Inte ens en månad ...

 ... klarade jag av att blogga en gång per dag. Så nu ger jag upp det här. Men en sak har i alla fall väckts och det är att skriva lite oftare. Så jag hoppas i alla fall att jag kommer att blogga lite mer än dessa sporadiska EFITs som varit det enda som hänt under perioder. Jag gillar visserligen just det, så där blir det nog ingen större förändring. Men det skrivna ordet kommer att få lite större utrymme framöver. Hoppas jag

Lördag

Vissa dagar fyller på med energi trots att de är fullbokade. Idag är en sådan dag. Jag är så glad och tacksam över att vara medlem i en så bra partiförening. Inga maktkamper. Inga vassa armbågar. Utan öppna och hjärtliga med och mot varandra. Så härligt!

Även om jag ny är påfylld med energi är jag trött. Fast det är ingen jobbig trötthet, utan bara skönt trött efter en bra dag. Och så är det ju faktiskt jobbigt för mig att vara i pratiga och stimmiga miljöer som en välfylld restaurang är. Så det gör ju att jag blir trött, samtidigt som jag faktiskt tycker mig mer påfylld än tömd just nu.

Trött och pigg på samma gång. Så det ska bli skönt att få natta sonen snart. Hade jag varit tömd på energi just nu så skulle jag vilja gå och lägga mig genast. Nu vill jag hellre passa på och skriva lite på mina interpellationsinlägg

Fredag

Jobbat intensivt och sedan hämtat barn så tidigt jag bara kunde. Hade tänkt ha en mysig eftermiddag men paketet som hämtades ut var större än vad jag trodde så jag ville hem med det. Och när vi väl kommit in, orkade vi inte gå ut igen. Men middagen senare på O'Learys var ju inte helt fel det heller ;)

Tiden går fort när jag har ... mycket att göra

Vips så springer dagen iväg och kvällen likaså och plötsligt är det natt. Håller på och förbereder mig inför måndagens kommunfullmäktige. Helt ärligt så går det sådär. Jag vill så gärna "sätta dit" ordföranden för nämnden i min interpellation. Men jag hittar ingen bra infallsvinkel, och gör jag det så känner jag ändå hela tiden att det slutar med att hon kommer att sätta dit mig istället. Hon är en listig typ.

Dessutom vill jag faktiskt helst lyfta allt som är bra, i mina ögon, med våra förslag. Och med det liksom sticka hål på hennes tomma löften. Det snurrar lösryckta ord och uttryck i min hjärna som jag gärna vill få med. Men det kommer inte ut i nått vettigt inlägg. Blä ...

Det är nog bättre att sova nu. Ska bara skriva ned dessa lösryckta ord och uttryck så kanske det blir något av dem senare. Har ju ännu tid på mig. Det är bara synd att den tiden är välfylld med annat ...

Ska bara ...

Ska bara ... Hur ofta tänker jag inte så. Ska bara ... så vips har det gått 15 minuter, 30 minuter. En timma eller två. Ibland blir dessa "ska bara" förlängda på grund av tekniska bekymmer. Som nu, skulle bara beställa lite bläck och frågade pappan om det är den modellen som vi har. Så nu får jag inte lägga beställningen förrän han kollat upp det. Han litar visst inte på att jag har koll.

Vid andra tillfällen är det att jag helt enkelt fastnar med fel saker. Som nu, jag ska egentligen natta sonen men "ska bara" blogga lite först. Men nu avslutar jag detta väldigt abrupt och ser till att sonen kommer i säng. Det finns tid sedan också.

Senare: Skulle egentligen återvända till detta. Men fastnade i en riktig "ska bara"-loop. Så nu hinner jag inte mer än att lägga till en bild. Sedan måste jag sova (22:48 är klockan nu)

Dagvill eller nått

Ibland känner jag mig superförvirrad. Har inte koll på nått. Dagarna flyter ihop och en sak som hände igår känns som och det var veckor sedan. Samtidigt som något som hände för en vecka sedan känns som igår.

I morgon är det onsdag. Det är skönt för då är det "sovmorgon" för dottern och det innebär oftast att morgnarna blir lugna och sköna. Alltid bra att slippa tidspressen

EFIT - en måndag på språng

6:45 Dessa små vänner övervakade mig när jag väckte kroppen till liv med lite stretchövningar. Måste nog fixa till vår sömnsituation, det här är inte hållbart längre. Ska ju inte behöva vakna varje morgon med ont i kroppen.

7:45 På väg till skola och förskola. Förra veckans vårvärme kändes långt borta denna morgon med frusen mark och små ensamma flingor som kom singlande från skyn.

8:45 Ett kort yogapass är avklarat. Nu en snabbdusch och sedan ska jag försöka klämma in 4 timmars arbetsuppgifter på tre timmar.

9:45 Jorå, här lyser flitens lampa. Arbetsdagen börjar alltid med en kopp kaffe så den står fortfarande centralt placerad. Måndagar innebär extra lång stund med att rensa e-post.

10:45 Telefonen ringde. Snabbt avklarat samtal som blev ytterligare ett mejl att ta hand om :)

11:45 Dottern orkade inte en heldag i skolan pga förkylning. Skönt dock med en liten promenad så vi gick en lite längre väg hem för att fånga en ny pokémon.

12:45 Ville inte avboka ett möte i kyrkans hus så dottern fick klara sig ensam hemma en stund. Sen ankomst dock då jag iom dotterns hämtning fick ännu mindre tid på mig att göra allt jag behövde får gjort.

13:45 På språng hemåt. WhatsApp är ett bra sätt att kommunicera med dottern på.

14:45 Ett första tillfälle att lägga till bilder och blogga denna dag. Kommer mer vartefter nu. (Är ju faktiskt ganska snabbt och enkelt att lägga till bilder när jag väl påbörjat ett inlägg. Ska bara hitta en lite större lucka för att se till att andra EFIT:are hittar hit)

15:45 Nä, nu måste jag se till att panta det här innan allt välter ut med ett fasligt skrammel! Passar nog på att handla lite också

16:45 Lägger omkull mig bara en liten stund ... eller nåja, ganska lång stund blev det i slutändan. Till mitt försvar läste jag på lite inför kvällens möte

17:45 Packar väskan för att gå iväg. Ska bara blogga lite först ;)

18:45 På möte med kommungruppen. Vi rapporterar från nämnder och råd, tittar på kommande kommunfullmäktige och beslutar vilka interpellationer och motioner vi vill lägga.

19:45 Mötet håller på än. En stickning hjälper till att hålla fokus på vad som sägs på mötet. Helst en som inte kräver så mycket tankeverksamhet utan bara flyter på av sig själv.

20:45 Hemma igen. Mössan blev färdigstickad på mötet så väl hemma avslutar jag den helt och hållet.

21:45 Läser Harry Potter och den flammande bägaren för dottern. Bara några kapitel kvar nu och spännande så det förslår. Fast som dottern konstaterar i slutet av varje Harry Potter-bok: Det är ju bara fjärde boken, så han kan ju inte dö ...

22:45 Lägger upp min dag på ettfotoitimmen.se. Hade egentligen hoppats på att vara färdig vid datorn innan klockan slog för ytterligare en bild. Men nu fick det här bli dagen sista bild. God Natt och tack för idag

Spårlöst borta

Varför försvinner vissa tankar så fort. I torsdags skrev jag ett inlägg och så hittade jag en bild som jag tyckte passade. Nu ser jag att det inte gick att länka till den bilden som jag trodde och nu när jag ska fixa en ny bild som passar till så hittar jag ingenting passande.

Jag kan inte ens hitta bilden som jag först länkade till då länken var korrupt. Mäh! Blir tokig. Vill inte sitta här och kämpa för att hitta. Vill faktiskt få andra saker gjorda ...

Lugn lördag

Det denna lördag är den första på länge (som det känns) som är helt utan planer! Ja, det enda som jag planerat är att ta det fasligt lugnt. Sovmorgon, lugn stund med stickning och melodikrysset, försöka hitta en liten tygväska (som jag ju mer jag tänker på det nog har kastat då handtagen var helt uppnötta), en tur till biblioteket för att lämna/låna bok, spela lite pokémon go på vägen dit och hem, hänga med dottern i centrum och så vika undan rena kläder lite stillsamt är väl vad som hänt idag.

Nu när jag skriver upp allt jag gjort låter det ju som att jag ändå fått massor gjort. Men det är känslan av lugn som, trots allt jag gjort, genomsyrat allt hela tiden. Stundtals är hemligheten bakom att få många olika saker gjort, men ändå känna ett lugn är att ställa en äggklocka. Typ 15 minuter vika kläder, 15 minuter läsa på facebook, 15 minuter skriva blogginlägg ...

Vips har jag faktiskt fått gjort en massa olika saker utan att fastna i bara en sak, som lätt kan hända. Jag blir inte stressad av ett sådant upplägg, även om jag kan förstå de som blir det. Vi är ju faktisk olika

Hurra för mig idag!

Har egentligen en jättelång lista på saker som jag måste skriva till jobbet. Men tar en liten "få igång tankar och fingrar"-paus med att skriva här. (Hoppas det hjälper!)

Idag är det visst - kollektivavtalets dag, internationella sömndagen, S:t Patricks day och Hans Roslings begravning.

Men för mig spelar inte det någon större roll, för det är min födelsedag, och jag har fått den finaste presenten av sonen - ett hjärta som du ska ha vid datorn, som han så fint förklarade. Självklart är det rosa, sonens älsklingsfärg.

Eftertankens kranka blekhet

Tänk vad intressant. Skulle egentligen skriva om att jag har börjat tänka om och erkänna mina tillkortakommanden och tyckte då att rubriken ovan var passande till det jag nu hade tänkt skriva.

För att vara på den säkra sidan att det verkligen är så citatet lyder googlade jag det och snubblade över varifrån det kommer och vad det egentligen betyder. Och det var ju mycket intressant och, ja, nu blev det ju väldigt reaktivt, men å andra sidan valde jag ju helt själv att läsa just detta så egentligen är det ju inte reaktivt i den meningen.

Ursäkta svamlet. Här kommer länken: http://www.forum.vof.se/viewtopic.php?f=20&t=9033

Det är helt uppenbart att "eftertankens kranka blekhet", via en parallellism över hyns färg, snarare ska förstås som att alltför mycket grubblande inför en viss handling leder till att beslutsamheten rinner ifrån en och att handlingskraften hämmas.

Så varför har den felaktiga tolkningen av uttrycket blivit så spridd? Är det så enkelt att "eftertanke" missförstås för "efterklokhet" (som är ett helt annat ord)?

Just detta var det som fick mig att reagera. Och tänkte att jag ändrade snabbt innehållet i inlägget just för att inte spä på denna felaktiga tolkning, utan snarare se till att fler får reda på vad det egentligen borde stå för!

Tänk att det ibland kan vara bättre att bara vara reaktiv! Att eftertanken hämmar en håller jag med om. Och eftertanke är ju inte alls detsamma som att vara efterklok. Eftertanke är ju att tänka efter, och det görs innan handling sker. Hjärnan letar efter tankar kring det som nu håller på att drabba en.

Att reagera instinktivt är inte alltid av ondo. Men, och det är här det skaver för mig!, om det är det ENDA du gör skapar det en (skadlig) stress. Det måste få finnas tid till eftertanke ibland. Och där har jag varit efterklok och insett att jag har varit för mycket reaktiv och för lite proaktiv, och att jag måste ändra på mitt beteende för att inte köra rakt in i väggen fullständigt!

Jag fortsätter att kämpa på med blogg100 ett litet tag till. Jag kanske går i mål ändå, även om jag kanske "fuskar lite" på ett lite mer proaktivt sätt :) Istället för denna reaktivitet!

I sista sekunden

Det här är inte hållbart. Jag kan inte gå från 0-100 på en sekund. Precis så känns det just nu. Jag kommer på att jag måste blogga idag, ständigt lite för sent.

AKUT!

Innan jag går och lägger mig strax ska jag göra en bra och viktig sak. Jag ska Swisha ett bidrag till 9001223 alltså till Svenska kyrkans internationella arbete och deras hjälpinsatser i framförallt östra Afrika som drabbats av svår torka och skördar som slår fel. FN larmade i fredags och sa att det här kan bli den värsta humanitära katastrofen sedan andra världskriget. Så alla bidrag behövs och jag uppmanar alla att skänka så mycket som din plånbok tillåter!

Vill du inte stötta Svenska kyrkans internationella arbete så finns bland annat UNICEF, Röda korset eller Radiohjälpen.

Sent ikväll

Sitter uppe sent, igen, för att skriva verksamhetsberättelse för nämnden. Det går ganska trögt nu så jag borde nog gå och lägga mig nu. Det är ju faktiskt en dag i morgon också. Kommer inte att hinna färdigt i kväll och ännu finns det tid. Den ska ju inte vara inne förrän om en vecka så det är ju massor av tid kvar (som dessutom har många luckor i schemat vilket underlättar)

Så less nu ...

Jag har drabbats av ett öronsus, eller tinnitus, eller vad sjutton det nu är för nått! Det är fruktansvärt frustrerande hur som helst. Oftast känns det bra på morgonen när jag vaknar och ligger kvar i sängen då det är tyst och skönt. Men så fort jag spolar vatten eller sätter igång vattenkokaren så är det som att jag triggar igång suset och så är det kört.

Idag hade jag tänkt gå på en festmässa i Storkyrkan (Stockholms stift firar 75 år! HURRA!!!) men när jag kände att öronsuset var tillbaka med besked för dagen tappade jag lusten. Visserligen är det saker som låter här hemma som gör att det ökar på suset, men med den stora skillnaden att det som låter kan jag bara låta vara bakgrundsljud. Jag behöver inte kämpa för att sortera ut de ljud som är av relevans för mig. Vilket är det som är så tröttande för mig.

Har varit till läkaren för att kolla upp vad det kan bero på och hen gjorde en första neurologisk undersökning. "Jag har ju ingen röntgensyn, men det jag har sett idag tyder i alla fall inte på något neurologiskt eller en hjärntumör" som hen så tröstande avslutade undersökningen. Nu har jag fått tid till hörselprov och läkarbesök hos en öron-näsa-halsmottagning så får vi se vad den ger.

Min personliga teori är att mitt öronsus är stressrelaterat  - som lett till att jag är spänd i axlar och käkar. Därför har jag nu återupptagit yogan, och ibland kan jag känna att det verkar åt rätt håll, men samtidigt så är det vissa övningar som tillfälligt ökar på suset. Hur som helst behöver jag träna för att stärka upp min "korsett", jag har totalt tappat hållningen. Så det är ju inte dumt med lite solhälsningar. Borde nog göra något mer, men för nu är det bättre än ingenting :) Vill ju dessutom inte öka på min stress med ytterligare saker i mitt välfyllda schema. Även om jag vet att ett träningspass egentligen inte bidrar till ökad stress utan precis tvärtom. I alla fall i efterhand.

Innan jag helt och fullt kommit till det läge att jag känner mig i balans med saker som jag "måste" ta tag i så får jag vänta med att lägga till saker till schemat. Just nu känner jag ständigt som att jag ligger steget efter. Och det vill jag inte. Jag vill ligga steget före, och då är det inga problem att lägga till saker i schemat. För då blir det lättare att säga nej till saker som inte är bra för mig just nu.

Bild lånad från expressen.se

Lördag

Orkar och hinner inte skriva så mycket mer än att idag har jag jobbat med infogruppen mellan 10-15. Sedan hem och ta med mig barnen ut för en kort liten Pokémon-tur med framförallt syfte att köpa godis till melodifestivalfinalen.
När vi gick hemåt igen var genrepet slut vilket märktes på alla glittriga hattar, skyltar och festklädda människor som vi mötte.
Väl hemma igen blev det ett sent go'fika men uj, vad efterlängtad kopp kaffe jag fick mig då!
Trots att jag gick och lade mig tidigt i gårkväll så var jag supertrött så jag lade mig på sängen, i förhoppning att få slappna av en liten stund. Men när jag låg där insåg jag att jag behövde fixa några småsaker med jobbet, så det blev inte så mycket vilat. Fast jag gjorde det med datorn i knät i sängen så nått mellanting i alla fall.
Barnen ville tack och lov ha en okomplicerad middag så det åt vi i väntan på kvällens stora begivenhet. Dottern dansade till så gott som alla bidragen. Hon fick till och med publik i en lägenhet i huset mitt emot. Ofantligt svårtippat startfält i år. Men nu när segraren är korad känns det faktiskt som att rätt bidrag vann. Även om tvåan fick svenska folkets röster (inte min röst dock)
Nu ligger barnen och väntar på mig så jag måste sluta

Trött som sjutton!

Efter en väldigt intensiv vecka känner jag mig nu som en urvriden trasa. Mycket som hänt inom alla mina intressen och även arbetsmässigt. Idag till exempel har jag suttit tillsammans med min enda arbetskompis som i vanliga fall arbetar hemifrån, som jag. Så det är ju inte så ofta som vi ses då vi bor på väldigt skilda håll i landet.

Det blir inget långt inlägg för nu tänkte jag natta sonen och sedan sova själv också så jag orkar med arbetsdagen i morgon också!

Helt galet och beklämmande

Ikväll har det varit kyrkoråd för min del. Det var ett ... intressant möte, och inte i positiv bemärkelse. Vår kyrkoherde ska åka till Jerusalem som utsänd kaplan. Allt som hänt runt detta är verkligen underligt och minst sagt olyckligt.

Det som, i mina ögon, är det mest galna är att kyrkorådets ordförande tagit beslut på delegation att ge kyrkoherden tjänstledigt på heltid med bibehållen lön på 50%. Och det enda skälet till detta är att kyrkoherden inte har råd att åka annars. Jag förstod ingenting av detta när jag läste det i handlingarna inför kyrkorådet.

Sedan på mötet när frågan kom upp så blev jag så fruktansvärt beklämd när personalen blev förminskade till budgetposter och att det var ju bara bra att det är personer som är borta av olika skäl. (Skäl som i mina ögon inte alls är bra, och som faktiskt visar på att det är ett illa valt tillfälle för en kyrkoherde att åka från sin församling) Ingen annan än vi i POSK tyckte att det var det minsta underligt med detta.

Snarare tvärtom, det var ju tillfälle som var alldeles ypperligt och det rymdes ju i budgeten. Självklart ville de ge kyrkoherden denna möjlighet. Så galet tokigt som det bara kan bli. Tragiskt också att varken kyrkoherden eller kyrkorådets ordförande ser att de gjort något galet. Men nu får vi i POSK se till att använda detta på ett smart sätt i valrörelsen. För jag tror att det har vi mycket att vinna på

Internationella kvinnodagen

Har firat dagen med att skriva om Katarina von Bora, Martin Luthers hustru. Ju mer jag lär mig om vad reformationen har inneburit för hur Europa och Sverige ser ut idag, desto mer känner jag att Martin Luther och hans hustru Käthe var tidiga feminister. Kanske de första. Hur som helst har deras liv och leverne påverkat många kvinnors liv genom tiderna. Även om det kanske inte var riktigt det som var Martin Luthers tanke när han spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg så tror jag ändå att han är glad över vad han startade i och med det. Jag tror också att Martin och Käthe med glädje skulle kalla sig feminister

Tomt i huvudet

Vissa dagar flyger orden ur mig. Idag är det INTE en sådan dag. Helt tomt i huvudet med idéer om vad jag ska skriva. Dessutom slår det mig att jag varit väldigt dålig på att ha med bilder till mina inlägg, fastän jag egentligen tycker att det är mycket trevligare med en bild eller flera för att förstärka eller komplettera det jag skriver om. Nåja, nu har jag i alla fall skrivit något. Och lite drygt en timma till godo på det här dygnet.