Välj sida klokt

Jag är så less på män som så fort någon, oftast en kvinna, pekar på strukturella problem, skriker högt och kränkt "INTE ALLA MÄN" och sedan påpekar att han minsann är jämställd och skulle aldrig göra dessa saker som kvinnan påpekat (fortfarande) existerar.
Det är rent ut sagt förjävligt att det är så, men du som man som känner dig kränkt av att dessa strukturer påvisas, du vidmakthåller dem genom att hoppa på kvinnan som påpekar det.
Var lite smartare och hoppa på en man istället för att höhö-skratta åt dåliga skämt om att kvinnans plats är vid spisen eller något ännu lägre. Säg ifrån till männen som gör saker så att strukturerna cementeras. Det är att välja sida klokt och är ett mycket smartare sätt att visa på att du tillhör "inte alla män".
För om du bara tänker efter en sekund så vet du att jag vet att du är undantaget som bekräftar regeln, och som vi båda två vinner på att den ändras

Fastan #7

Det som hände i lördags natt i Malmö upptar mycket av mina tankar. Det är en skrämmande utveckling, på så många plan. Först och främst att det händer. Sedan när det väl har hänt är det uppenbarligen väldigt svårt för nyhetsrapporteringen att berätta vad som egentligen hänt - alltså vem som utsatt vem för vad. Det känns så svårt att få en bild av vad som egentligen hände. När det slätas över med högerextremister, var tog uttrycket "vad som verkar vara" vägen? Självklart ska en slippa att oriktigt anklagas för något, men i rädslan för att felaktigt misstänka får det inte bli såhär heller. Nu anklagas ju de skadade för att vara bråkmakare, snacka om att misstänkliggöra någon på svag grund.

Tycker att det är väldigt skrämmande att statsminister Reinfeldt varit oroväckande tyst i frågan. Fast det är väl det, han tycker väl att vänstern och allt som den står för är mer skrämmande än några fascister eller nazister som inte tvekar för att ta till våld. Att vara för jämlikhet och vara antirasist har ingen politisk färg, det är sunt förnuft. Rädslan för de röda fanorna ska snarare vara en anledning till att vilja visa upp de blå. Som det är nu känns det bara som att det är inte viktigt för de blå, det verkar vara andra frågor som känns viktigare. Det här känns väldigt aktuellt med tillägget att Jimmie Åkesson i sin tur krattar manegen för ännu extremare tongångar bland de bruna.

Jag känner mig stärkt i att det finns många som gör sina röster hörda och bemöter detta vansinnesdåd med fredliga manifestationer där kunskap blir makt, för att visa att tillsammans är vi starka. För än så länge är fascisterna och nazisterna förhållandevis få. Men får alliansen behålla makten över Sverige med allt vad det innebär då kommer de få starkare fäste i Sverige. Den ilska vi känner nu måste kanaliseras klokt. Vi får inte sjunka till deras nivå. Jag känner en oro för att extremvänstern ser det här som en öppning till eskalerat våld. Men det är fel väg att gå. Samtidigt ska vi inte låta oss tystas, vi ska tillsammans se till att höja oss över rasisterna. Klokt och balanserat ska vi argumentera för antirasism, demokrati och jämlikhet.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det minsta du kan göra är att använda din röst klokt i de kommande valen. Att rösta blankt är inte ett klokt val, för det räknas som en ogiltig röst alltså en bortkastad röst. Bättre då faktiskt att rösta på Kalle Anka, men allra bäst är ändå att rösta på ett etablerat parti med upptryckt röstsedel. Jag tycker självklart att du ska rösta på Vänsterpartiet, men det viktigaste ändå är att du faktiskt röstar!

Jag ber en bön för Showan. #KämpaShowan.

Kristus, du som gjorde människor friska när de kom i din väg och bad om läkedom, jag ber nu till dig för Showan, som är svårt skadad. Du ser vad som drabbat honom och vet hur svårt det är för honom. Kristus, du som själv gått genom lidande och död, och kommer oss tillmötes med uppståndelsens läkande kraft, jag ber av hela mitt hjärta; Gör honom frisk igen. Amen

Vad säger bibeln på detta tema:

• Ingen skillnad på människor Apostlagärningarna 10:1-48
• Innerlig medkänsla Kolosserbrevet 3:11-14
• Älska främlingen Tredje Moseboken 19:33-34

Lucka 9

Det blogginlägg som jag vill att alla ska ha läst och varför

Hmmm Här gäller det att tänka igenom. Ska jag ta någon av kloka Petra Krantz Lindgrens alltid läsvärda inlägg i bloggen En annan du. Nej, det blir så svårt att välja bara en. Jamen stillsamme kloke Lars H Gustafsson då? Nej, det är samma där, och så vill jag lyfta en kvinna, inte en man. Sagogrynet? Samma här, det är så svårt att bara välja en.

Nej, det får bli Häxnästet i bloggen Jordliv. För mig var detta inlägg en aha-upplevelse. Jag har liksom alltid varit för fri abort, men på nått sätt inte riktigt förstått varför. Nu vet jag. Jag känner också att MIN PRIVATA syn på abort spelar ingen som helst roll i den här frågan. Fri abort är en alldeles för stor fråga för att den ska betyda något. Fri abort är en viktig kvinnofråga för hela världen. Jordliv fick mig att verkligen förstå hur stor och viktig frågan verkligen är. KVINNOKRAFT ftw

Feminist? Javisst!

Jag har egentligen aldrig sett mig själv som en feminist. Ett tag valde jag hellre att kalla mig humanist, för jag tyckte att det var viktigt med ALLAS lika värde. Men nu har nått hänt. Kanske kände jag det är viktigt med feminism redan när dottern kom till världen, och sedan har det bara ökat. För att nu, i och med facebooks helt galna fejd med 33 anledningar, ta sig till oanade höjder. Facebook visar genom sitt beteende att sila mygg, men svälja kameler att det är viktigt med feminism. För trots alla år av envis strävan efter jämlikhet, har vi inte kommit längre. Och jag känner mig förbannad och tar upp kampen. För så här vill inte jag att världen ska se ut

Jämställdhet?

Såhär på internationella kvinnodagen funderar jag lite kring jämställdhet. Och tyvärr måste jag erkänna att jag /vi lever inte alls särskilt jämställt. Det är jag som tagit största delen av föräldraledigheten (pappans dagar som han tagit ut kan räknas på ena handens fingrar) Det är jag som städar, tvättar, handlar, lagar mat, hämtar & lämnar på förskola ...  Till stor del beror det här ju på att jag är arbetslös, och det försöker jag ju göra något åt.
Men det känns ändå fel. Jag vill inte fastna i kvinnofällan. Jag vill inte lära barnen att det är såhär det är och ska vara.
Jag är i viss mån en kontrollmänniska och vill ha det på mitt sätt, och det sätter väl också lite käppar i hjulen i strävan att vara jämställd, men jag vill ju ändå inte vara den som gör allt hemmaarbete.