Splittrad

Först skriver jag ett inlägg om att jag tycker man ska vara sparsam med mobiltelefonanvändandet när man är med sina barn. Sedan hamnar jag mitt i en soppa som går från den ena tokigheten till den andra mitt under höstlovet. En soppa som jag gärna vill hänga med i. Så just den här veckan har jag nog inte alltid följt min egen åsikt, och jag har nog vid några tillfällen sett ut som en sådan förälder som jag stör mig på (alltså sitter med näsan i telefonen när de är med barnen) men jag har gjort det med lite dåligt samvete och har sonen velat ha min uppmärksamhet har han kommit i första hand. Dottern som faktiskt kan vänta har väl fått göra det vid några tillfällen.

Framförallt har jag ju inte låtit mina barn fara fram vind för våg utan att ha koll på dem och vad de gör utan jag har passat på att läsa på ffa facebook när det har passat bra, alltså när de leker på egen hand eller liknande situationer

Klokt och balanserat

Läste ett inlägg av Lars H Gustafsson kring detta med mobiltelefon och småbarn. Som vanligt är det klokt och balanserat, och jag håller med - det var väl ungefär det jag ville få fram i min mobiltelefonsfundering, men Lars H gör det, som vanligt, mycket bättre.

Mobiltelefonsfundering

Det har den senaste tiden snurrat runt blogginlägg som har uppmanat föräldrar att lägga ned telefonen och som respons på det läste jag ett annat inlägg där telefonen var en mammas sociala överlevnad.
Nu i morse hörde jag att vissa öppna förskolor vill införa mobiltelefonförbud.

Och jag håller med alla faktiskt. Jag kan ibland bli galen på personer som ständigt sitter med näsan i sin telefon och inte alls deltar i det som händer runt omkring där och då. Tänk då hur du som liten, som inte vill nånting hellre än att ha sin mammas uppmärksamhet och du möts av total ignorans. Hela tiden, eller i alla fall väldigt ofta. Hur skulle du må? Och vänd på det, småbarnsåren kommer inte igen, det är en tid som kommer och går väldigt fort. Var var du då? Närvarande och deltagande? Eller satt du med näsan i telefonen när barnet lärde sig krypa, stå, gå, hoppa, simma, cykla ...

Samtidigt förstår jag mamman som ser telefonen som hennes chans att behålla någon form av socialt umgänge, men vad jag kunde utläsa höll hon sitt telefonanvändande på en nivå som ändå kan vara skälig. Det vill säga, telefonen var inte nummer ett, det var barnet som var nummer ett. Självklart kan man ta chansen att kolla lite på facebook när barnen leker, men när barnet vill dig något så lyssna, se på barnet och var en närvarande förälder.