Unge herrn

Jag är sååå kär i sonen. Han är så fin på alla sätt och vis, och mitt hjärta smälter varje gång han skrattar. Vilket han gör ofta och gärna. Igen! säger han när jag gör nått han tycker om. Och så skrattar han.

Han har en stark vilja, och med åldern kommer med det en viss ... förvirring. Ena stunden vill han. Nästa är det NEJ! med riktigt stora bokstäver. Så ser jag på honom att han egentligen bara testade sina, mina och resten av familjens gränser. Då frågar jag igen och är han redo får jag ett ja som svar.

Det är svårt med alla ord han lär sig. Hur och när tar ordet slut egentligen. Strumporna, eller som ikväll vaggvisorna får både en två eller tre extra na på slutet. Ordet vaggvisorna blev liksom en liten nynnad sång - vaggvisornananana

Jag är sååå kär i sonen.

Sonen snackar

Det är inte alltid vi förstår vad han snackar om, men oftast gör han sig förstådd och hans uttal och ordförråd förbättras för varje dag.

Idag kom de första tvåordsmeningarna. Först "gukka näj".  Sedan "Klaja lesse". Och till sist, precis innan sonen somnade "matt näj"

Bjuder på en liten ordlista på ord som jag nu kommer ihåg:
matt - napp
lesse - ledsen
gukka - gurka
AA - Adam
Toue - Tove
blans - ambulans, polisbil eller brandbil
Titti - Hello Kitty
biill - bil
tåue - tåg
månna - många
tänne - tänder
Elli - Nellie
hüss - hus
pluss - plums
äll - älg

Åter arbetslös

Nu har sonen gått på förskola i en månad. Han har blivit en i gänget. Han gillar sin förskola, nu när han upptäckt allt skoj som kan hända. Vi hade några dagar när det inte alls var skoj att bli lämnad utan mig, då han grät redan när vi kom in genom dörren eller försökte klä av mig så att jag skulle vara kvar där med honom.
Språket har kommit som en lavin i och med förskolestarten. Det pekas och pratas hela tiden. Han är så klok, min lille stora kille.

Jag står återigen till arbetsmarknadens förfogande. Just nu känns det visserligen lite som i limbo, för arbetsförmedlingen har "skickat" mig till a-kassan, men jag tror inte jag kommer få några nya dagar (har ju ej uppfyllt ett nytt arbetsvillkor) och då vet jag ju inte riktigt vad som händer med mig. Jag försöker verkligen undvika att tänka på det, för det tar så mycket energi att oroa sig över saker som jag inte kan göra något åt och som ändå löser sig ändå ...
Just nu känner jag mig väldigt peppad och inspirerad i mitt jobbsökande. Men slås dagligen över att det tar så mycket längre tid än vad jag tror. Även om jag får mycket gjort så växer ändå listan på saker jag ska göra konstant. Och jag fattar inte hur de som bara får 15 timmars barnomsorg som arbetslös hinner med att söka jobb!

Tack och lov fick kommunen inte igenom förslaget att korta tiden för föräldralediga och arbetslösa, så under terminen så är det 30 timmars barnomsorg i veckan. Men från och med årsskiftet är det 15 timmar under lov, så nu vecka nio är det sportlov, och jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra då. Just nu lutar det åt att låta sonen vara hemma och dottern får gå i alla fall några förmiddagar.

En första glugg

Hon börjar bli stor. Tappat sin första tand. Det hände för exakt en vecka sedan. Tand-fén kom med tre femkronor. De hamnade i dotterns spargris. Hon visar stolt upp sin glugg för allt och alla, vare sig de vill eller inte ;)

Angående sjukstugan så kan vi nog säga att sonen är frisk nu. Smittohärd? Ja, kanske. Men det verkar ju inte som att det var VKS för då borde i alla fall jag åkt på magsjukan ... Så i morgon får dottern gå till förskolan och lussa med sina kompisar för mamma, pappa, lillebror, farmor, farfar och alla andras föräldrar och syskon.

Jag vill vara giraff

Lagom till att jag kände att jag måste ändra mitt sätt att prata med barnen började Petra Krantz Lindgren en "blogg-kurs" i gränssättning och konfliktlösning.
Samtalsmodellen bygger på Nonviolent communication eller giraffspråket som det kallas för på svenska. Jag har läst om det tidigare och jag gillar tänket och hur man tar ansvar för sina känslor. Men det kommer inte alls naturligt för mig. Så det är bara att kämpa vidare, snart kanske det här blir min "ryggmärg". Jag hoppas det i alla fall.

Här är alla delarna i kursen som varit hittills:
Hjälp, jag vill göra annorlunda! (Gränser med respekt, del 1)
Hur tror du att ditt barn uppfattar det du säger? (Gränser med respekt, del 2)
För att bli ense i sak måste man vara ense om vilken sak man pratar (Gränser med respekt, del 3)
Alla vet hur det känns att vara ledsen (Gränser med respekt, del 4)

Nu går jag

Som jag har väntat på den här dagen. Sonen har väldigt länge nu traskat runt, längs möbler ... men de senaste dagarna har han vågat släppa taget. Och idag har han valt gång framför kryp. Än så länge är det vingligt, men det är så man riktigt ser hur stadigare det blir för varje steg

Lite ditt och datt

Nä, inte lärde sig dottern simma heller. Fascinerande nog så kunde hon mer i vintras efter avslutad Sköldpadda än vad hon nu kan, enligt diplomet. Men det var kul att få bada dagligen. Och att få diplom och klubba efter avslutad kurs. Att hon var genomfrusen efter varje pass, det var bara en parantes

Nån som faktiskt verkar lära sig nått, det är sonen. De senaste dagarna har han tagit fler och fler steg utan stöd. Och idag känns det som att det riktigt lossnade, framförallt när vi var på Ica Maxi och sonen klev iväg, från mig, och tittade och pekade på allt och alla. Sedan vände han om och gick in i min famn :)

Vår midsommar spenderade vi hos en av pappans systar som köpt hus och ville få hjälp att måla (om) utsidan. Dottern ville testa att måla, och jorå det blev väl fint, men hon tappade ganska snart intresset. Kanske för att det är så mycket inte, akta, sluta ...

Ja, för det är det enda hon får höra just nu känns det som. Jag vill inte hamna där, men hon hittar ju bara på bus hela tiden så det blir ju helt enkelt en ond cirkel. Av inte, akta, sluta ... Jag vill få ett slut på det. Jag  försöker verkligen. Men det är svårt. Det kräver för mycket energi av mig. Energi som jag saknar. För att vi befinner oss mitt i den onda cirkeln. Jag tar tacksamt emot tips på hur jag kan bryta denna!

Snart så ...

... går nog sonen. Tog tre försiktiga steg mitt på golvet på ÖF idag, ivrigt påhejad av mamman, en fröken och en annan mamma :)

Mössa av!

Vi sitter i bilen. Barnen i sina stolar i baksätet. Jag vänder mig om och kollar in sonen i skvallerspegeln. Ser att mössan glidit ned i ögonen och drar upp den lite. Då börjar även sonen dra i mössan, så jag säger åt honom att det är okej att ta av den. Han får av sig mössan med den yttre handen. Dottern ber att få mössan. Då ger sonen mössan till storasyster.

Liten börjar bli stor. Och jag hänger inte med

Nattlig bearbetning av kommande kunskaper

I natt har sonen sovit väldigt oroligt. Halvsovande har han snurrat runt, gnölat, satt sig upp, lagt sig ned, gnölat, ammat, inte ammat. Först trodde jag han hade ont nånstans, men han var inte ledsen egentligen. Utan orolig. Som att han försöker greppa nått som han inte riktigt kan. Än. Så nu hoppas jag på att han snarast möjligt lär sig stå. För fler stökiga nätter orkar jag inte med ... inte just nu

En härlig tid

Sonen är i en så underbar period just nu, han vill upptäcka, undersöka, testa och försöka. Fast med det kommer också en del frustration när det inte blir som han tänkt sig. Som när jag lyfter bort honom från nått som jag inte tycker känns säkert, då blir han arg och ledsen, och ganska snart är han tillbaka för att undersöka vad det är som mamman inte vill sonen ska leka med.
Eller nyss kröp han ut i hallen och blev upprörd över att han inte kom in i sovrummet (eller kanske att det låter konstigt då jag vädrar i sovrummet och då "visslar" det i dörren)

Men när han inte får dessa frustrationsutbrott, då är han så underbar. Skrattar och leker med storasyster. Kan länge pilla på med nått alldeles ensam. När vi är på öppna förskolan kryper han iväg och leker med (nåja, det kanske är att överdriva) de andra barnen. Han kommer och visar nått som han vill att vi ska leka med tillsammans. Han ÄLSKAR musik, då nickar han med i takten och är det en barnvisa med rörelser han känner igen försöker han ibland göra rörelserna.

Han pekar på lampor som lyser och säger pah. Han smakar på något gott och säger mmmm. Han ställer sig upp (med stöd) och sätter sig ned. Han går med lära-gå-vagnen. Han går runt soffbordet, det har han visserligen gjort sedan innan jul, men nu går det fort!

Han är underbart söt när han är i min famn och han förstår att det vankas amning, då smackar han med munnen och försöker hjälpa mig med att få undan tröjan ♥.

Just nu skulle jag vilja stanna tiden - han får inte bli större. Eller jo, det får han ju, men jag försöker insupa varje sekund och spara minnen till dagar när det kanske inte är lika underbart.

Tänder, sömn & sömnad

Mamman upptäckte mitt under luciafikat på öppna förskolan att sonens första tand har kommit fram. Och den andra. Inte konstigt att det dregglats extra mycket på sistone (mamman trodde det berodde på torsken). Inte heller konstigt att sonen sovit oroligt.
Fast det kanske inte beror på tänderna. För då borde han ju kunna sova gott nu - vilket han idag på förmiddagen inte gjort. Max tio minuter han han kunnat sova då. Så efter lunchen stoppade mamman ned sonen i vagnen och tog en väldigt kort promenad enbart för att få sonen att somna. Nu har han sovit i 30 minuter och mamman borde ta tag i den där evighetslånga listan på saker som måste göras. Inte sitta här, utan helst vid symaskinen...

Frustration

Sonen är frustrerad. Mamman är less. Ungefär så skulle livet kunna sammanfattas enkelt. Sonen vill så mycket mer än vad han klarar av. Han vill krypa och stå. Helst samtidigt. Men det går ju inte. Så blir han frustrerad och gnölar gnäller gråter. Vilket till slut dränerar mamman på all energi. Lägg därtill att sonen insett att mamman kan försvinna. Mamman tänker att snart är det över. Snart.