onsdagen den 16:e april 2014

Stilla veckan

Mitt i stilla veckan hoppas mamman på ett lugnt inre. Tyvärr är det som att en storm bosatt sig i hjärta och hjärna. Stormen tar över och gör mamman arg och tvär, stormar upp och skrämmer slag på både sig själv och sina små. Tur då att solen skiner och att mamman kämpar i motvind för att ta sig till Skansen för en till stor del lugn dag som avslutades med en promenad under blommande körsbärsträd i Kungsträdgården


söndagen den 13:e april 2014

Fastan #40

Lukasevangeliet 19:28-40
Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade: ”Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.” De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: ”Varför tar ni åsnan?” De svarade: ”Herren behöver den.” Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”
Avslutar min fasta med en betraktelse över palmsöndagens evangelietext. I förmiddags när jag hörde texten läsas av prästen tänkte jag att jag borde utgå från textens sista rad och började fundera lite kring det. När så prästen började sin predikan blev jag först en smula förvånad och med en känsla att prästen läste mina tankar när hen också utgick från dessa ord. Sedan vandrade predikan en annan väg än mina egna tankar så nu börjar även jag där.

Prästen talade om att vi människor ibland känner att vi måste bli stenansikten, att ta på oss en mask, för att vi är utsatt för något som gör att vi måste skydda oss själva. Att stenansiktet är ett sätt att överleva, klara av verkligheten, att inte förgås. Alla har vi nog någon gång varit utsatt för något som tvingat oss ta på stenansiktet. Tyvärr finns det allt för många som måste bära denna tunga mask varje dag, som blir tyngre för var dag. För varje elakt ord. För varje oförrätt. Masken skyddar kärnan av jaget till viss del, men orden stannar kvar i skalet, gör det tjockare, äter sig inåt och gör utsidan än mer stenlikt. Det tynger ned. Förtvinar och förstör. Vilken vacker värld det skulle vara om vi slapp bära dessa stenansikten.

Själv tänkte jag att om inte lärjungarna ropade ut sin glädje så skulle stenarna göra det istället. Tro försätter berg och får stenar att ropa! Vi går nu in i stilla veckan, i Jesu fotspår. Vi följer honom i hans sista dagar här på jorden. Glädje och sorg, liv och död, ytterligheter som är förutsättning till det andra, är så tydliga och nära under stilla veckan.

Jag har den senaste tiden känt mig hudlös och känslig. Verkligen inget stenansikte på mig. Det har känts bra, även om det kan vara jobbigt när tårarna bränner bakom ögonlocken, när klumpen i magen växer sig stor, när hopplösheten infinner sig ... Jag vill känna mig hudlös, ha nära till känslorna, för då har jag även lättare för att känna glädje. Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Stenansiktet är att tvinga sig själv till likgiltighet. Det är på sätt och vis även så att motsatsen till glädje är inte sorg utan likgiltighet. För att kunna känna sann glädje måste vi kunna känna sorg, dessa känslor är förutsättning för varandra, så även om de är ytterligheter, är de inte varandras motsatser.

Nu går vi in i stilla veckan. Jag vill göra det med ett öppet sinne. Inte med stenansiktet på.


lördagen den 12:e april 2014

Fastan #39

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Psaltarpsalm

Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.
Han går inte ständigt till rätta med oss,
hans vrede varar inte för evigt.
Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,
han ger oss inte våra synders lön.
Ty så hög som himlen välver sig över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Så långt som öster är från väster,
så långt från oss förvisar han vår synd.
Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.
Ty han vet hur vi är skapade,
han minns att vi är mull.
Mina ögon fastnar vid raden "sen till vrede och rik på kärlek" Läser om igen och tänker att så är det. Så är det också bland människor. Vi har lättare för att sprida kärlek än ilska (och hat). Tack och lov är det så. Läste en undersökning där de tittat på folk som passerar genom dörrar. Om någon släppte dörren i "ansiktet" på den efterföljande så spred det sig i betydligt färre steg än tvärt om, att personen framför höll upp dörren åt de som kom efter. Ett simpelt men ganska tydligt sätt att visa på att omtänksamhet = kärlek sprider sig längre än det motsatta. Vi är skapade efter Guds förebild, här är ett bevis på det.

Gud är kärlek. Jag behöver inte göra något speciellt för att förtjäna kärleken. Den kärleken finns där likt en mor som älskar sitt barn. Fast jag förstår ändå vad det menas med "Han handlar inte mot oss som vi förtjänat" Jag undrar ju faktiskt ibland hur Gud kan älska mig när jag stundtals beter mig som skit. Om jag inte klarar av att älska mig själv, hur ska då Gud kunna göra det? Då ber jag om förlåtelse, både av mig själv och av Gud. Då ser jag att Gud älskar mig precis som jag är. Liksom jag älskar mina barn precis som de är. Det svåraste är att älska mig själv precis som jag är

Ibland måste vi förlåta oss själva först, av kärlek till oss själva. För att inte tvivla på kärleken från Gud och tro att vi inte förtjänar Guds kärlek.

fredagen den 11:e april 2014

Fastan #38

God natt, nu ska jag sova. Min kropp och själ behöver vila

Fredags EFIT

06:34 Telefonen tillika väckarklockan ringer. Dags att stiga upp

07:34 Dags att klä på sig ytterkläderna och bege sig till skola och förskola

08:55 Missade tiden lite, men nu är sonen lämnad på förskolan i alla fall. Vagnen parkerad bland de andra vagnarna

10:46 Det går inget bra med att hålla koll på tiderna idag. Nåja, jag gjorde nog ungefär samma sak för en timma sedan, läste på FB

11:37 Bakar, eller kanske snarare har skapat en bombnedslag i köket. Mycket byttor och kastruller behövdes det

12:36 Dags att baka dumlekakor till dotterns kalas i morgon. Det här steget i dumlekaksbaket är det tråkigaste. Tycker nog bäst om att äta ;)

13:35 Jahapp. Självklart blev det en bild på detta även denna EFIT. Uppdaterar bloggen.

14:53 Hämtat sonen från förskolan.

16:10 Hemma efter att hämtat dottern på skolan och handlat mat. Vår trånga hall kräver en viss logistik

16:36 Blodsockernivån är låg hos oss alla så vi fredagsmyser med varsin liten skål med stjärnor och skruvar. Jag ser framemot att få sparris till middag

17:33 Matlagningen påbörjad. Laxpasta står på dagens meny

18:32 Tittar på TV tillsammans med dottern

19:36 Fastnade framför TV:n

20:36 Läste jag högt för barnen ur den andra boken om Tam, slutade så spännande så nu bara måste vi till biblioteket för att låna resten av serien!

Sedan somnade vi alla. Jag vaknade nyss, ska nu bara ta på mig pyjamas och sedan gå och lägga mig igen :)

Fastan #37

Skäms lite, att jag missade detta igår. Fast å andra sidan har jag lyckats väldigt bra fram till just igår, så nån gång kan det väl finnas utrymme för annat upplägg :)

Jag tittade på Debatt igår kväll. Det handlade bland annat om hur Uppdrag granskning utgivit sig för att vara en homosexuell och gått till en präst för ett själavårdande samtal, samtidigt som de filmat det hela med dold kamera. En av UGs arbetsmetoder. Många har reagerat starkt på detta och därför tog debatt upp ämnet igår. Jag håller med kritiken om att ett själavårdande samtal är något heligt och att när UG gör detta så missbrukar de det heliga rummet.

Samtidigt förstår jag att det kanske är det enda sättet för UG att få den sensationsTV som de eftersträvar. Men är det alltid så eftersträvansvärt att söka sig till sensationerna för att visa på enskilda prästers syn på homosexualitet? Jag tror säkerligen att Jacob Sunnliden, som talade för Svenska kyrkan, hade rätt när han sa att han kunde ge en lista till UG på präster som kunde uttala sig om dessa frågor. En präst kan inte dölja sin tro, det framkommer i predikningar och vid andra offentliga sammanhang. Svenska kyrkan är en öppen kyrka, vilket innebär att allas åsikter faktiskt får vara välkomna, även om jag personligen inte förstår hur vissa präster kan fortsätta att tro som de gör när Svenska kyrkan så tydligt visar på att vi är för kvinnliga präster och samkönade äktenskap.

UG ska blottlägga missförhållanden i samhället. Lite där känner jag att detta de eftersöker är inget som behövs blottläggas. Det finns där, öppet! Det är som att UG försöker slå in öppna dörrar och bara skapa sensationsTV. Vad vill de egentligen med programmet? Svenska kyrkan kan inte tvinga någon att tro på ett visst sätt, Svenska kyrkan är ingen sekt. Om en person söker sig till en präst som hen insett vara emot homosexualitet för att hen vill ha hjälp med sin homosexualitet vari ligger problemet?
Ett par som vill gifta sig i kyrkan vill väl ändå inte ha en förättare som är emot deras äktenskap. Om då prästen säger nej till att viga ett samkönat par, då skulle i alla fall jag känna en lättnad och vända mig till en präst som faktiskt vill viga mig och min partner.

Edit: Det har kommit ett mycket bra debatt-inlägg av biskop Esbjörn Hagberg

onsdagen den 9:e april 2014

Fastan #36

Har redan skrivit något som känns "fastigt" idag, så det får bli en liten länk till det

Kära tiggare

Kära tiggare

Jag skriver för att berätta att jag brottas med det dåliga samvetet varje gång jag passerar dig. Ja, varenda en av er. Jag har inte den tjockaste av plånböcker men jag har ändå så otroligt mycket mer än vad du har. Jag tänker ofta att jag borde lämna en slant eller två, men vem av alla er ska jag ge den till och när? Skulle jag börja ge en slant till nån så skulle jag må dåligt över att du om hörnet inte får något. Så vill jag ge även dig en slant. Och dig. Och dig. Får inte glömma dig heller ... Har jag gett en gång så vill jag ge även i morgon. Dessa tankar brottas jag med varje gång jag passerar.

Jag läser någonstans att det är bättre med en slant till en tiggare än ingen slant alls. Och drabbas av ännu sämre samvete. För jag håller ju med. Det är ju mer solidariskt att dela med mig till en än behålla allt själv. Men vem ska jag ge till. Återigen hamnar jag i dilemmat ovan.

Därför blev jag så glad när jag läste Horisont, nyhetsbrev från Stockholms stift, att Svenska kyrkans internationella arbete i samarbete med Kirkens nödhjälp i Norge kommer under tre år samla in pengar till ett socialt center för romer i nordöstra Rumänien. Jag ska skänka en slant, ja kanske flera, anpassad till min plånbok dit. Även om det inte hjälper just dig, kära tiggare, så tror jag att mitt samvete kommer att kännas lättare, och jag kan fortsätta att dela med mig av glädje och skratt när jag och barnen passerar och vinkar till dig. För glädje, skratt och kärlek det har jag av överflöd. Det delar jag med glädje med mig av, och det är lättare att dela med sig om jag slipper lite av det dåliga samvetet över det jag inte (kan) delar med mig av.

Om du också vill vara med och stödja projektet, ange projektkoden P 220 - Stöd till romer i Rumänien på inbetalningen till PG 90 01 22 - 3 eller BG 900 - 1223

tisdagen den 8:e april 2014

Fastan #35

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Evangelium

Jesus sade till Nikodemus: "Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”
"Lilla Bibeln" i sitt sammanhang. Det är det här jag tror på. Förlitar mig på. Finner förtröstan i.

måndagen den 7:e april 2014

Fastan #34

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Epistel

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss. 
Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.
Endast när jag är medveten om mina tillkortakommanden kan jag bli förlåten. Det betyder inte att jag ska synda, utan tvärtom, jag ska göra vad jag kan för att inte synda, men om jag gör det ska jag vara medveten om det och be om förlåtelse.

söndagen den 6:e april 2014

Fastan #33

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Gammaltestamentlig läsning

Israels folk bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.”
Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.”
Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.” Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.
Idag hade jag behövt ett tydligt tecken för att bryta mitt dåliga beteende. Den här dagen minns jag inte med glädje :(

lördagen den 5:e april 2014

Fastan #32

Midfastosöndagen - Livets bröd

Psaltarpsalm

Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden
och som han har hämtat hem från alla länder,
från öster och väster, norr och söder.
Några gick vilse i öde öknar,
de fann ingen väg till bebodda städer.
De var hungriga och törstiga,
och deras krafter sinade.
Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
Han lät dem finna den rätta vägen
till en stad där människor bodde.
De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
Han ger de törstande att dricka
och mättar de hungriga med allt gott.
 Idag har vi delat med oss och firat en sjuåring med paket, sång och tårta. Lite så ser jag festen som Herren bjuder på. Ett kalas med dignande bord av godsaker. Gott att dricka. Fest och sång. Tacksamhet genomsyrar tillställningen. Glädje!
Jag tackar Gud för den här dagen och hoppas på en fin morgondag.


fredagen den 4:e april 2014

Fastan #31

Midfastosöndagen - Livets bröd

Evangelium

Jesus sade: "Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.”
Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.” Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
 Nattvarden - en måltid jag, så ofta jag kan, vill ta del av. Samtidigt när jag läser detta förstår jag judarnas dilemma. Ska vi äta upp Jesus? Kannibalism låter inte så skoj. Det är ju tur att det vi äter och dricker för att symbolisera Jesu kropp och blod är bröd och vin. Tänk om det hade varit en bit torkat kött som vi delade under nattvarden, det hade känts otroligt bisarrt.

Fastan #30

Ibland måste pauser till och med vara fysiska. Som att somna med barnen och sedan sova hela natten. Välgörande och behövligt.

onsdagen den 2:e april 2014

Fastan #29

Hurra för min älskade dotter som fyllt sju år idag!

Jag är så tacksam för varje dag som jag får dela med dig. Jag hoppas att du känner likadant. Jag älskar dig så innerligt