Svår nöt att knäcka

Jag tycker det är så himla svårt att göra det bästa nu med Nordiska motståndsrörelsen till Almedalen och Nya tider i bokmässan.

Spontant reagerar jag nej, bojkotta! Men samtidigt är det verkligen det bästa? Så fort vi alla som står för öppenhet och alla människors lika värde reagerar med ett bojkotta! Stäng ute! Ni är inte välkomna! Snabbt som sjutton drar de på sig offerkoftan och försvarar sig med den, återigen, felaktiga tolkningen av yttrandefriheten.

Yttrandefrihet är att du får säga vad du vill utan "munkavle" från staten. Det innebär att, som exempel, bokmässan har all rätt att säga tyvärr Nya tider, ni är inte välkomna hit för vad vi kan se så kan ni inte fullt ut ställa upp på våra krav på öppenhet. Samtidigt innebär det att Nya tider också har rätten att säga att de känner sig kränkta och att de visst följer bokmässans krav.

Det är yttrandefrihet från båda hållen. I det lilla, om du skulle kliva in hos grannen och börja prata om dina politiska visioner, kan grannen ringa polisen och be dem föra bort dig. För du har gjort intrång. Inte för att du talar om dina visioner. För där kan polisen inte göra något, så länge det du talar om håller sig inom lagens råmärken.

Att du då, när polisen för bort dig, börja vråla något om yttrandefrihet, så har du fel. FEL! Vill du gärna dela med dig av dina politiska visioner får du istället snällt bjuda in dina grannar för att de ska komma och lyssna på dig. Och om de kommer, lyssnar och säger emot dig, är det helt okej. Då går det inte heller att vråla något om censur och att yttrandefriheten är hotad. För vem är det som censurerar vem egentligen? Vem är det som vill försöka ändra på yttrandefriheten?

Jag som privatperson har rätt att välja vilka som kommer hem till mig. För en organisation är det samma sak. Vi har alla rätten att välja vilka som får komma.

Du som inte blivit bjuden - eller nekad inträde, har faktiskt även rätt att känna dig besviken. Men du har inte blivit censurerad. Yttrandefriheten är inte hotad av detta. Vill du så gärna att ditt budskap ska komma ut får du hitta någon annan väg.

Men åter till nöten. Jag är för öppenhet, yttrandefrihet, solidaritet och tycker att alla människor är lika mycket värda. Samtidigt, alla kan inte vara med överallt. Om nu bokmässan väljer att ta med Nya tider, är det verkligen rätt bojkotta mässan? Eller är det bättre att göra som Svenska kyrkan och välja att vara kvar? Jag finner båda argumenten lika bra. Så vad gäller bokmässan kan jag tycka att det är bra att det finns både ock.

Vad gäller polisens, i mina ögon, slappa inställning till att ge tillstånd för dessa antidemokratiska och farliga grupperingar att vara med på Almedalen, det tycker jag är ett reellt problem. Där måste polisen faktiskt bli hårdare och dra snävare gränser.

EFIT Internationella kvinnodagen

00:05 Avslutar lördagen, eller påbörjar söndagen med att läsa "Kriget har inget kvinnligt ansikte", en bok som jag aldrig hade kommit på att läsa om jag inte varit med i en bokcirkel. Tacksam över att jag faktiskt har läst den, eller ja, cirka 60 sidor har jag kvar ...

08:05 Tänk att få vakna vid det här rufsiga huvudet varje dag. Det är en rikedom och en oändligt stor lycka

09:05 Sista slurken te och tisdagens nummer av lokalblaskan som inte hunnits med att läsas än, då jag varit hemma med sjukt barn (så gott som) hela veckan och då missat mina pendlingstimmar då jag brukar läsa tidningar

10:05 Söndagens stående punkt, att summera veckan som varit och planera framåt. Tiden går fort när en har roligt och snart är det påsk

11:05 Tåget kommer!

12:05 Barnvagnsmarschen börjar röra sig från Norrmalmstorg. Vilken underbar dag! Strålande sol och 15 plusgrader.

13:05 Barnvagnsmarschen börjar avrundas på Raol Wallenbergstorg med utsikt över Dramaten. Som sagt en underbar dag, och under själva marschen såg vi årets första fjäril :)

14:05 Leka lite, eller mer rätt kramas lite i den torrlagda fontänen i Kungsan, efter vårens första glass under körsbärsträden med svällande knoppar

15:05 Varit hemma en snabbis, nu på väg till tunnelbanan

16:05 Tal inför demonstrationståget organiserat av 8-marskommittén. Årets tema: "Organisera dig - Kräv din rätt!"

17:05 Tåget har nått Sankt Paulsgatan i sin snirkliga färd från Södermalmstorg till Medborgarplatsen. Ungefär här vaknar sonen som lite oväntat somnade i vagnen strax efter att bilden 15:05 tagits. Han undrade var han hamnat, men hämtade sig snabbt och satt sedan och pekade nyfiket på det mesta!

18:20 -Mamma! Skynda dig! Sonen tycker det går för långsamt i uppförsbacken. Vi som inte fått sova närmare två timmar är inte fullt lika entusiastiska.

19:05 Middagen håller på att avslutas och dottern och jag pratar om vad pärlorna i frälsarkransen heter. "Den blå pärlan är så blå så det går nästan inte att titta på den!"

20:05 Skratt och fniss! Fast egentligen borde vi väl sova

Eller jag borde inte alls sova, men somnade gjorde jag och vaknade med ett ryck vid halv tolv så det fick bli dagens sista bild. Nu borde jag jobba då det har varit lite eftersatt under veckans vabbande. Men å andra sidan så är det alldeles för sent, igen :(

Fastan #7

Det som hände i lördags natt i Malmö upptar mycket av mina tankar. Det är en skrämmande utveckling, på så många plan. Först och främst att det händer. Sedan när det väl har hänt är det uppenbarligen väldigt svårt för nyhetsrapporteringen att berätta vad som egentligen hänt - alltså vem som utsatt vem för vad. Det känns så svårt att få en bild av vad som egentligen hände. När det slätas över med högerextremister, var tog uttrycket "vad som verkar vara" vägen? Självklart ska en slippa att oriktigt anklagas för något, men i rädslan för att felaktigt misstänka får det inte bli såhär heller. Nu anklagas ju de skadade för att vara bråkmakare, snacka om att misstänkliggöra någon på svag grund.

Tycker att det är väldigt skrämmande att statsminister Reinfeldt varit oroväckande tyst i frågan. Fast det är väl det, han tycker väl att vänstern och allt som den står för är mer skrämmande än några fascister eller nazister som inte tvekar för att ta till våld. Att vara för jämlikhet och vara antirasist har ingen politisk färg, det är sunt förnuft. Rädslan för de röda fanorna ska snarare vara en anledning till att vilja visa upp de blå. Som det är nu känns det bara som att det är inte viktigt för de blå, det verkar vara andra frågor som känns viktigare. Det här känns väldigt aktuellt med tillägget att Jimmie Åkesson i sin tur krattar manegen för ännu extremare tongångar bland de bruna.

Jag känner mig stärkt i att det finns många som gör sina röster hörda och bemöter detta vansinnesdåd med fredliga manifestationer där kunskap blir makt, för att visa att tillsammans är vi starka. För än så länge är fascisterna och nazisterna förhållandevis få. Men får alliansen behålla makten över Sverige med allt vad det innebär då kommer de få starkare fäste i Sverige. Den ilska vi känner nu måste kanaliseras klokt. Vi får inte sjunka till deras nivå. Jag känner en oro för att extremvänstern ser det här som en öppning till eskalerat våld. Men det är fel väg att gå. Samtidigt ska vi inte låta oss tystas, vi ska tillsammans se till att höja oss över rasisterna. Klokt och balanserat ska vi argumentera för antirasism, demokrati och jämlikhet.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det minsta du kan göra är att använda din röst klokt i de kommande valen. Att rösta blankt är inte ett klokt val, för det räknas som en ogiltig röst alltså en bortkastad röst. Bättre då faktiskt att rösta på Kalle Anka, men allra bäst är ändå att rösta på ett etablerat parti med upptryckt röstsedel. Jag tycker självklart att du ska rösta på Vänsterpartiet, men det viktigaste ändå är att du faktiskt röstar!

Jag ber en bön för Showan. #KämpaShowan.

Kristus, du som gjorde människor friska när de kom i din väg och bad om läkedom, jag ber nu till dig för Showan, som är svårt skadad. Du ser vad som drabbat honom och vet hur svårt det är för honom. Kristus, du som själv gått genom lidande och död, och kommer oss tillmötes med uppståndelsens läkande kraft, jag ber av hela mitt hjärta; Gör honom frisk igen. Amen

Vad säger bibeln på detta tema:

• Ingen skillnad på människor Apostlagärningarna 10:1-48
• Innerlig medkänsla Kolosserbrevet 3:11-14
• Älska främlingen Tredje Moseboken 19:33-34

Öppet brev till statsministern

Käre herr Statsminister!

Tror det gör man i kyrkan (synagogan, moskén eller ... ) Att tro på kvinnors och mäns lika rättigheter känns väldigt uddlöst. Att tro på något är inte alls samma sak som att veta.

Jag tycker att människor är lika mycket värda. Det är inget som jag går runt och enbart tror på. Jag vet det. Tyvärr är det mycket i världen som inte är rättvist. Därför är jag feminist. Du har rätt i att feminism kan betyda olika saker för olika människor och de har gemensamt att vi inte är där än (för jag tolkar att det är det du menar när du säger att "vi har en god bit kvar", men du kanske har en bit tårta över, vad vet jag) men det är inte så vi definierar feminism.

Feminism är att verka för att alla ska få samma möjligheter. Vi är många som tycker att alla människor är lika mycket värda. Vi tror inte det. Vi vet det. Vi tycker det. Vi kämpar på olika sätt för att vi ska uppnå jämlikhet.

När du säger att du tror på lika rättigheter så undrar jag vem du vänder dig till i bön. Mammon, eller vad nu kapitalistguden kan tänkas heta? Fortsätt du att tro på det du, så kan vi som lever i verkligheten kämpa vidare för det vi vet och vill uppnå. Du har sagt att du är intresserad av politik och att ingen kan lika mycket om politik som du, fast jag ser uppenbara luckor i dina kunskaper.

Vänligen personliga mamman L, feminist, kristen, vänsterpartist, mamma, ingenjör och arbetssökande

Egoismen breder ut sig

Jag gillar inte att vi blivit så egoistiska, självcentrerade och förlorar snart helt empati. Det märks i små och kanske obetydliga detaljer som att folk stannar alldeles för ofta mitt i steget (det behöver inte vara ett uttryck av egoism, utan kanske oftast obetänksamhet, men att vara obetänksam ofta tyder ju på en självcentrering så ...) eller precis ovanför en rulltrappa. Eller varför inte gå mitt på en smal gångbana utan tillstymmelse till att vilja flytta på sig när någon annan kommer samma väg. Att helt uppenbart inte vilja ta hänsyn är för mig ett tydligt tecken på egoism.

Andra egoistiska saker som gör mig ledsen är att gå på fotboll istället för att se till att barnet kan få fira sin sexårsdag med sina kompisar. Det kommer fler matcher, men man fyller sex år bara en gång. Det är egoistiskt att välja sina intressen framför andras när de andras intressen är en engångsföreteelse.

Det är egoistiskt att bara se till sina intressen och att det är det enda som betyder nått. I morse berättade dottern om en före detta förskolekompis som efter jul började i dotterns klass. Jag var med ett tag på förmiddagen så jag såg själv hur glad kompisen var över att få gå i skola med sina "gamla" kompisar och framförallt bästisen! Några dagar senare hade hen slutat och uppenbarligen gått tillbaka till skolan hen gick på i höstas.
Det dottern berättade i morse var ett tecken på egoism, för hon sa att pappan tyckte att det blev för långt att hämta barnet. Nu har jag inte hela bilden så det kanske kan vara fler skäl till att de valde att gå tillbaka, men vad jag vet om den här familjen så kändes det så tydligt att det var av rent egoistiska skäl som pappan bestämt detta!

Nu blev mina exempel lite barninriktade men det kanske beror på att jag lever med barn så det är enklast att hämta exempel från detta livet :)

Jorden snurrar inte runt dig. Du är inte ensam. Vi är alla lika mycket värda. När du gör något som påverkar dina medmänniskor bör du ägna även dem en tanke.