torsdag 27 februari 2014

Sorg i vardagen

Sorg är en gripande känsla. Den ramlar över en, tar över, dränker tankarna så allt blir bara tårar. Så försvinner den lika plötsligt och allt som för tillfället blir kvar är spåren efter tårarna. Mitt i disken kan den dyka på en. Eller i duschen. När du låser dörren för att gå hemifrån. Då när jag allra minst anar det står sorgen och lurar bakom nästa tanke. Så gråter jag så allting blir gråt. Fast bakom nästa tanke är gråten slut och jag tänker varför lämnade du oss här och nu

söndag 23 februari 2014

Lina Sandell

Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Söndag med sorg

Döden den så ständigt närvarande och en förutsättning för livet. Sorgen så outhärdlig stor. Jag vill hylla livet, ska bara hitta till sorgens kärna först.

måndag 17 februari 2014

En spretig summering

Jag skulle vilja summera lördagen men så fort jag försöker skriva ned mina tankar är det som att de flyger sin kos. Frustrerande, men jag ska göra ett tappert försök.

En sak som jag bär med mig är att vi formar kyrkan samtidigt som kyrkan formar oss. Det är en bra sak att tänka på, att inte vara rädd för förändringar, men att förändringar ska inte ske bara för att. Så tolkar jag det. Det är viktigt med traditioner men de måste samtidigt passa dem som de vänder sig till.

Nått som jag på sätt och vis visste om men kanske inte riktigt tänkt på är att jag i min roll som förtroendevald är arbetsgivare för de inom församlingen. Det är också en viss skillnad när det kommer till kyrkofullmäktige och kyrkorådet; i kyrkofullmäktige sitter jag som representant för POSK, jag är vald av medlemmarna i församlingen till kyrkofullmäktige. Jag är vald av kyrkofullmäktige till kyrkorådet och ska därmed representera kyrkofullmäktige i kyrkorådet. Det är en liten men viktigt skillnad i hur en ska se på de olika uppdragen.

Det finns en webbkurs i barnkonsekvensanalys som jag vill uppmana åtminstone alla POSK-kärringar att göra ;)

Trevligt att Anna von Malmborg använde sig av HEN på ett föredömligt sätt.

Jag vill läsa åtminstone inledningstexterna i kyrkoordningen, för de ger en grundläggande bild över vad och hur Svenska kyrkan ska arbeta.

I min roll som kyrkorådsrepresentant, ja även i KF, bär jag med mig ett ord, respekt. Att respektera allas åsikter innebär inte att hålla med, men att kunna lyssna och sedan visa på min syn på saken utan att köra över.


lördag 15 februari 2014

Efit under en inspirationsdag

07:20 I duschen kommer jag på att justja! det är ju efit-dag idag. Mitt schampo tog slut, det har varit bra men för dyrt för min tunna plånbok så det blir ingen ny


08:20 Äter frukost och tittar lite i dagens tidning


09:20 På plats i filadelfiakyrkan och väntar på att dagens spännande program ska börja


10:20 En liten bensträckare. Välbehövligt för både kropp och själ


11:20 Att vara styrelse, Anna von Malmborg från SKAO (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation) föreläser


12:20 och 13:20 Lunchpaus med möjlighet att få information från olika delar av Svenska kyrkan, jag samlade på mig en bunt med broschyrer om saker jag fann intressant


14:20 Lyssnar och antecknar, ångrar att jag missade att anteckna under förmiddagen


15:20 Knyter ihop dagen efter en kopp kaffe med samtal kring boken som var grunden till inspirationsdagen


16:20 Promenad hem genom snöblaskregn, var inte så sugen på att plocka upp telefonen för att fota det så det får du bara tänka dig


17:20 Uppdaterar det här inlägget, då det inte blir så bra med bild och texter när jag bloggar från telefonen

18:20 Mitt i maten, ville inte störa matron som för en gångs skull infunnit sig. Vi åt hemgjord pizza i alla fall :)


19:20 Nattar sonen som helst vill ha alla napparna, men vi kom överens om att en i varje hand och en i munnen dög bra


20:20 Melodifestivaltittande, vad annars ;)


21:20 Oscar Zia klar för final. Tjoho jublade dottern!

fredag 14 februari 2014

Öppet brev till statsministern

Käre herr Statsminister!

Tror det gör man i kyrkan (synagogan, moskén eller ... ) Att tro på kvinnors och mäns lika rättigheter känns väldigt uddlöst. Att tro på något är inte alls samma sak som att veta.


Jag tycker att människor är lika mycket värda. Det är inget som jag går runt och enbart tror på. Jag vet det. Tyvärr är det mycket i världen som inte är rättvist. Därför är jag feminist. Du har rätt i att feminism kan betyda olika saker för olika människor och de har gemensamt att vi inte är där än (för jag tolkar att det är det du menar när du säger att "vi har en god bit kvar", men du kanske har en bit tårta över, vad vet jag) men det är inte så vi definierar feminism.

Feminism är att verka för att alla ska få samma möjligheter. Vi är många som tycker att alla människor är lika mycket värda. Vi tror inte det. Vi vet det. Vi tycker det. Vi kämpar på olika sätt för att vi ska uppnå jämlikhet.

När du säger att du tror på lika rättigheter så undrar jag vem du vänder dig till i bön. Mammon, eller vad nu kapitalistguden kan tänkas heta? Fortsätt du att tro på det du, så kan vi som lever i verkligheten kämpa vidare för det vi vet och vill uppnå. Du har sagt att du är intresserad av politik och att ingen kan lika mycket om politik som du, fast jag ser uppenbara luckor i dina kunskaper.

Vänligen personliga mamman L, feminist, kristen, vänsterpartist, mamma, ingenjör och arbetssökande

Skratta eller gråta?

Ibland verkar min hjärna helt off. Jag göra saker per automatik och det visar sig bli helt galet! Idag trodde jag att det var en konferens, som efter många om och men jag tillslut insåg att det är om en månad. Det är farligt med två månader på raken som har samma dag och veckodag, alltså fredagen den 14/2 och fredagen den 14/3.
Sedan i min irritation över hur jag lyckades blanda ihop det så tog jag tunnelbanan mot Hjulsta och det värsta var att jag ville kliva av flera gånger och jag fattade aldrig varför, tills tåget stannade i Huvudsta, då kopplade min hjärna rätt! Så det vara till att kliva av, ta första vändande tåg och kliva av i Västra skogen och vänta för självklart hann jag inte med det första tåget mot Akalla...


torsdag 13 februari 2014

Att vara medmänniska

Härom morgonen när jag lämnade dottern på skolan gjorde jag något som jag önskar alla kunde göra. Att se och uppmärksamma sina medmänniskor och agera utifrån vad som händer.

En av dotterns klasskompisar satt på bänken i kapprummet och såg väldigt ledsen ut. Jag satte mig bredvid och frågade om hen var ledsen och fick en nick till svar. Då undrade jag (självklart) varför hen var ledsen. Barnet svarade då att mamman hade gått utan en kram. Jag undrade om min kram kunde duga som ersättning för den uteblivna kramen från den andra mamman. Barnet kröp in i min famn och jag kramade om en stund, sedan skuttade barnet iväg och jag riktigt såg hur mycket bättre det kändes inombords.

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Att agera likgiltigt mot sina medmänniskor det gör nog mer skada än vad vi tror. Därför blev jag så förvånad när jag berättade om detta för en av barnets före detta förskolefröken som tyckte att det var ju pedagogerna på skolan som skulle sett till att barnet inte var ledsen. Visst är det så rent formellt, men som situationen såg ut så kan det aldrig vara fel att göra som jag gjorde och att begära att pedagogerna just där och då skulle ha agerat annorlunda det är att begära något övermänskligt.

Den här synen att det är någon annan som ska göra det, det blir inte bra i långa loppet. Behandla dina medmänniskor som du vill bli behandlad är ett ganska bra förhållningssätt. Det kan lätt vändas till behandla andras barn som du vill att andra ska behandla dina barn.

Hade det varit något som pedagogerna skulle vara medveten om så hade jag självklart uppmärksammat dem på det. Nu var det bara en missad kram som barnet gärna tog emot av mig istället. Jag är ingen ny person i barnets liv, så kanske kändes det till och med bättre att det faktiskt var jag som tröstade istället för pedagogerna som barnet bara känt i knapp ett halvår.

Sedan kan en tycka att det är ju förskräckligt att ett barn kan sitta ledset i ett kapprum och den enda som uppmärksammar det är en förälder, det ska väl ändå finnas tillräckligt med personal som kan fånga upp sådana händelser. Visst är det så, men det ger inte dig rätten att sluta vara medmänniska. Dessutom är det en helt annan diskussion som jag kan ta nån annan gång ...

tisdag 11 februari 2014

Trött men glad

Tyvärr har jag kommit ur mina bra rutiner med att komma i säng senast 22:30 och det märks. Jag är så trött! Det finns många anledningar till att jag hamnat ur gängorna, och när det väl börjat bli snett är det svårt att komma rätt igen. Måste backa lite, börja om, så ska det nog hamna rätt igen.

Fast jag är glad över att ljuset återvänder! (kan nog vara det som spökar) Fåglarna kvittrade utanför fönstret i morse när vi åt frukost och det gjorde mig så glad. Vi fick en lugn och skön promenad till skolan i morse. Jag fick ett långt och energigivande samtal med en väninna i samband med förskolelämningen. Nu ska jag bara försöka bestämma mig över hur min fasta ska se ut i år.

måndag 10 februari 2014

Dålig start på dagen

Vaknade med ett ryck närmare kvart över sju. Då ska vi egentligen sitta vid frukostbordet för att hinna till skola och förskola i tid. Nåja, det var bara till att skutta upp och börja dagen i 180!

Då, mitt i stressen, läser pappan i tidningen en rubrik som han tycker är fel "Arenabygget i Solna gör det trångt för tåg". Han tycker att det är Jernhusens fel att det blivit trångt då de sålt av mark för att bygget av Friends Arena skulle kunna ske. Jag tyckte då att det stämmer nog inte. Jag tror nog snarare att Jernhusen blivit tvingade att sälja, att det fått ett köpbud som de hade svårt att motstå. Jag erkänner att jag uttryckte mig slarvigt, men det ger inte pappan rätten att säga "var du där?"

Det är en så skrämmande utveckling det här. Ekonomin kommer alltid i första hand. Nyliberalismen sprider sig, i väldigt stor utsträckning just i Solna. Jag är väldigt rädd för utvecklingen, och som rykten gör gällande är det nog Fridhemsskolan som snart faller i denna pengagalna tankegång. Marknaden ser bara till en sak, att tjäna pengar, mer och mer pengar. Det är det enda den tar hänsyn till. Den kan inte tänka längre än så. Den kan inte ta hänsyn till vad det gör med människor, djur, natur. Vad den får för följder i långa loppet, det struntar den i.

Åh, vad jag önskar att fler genomskådar detta och agerar. Gör ett klokare val i höst. Så vi kan öka chansen till ett samhälle där alla kan få samma möjligheter i livet. Där inte plånboken är det som bestämmer.

söndag 2 februari 2014

Anthem

Knyter ihop dagen med texten från dagens anthem under evensong.

Herren är det ljus
som möter oss i mörkret,
för att vi skall se vår möjlighet

Herren är det ljus
som sträcker sina händer
mot en vilsegången mänsklighet

Herren är det ljus
som hoppets låga tänder
i en värld, som glömt Hans härlighet

Herren är det ljus
som skriver i vårt hjärta
att han älskar oss i evighet
Bo Setterlind

 

Ljuset återvänder

Idag firar vi kyndelsmäss, - ljuset. Uppenbarelsen ljus. Predikan handlade om ljuset, och att det finns ljus som vi inte ser men som ändå finns där. Fast ibland ser vi det ändå ...
Nu blir det mer övning med kören inför evensong. Välkommen till Solna kyrka klockan fyra idag om du hinner!