gud och broder kär,
du vet hur bitter döden är
som du har segrat över;
du vet med vilken skräck vi ser
vårt timglas sandkorn falla ner,
du vet vad vi behöver

Idag har vi varit på begravning för att ta farväl av en älskad farmor, mamma och svärmor. Det här har jag av förklarliga skäl skrivit i förväg. Jag valde den här psalmen för kyrkoherden läste den på fastlagssöndagen i samband med tacksägelsen och den grep an på mig. Jag har sedan fastlagssöndagen återkommit till dessa rader flera gånger och för varje gång tolkat dem på ganska olika sätt. Ibland har orden varit trösterika. Ibland ett tillfälle för tårar att trilla. En passande psalm under fastan.

Bild lånad från Svenska kyrkan

Edit: Lägger till en av psalmerna vi sjöng på begravningsgudstjänsten.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen
må Gud hålla dig i sin hand.

Sorg i vardagen

Sorg är en gripande känsla. Den ramlar över en, tar över, dränker tankarna så allt blir bara tårar. Så försvinner den lika plötsligt och allt som för tillfället blir kvar är spåren efter tårarna. Mitt i disken kan den dyka på en. Eller i duschen. När du låser dörren för att gå hemifrån. Då när jag allra minst anar det står sorgen och lurar bakom nästa tanke. Så gråter jag så allting blir gråt. Fast bakom nästa tanke är gråten slut och jag tänker varför lämnade du oss här och nu

Söndag med sorg

Döden den så ständigt närvarande och en förutsättning för livet. Sorgen så outhärdlig stor. Jag vill hylla livet, ska bara hitta till sorgens kärna först.

Söka kraft inifrån

Kommer på mig själv att nynna på denna melodi och börjar tänka på stugan. Längtar dit, behöver vyerna, måste ladda batterierna. Lyssnar och blundar, ser för min inre syn de vyerna jag så väl behöver, känner hur kraften fyller mig.

Saknar dig älskade mamma. Nu får jag hämta kraft från minnena av dig

 

Alla helgons dag 2012

Saknar dig älskade mamma

Det är så fint med alla ljusen. De rymmer så mycket kärlek och vackra minnen.

En våg av sorg

Läser att en kompis haft lunginflammation och känner skräcken. Jag gillar verkligen inte den sjukdomen. Det knyter sig i magen. Plötsligt kan jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Saknaden, den ramlar över mig. Jag vänder mig mot fotot på mamma och ber om styrka att orka mig genom den här vågen. Hon säger åt mig att minnas henne med glädje istället. Så nu ska jag hylla henne med lite av det hon gav mig, kunskapen att sy.

Grattis på födelsedagen

Älskade saknade mamma

Det rullar på

Jahaja. Så har sonen hunnit med att fylla ett år. Maj månad har gjort sitt intåg. Våren är här. Och allt vore så glatt och härligt. Men jag går mest runt och suckar och gråter mellanåt. Vårdepression kanske? Eller så är det bara så enkelt att jag gillar inte månaden maj, för den avslutas med morsdag och mammas födelsedag. Och alltför mycket påminner, just i år, om hennes sista tid i livet. Dottern vill gå till mormors grav på födelsedagen, och eftersom mamma är begravd i minneslund, så spelar det ju inte så stor roll vilken minneslund man besöker. Så det ska vi göra.

Kanske det är tur ändå att det, som vanligt, känns som att jag inte hinner med allt jag skulle vilja hinna med. Dagarna rullar på och jag gör allt för att åtminstone försöka njuta av den här korta korta tiden när sonen är så liten.

En röst från förr

Fick höra en inspelning av mammas röst av en händelse idag. Å vad jag saknar att få höra den rösten. Å vad tårarna brände - och bränner än. Å vad jag saknar dig, min älskade mamma

Torsdagstårar

Ibland blir sorgen så påtaglig. Oftast sker det väldigt plötsligt och utan skyddsnät. Som att se en mormor med sitt barnbarn ...

Mormors namnsdag

Idag tänker mamman på sin mormor i himlen. Önskar henne grattis på namnsdagen och hoppas hon och hennes dotter har det bra. Saknar ...

Gunga till himmelriket

Det är så härligt att hämta dottern från förskolan. Då får vi oftast en stund då jag kan ha fullt fokus på bara henne. Då kommer hennes tankar, funderingar och berättelser fram. Häromdagen berättade hon om när hon och E gungade tillsammans. E kan gunga jättehögt. Ända till himmelriket. Där finns ett slott, som E har nyckeln till. Mormor bor i slottet, som ser ut som vårat hus. Där bor hon och ser på när vi leker och är ute och går.

I obalans

Kunde nästan inte sova i natt. Dottern ville aldrig somna heller. Sonen ammades väldigt ofta. Vi var alla påverkade av vad som hade hänt.
Men i morse när solen började värma upp oss kändes det helt okej. Ja, faktiskt mer än okej. Nånstans var det ju såhär jag ville ha det. Bara jag och barnen...
Dagen förflöt och kändes lugn, avslappnad men ändå fylld av olika aktiviteter. Jag sköljde upp några lakan som kändes ofräscha. Vi flyttade om våra sovplatser för att kunna sova bra. Dottern lekte på stranden. Vi tog en promenad för att få sonen att somna i vagnen, passade på att slänga skräp.
När middagen skulle dukas fram kom tårarna. Det kändes så fel att bara duka för två. Någon fattades. Någon  saknades ... saknaden blev så stor. Här i mammas paradis på jorden.

I drömmen finns du

Hade en helt underbar dröm i natt. Mamma var ute i stugan och allt kändes precis sådär som det ska göra. Hon var inte alls död, de hade missuppfattat allt på sjukhuset. Det kändes så bra, allt liksom löste sig, med tvätt och att handla mat, det jag nu oroar mig mest för inför veckorna i stugan.
Jag var så glad och lugn i morse när jag vaknade. Allting skulle ju lösa sig.

Tills det slår mig. Det var bara en dröm. Mamma finns inte - bara i drömmarna

Tre år

I morse läste jag Åsa Beckmans krönika i DN, den handlade om mammor och avslutades med en dikt som har en speciell plats i mitt hjärta. Nyss kollade jag statistiken för min blogg och såg då att det inlägget där jag citerade dikten är den mest visade.

Nu närmar det sig treårsdagen av min ändlösa sorg. Det går inte långa stunder utan att jag tänker, saknar, sörjer. Morsdag på söndag. Mammas födelsedag på tisdag. Dödsdagen på torsdag.

Vad jag önskar att du var här. Att du fick träffa sonen.

Dottern vinkar till dig ibland när vi går till förskolan.

Mormor i himlen

Jag var visst inte ensam om att ha mamma i tankarna. Dottern höll en lång utläggning om mormor i himlen. Hur hon sitter där och tittar på henne. Och att vi inte kan åka till henne...

Saknat idag

Idag har jag saknat mamma extra mycket. Ville så gärna prata med henne..

Ljus

Saknar dig så älskade mamma

Två år

Två år av ändlös. Stundtals förlamande. Ibland så tårarna aldrig vill ta slut. Brännande bakom ögonlocken. Klump i magen. Med stor kärlek.

Tröst

Nattar dottern. Saknar mamma. Börjar gråta, fast jag försöker att dölja det för dottern. Men inget undgår ju henne.
Hon klappar mig på kinden. Och säger: Jag klappa. Det går över.
Tar nappen ur munnen. Och ger mig en blöt puss.