Egentligen EFIT

Idag hade jag planerat en EFIT men då jag ganska snart insåg att jag inte har gjort, eller rättare sagt efter gårdagens tolvtimmarsarbetsdag orkat,  särskilt mycket mer än slappat i sängen. Det blir inte så roliga foton då.

Så mycket mer än så orkar jag inte blogga heller...

Lördag

Vissa dagar fyller på med energi trots att de är fullbokade. Idag är en sådan dag. Jag är så glad och tacksam över att vara medlem i en så bra partiförening. Inga maktkamper. Inga vassa armbågar. Utan öppna och hjärtliga med och mot varandra. Så härligt!

Även om jag ny är påfylld med energi är jag trött. Fast det är ingen jobbig trötthet, utan bara skönt trött efter en bra dag. Och så är det ju faktiskt jobbigt för mig att vara i pratiga och stimmiga miljöer som en välfylld restaurang är. Så det gör ju att jag blir trött, samtidigt som jag faktiskt tycker mig mer påfylld än tömd just nu.

Trött och pigg på samma gång. Så det ska bli skönt att få natta sonen snart. Hade jag varit tömd på energi just nu så skulle jag vilja gå och lägga mig genast. Nu vill jag hellre passa på och skriva lite på mina interpellationsinlägg

Fastan #30

Ibland måste pauser till och med vara fysiska. Som att somna med barnen och sedan sova hela natten. Välgörande och behövligt.

Fastan #28

Är för trött och hostig för att kunna tillgodogöra mig en bibeltext ikväll, så det får bli en kort liten personlig tanke, om jag nu kommer på nått ...

 ... nä, tyvärr, min hjärna verkar inte fungera som den ska just nu. Den har visst stängt av för idag. Måste sova nu. Ska fira en sjuåring innan skola och förskola :)

Fastan #9

Första söndagen i fastan - Prövningens stund

Psaltarpsalm

Psaltaren 31:2-6

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

svik mig aldrig!

Du som är trofast, rädda mig,

lyssna på mig,

skynda till min hjälp.

Var min klippa dit jag kan fly,

borgen där jag finner räddning.

Ja, du är min klippa och min borg.

Du skall leda och styra mig,

ditt namn till ära.

Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,

du är min tillflykt.

Jag överlämnar mig i dina händer

Tröstande ord när det känns jobbigt. "Bara du är min klippa" sjunger jag för mitt inre just nu.

Känner mig trött och lite mentalt dränerad just nu, då det är lite för mycket som pockar på min uppmärksamhet. Jag försöker att fokusera på en sak i taget, men det är svårt, för jag lurar mig att tro att det går fortare om jag hattar fram och tillbaka. Det är väl snarare så att ingenting blir bra med ett sådant beteende. Med det sagt så kanske det framgår att jag har inte tid för mer här idag

Trött men glad

Tyvärr har jag kommit ur mina bra rutiner med att komma i säng senast 22:30 och det märks. Jag är så trött! Det finns många anledningar till att jag hamnat ur gängorna, och när det väl börjat bli snett är det svårt att komma rätt igen. Måste backa lite, börja om, så ska det nog hamna rätt igen.

Fast jag är glad över att ljuset återvänder! (kan nog vara det som spökar) Fåglarna kvittrade utanför fönstret i morse när vi åt frukost och det gjorde mig så glad. Vi fick en lugn och skön promenad till skolan i morse. Jag fick ett långt och energigivande samtal med en väninna i samband med förskolelämningen. Nu ska jag bara försöka bestämma mig över hur min fasta ska se ut i år.

Hemmadagar

Ibland händer det saker utanför ens kontroll, och under den senaste tiden har de liksom kommit på rad. Som att först krånglar internetuppkopplingen och sedan blir sonen sjuk lagom till att internetuppkopplingen fungerar igen ...
Nåja, jag försöker se det positivt och passar på att göra det jag "måste" när sonen inte kräver min uppmärksamhet. Det är ju bara lite tråkigt att det här händer lagom till att mina rutiner börjar komma på plats men ännu inte satt sig så det känns lite som att jag måste börja om från början igen.

En grej som jag inte behövt ändra på i kaoset är mitt sänggående, och det är så skönt att det nu börjar sitta riktigt bra, för jag börjar vara så pass trött strax efter tio så att det känns i kroppen att det är dags för sängen. Igår kväll ville jag titta ikapp lite olika TV-program som jag missat av olika anledningar, men när klockan passerat 22:30 var det inte lönt att fortsätta titta för då gick ögonen i kors av trötthet så det var bara till att lyssna på kroppen och gå till sängs!

Sovklockan ringer 23:00

Har nu kommit i säng senast 22:30 alla kvällar utom i lördags då vi var borta på kvällen och kom inte hem förrän närmare 23. Jag har också ändrat lite i hur jag beter mig när jag väl ligger i sängen, tidigare kunde jag läsa bloggar, kolla på facebook, spela candy crush i en halv evighet och var då så uppskruvad så det var nästan omöjligt att somna. Nu har jag istället kollat på instagram, läst bok på plattan (i nattläge, vilket innebär att det är svart skärm med vit text) och sedan om jag orkat spelat lite candy crush.

Jag märker redan skillnad. Det är mycket lättare att vakna på morgonen, i morse vaknade jag strax innan väckaren satte igång. Och på kvällen är jag så trött vid 23 att det går inte att hålla ögonen öppna längre och då lyssnar jag på det och lägger jag genast bort telefonen eller plattan. Tidigare kunde jag fastna i "ska bara", nu ser jag det som att det är kvar i morgon om jag prompt måste ta del av allt som händer där ute på internettet!

Härom morgonen fick jag höra att jag såg pigg ut och det stämmer. Jag känner mig piggare, så detta vinnande koncept vill jag inte sluta med. Kanske att jag kan justera tiderna lite längre fram då det blivit ljusare men just nu känns det som en bra balans!

Januaritrött

Jag är så fruktansvärt trött. Igår kväll somnade när jag nattade sonen, och sedan sov jag hela natten, visserligen med två uppvak varav det ena trodde jag skulle bli långvarig vilket det inte blev, men jag är fortfarande trött. Ibland drabbar tröttheten mig och nästan förlamar mig. Vet inte riktigt vad det beror på. Det kanske är årstiden och mörkret. Kanske för att jag slarvar med maten och sömnen. Kan vara efterdyningar av höstens stresspåslag. Eller så är jag på väg att bli sjuk. Möjligen är det en kombination av alla dessa orsaker.

Får se det positiva i att jag nu får en rejäl promenad (3-3,5 km) varje morgon. Ljuset återvänder. Det ligger snö på backen. I morse var det en sådär härligt torr bitande kyla så min inre västerbottning hoppade av glädje och det var så skönt att kläderna höll kylan ute. (Jag avskyr när det är den där fuktiga genomträngande kylan som går genom märg och ben och som det tar timmar att värma upp sig igen efter man blivit utsatt för). Nu är det helg och det finns möjlighet till ytterligare vila för att kanske komma ikapp. Jag har riktiga sjusovare till barn så även de gillar att sova ut på helgen!

Jag ska skärpa till mig vad gäller sömnen. Ska bli bättre på att komma i säng i tid på kvällarna. Kommande vecka ska jag verkligen satsa på att vara i säng senast 22.30 alla kvällar, då borde jag få 7-7,5 h sömn och det brukar jag klara mig på. Jag tror att ytterligare en orsak till min trötthet är att jag lider lite av "jetlag" alltså att jag håller på att flyttar runt tiden när jag sover och vaknar. Jag har ännu kvar jullovets sovmorgnar och sena kvällar i kroppen, och så har jag tillåtit mig att falla in i det mönstret även på helgen. Men som sagt, nu är det skärpning. Kanske ska börja redan ikväll med sänggående senast 22.30

Trött

Jag. Är. Så. Trött.

Energidränage

Dottern kan verkligen konsten att dränera sin mamma på all den energi hon har. Ett effektivt sätt är att säga att hon inte längre vill vara min dotter ...

Att förstå hur det blir som det blir

Under påsken har jag insett varför jag tagit slut. Jag är väl en såndär kontrollmänniska dårå. Fast jag tycker inte att jag är i så stort behov av att ha kontroll. Men jag vill väl gärna att det ska vara på mitt sätt. Och det gör ju att jag kan liksom aldrig stänga av hjärnan och bara vara. Att inse att det blir bra även om det kanske inte görs på det sättet jag skulle göra.

En femåring gör ju inte alltid som jag tänkt mig. Men hon måste ju få vara fem år och upptäcka världen på sitt sätt. Varken hon eller jag blir gladare av en massa gränser och dessa ständiga NEJ. Det här slog ned som en blixt när dottern ville upptäcka allt på Lill-skansen och jag hindrade henne hela tiden. Dottern blev frustrerad och sur, jag tappade orken ännu mer. Då tog jag ett steg tillbaka och lät henne springa och sa att om vi tappar bort varandra så ses vi här! Då flöt allt på mycket bättre för tappa bort mig var ju inget dottern ville så då väntade hon på mig, bjöd in mig att vara med henne.

I andra fall känns det svårare att hitta en lösning, för även om jag släpper kontrollen och låter det bli som det blir, så efterfrågas ändå min kontroll. På det så är det väldigt svårt att stänga av hjärnan, den jobbar ju på i alla fall. Ligger steget före och planerar. Måste hålla koll på tre personer ... ja, ibland till och med fyra.

Att under en längre tid ständigt befinna sig i denna beredskap sätter tillslut sina spår. Några nätter med dålig sömn blir verkligen droppen. Att inte få den hjälp och avlastning jag förväntar mig få, utan snarare få än mer belastning, ja, det är inte konstigt att jag är så trött, slut och oinspirerad.

Att passera en gräns

Sonen har ju som sagt haft några oroliga nätter vilket har lett till att jag varit, och är, väldigt trött. Sådär trött så jag kan inte tänka. Tappar ord. Kommer av mig. Och blir arg. JätteARG. Kan inte vara den där mamman jag vill vara för jag är bara ARG. Tillslut finns det ingen ork kvar. Bara gråt. Och ilska.

(Fast det är egentligen väldigt konstigt, för snacka om energikrävande humör. Det är väl främst för att en liten motgång blir som att bestiga ett berg och då reagerar jag med ilsket utbrott. Allt annat än klokt, men spärrarna är sedan länge förlorade i ett trött moln)

En väninna på fb la upp denna länk "När orken tar slut" och titeln fick mig att klicka mig vidare och läsa. Även om det är skrivet till och av en förälder med barn med särskilda behov så fanns det saker som är väl värt att ta till sig hos alla föräldrar.

Vi behöver se våra personliga behov och ta dem på allvar. För den människa som inte har någon energi kan heller inte ge något till någon annan. ... 

... det inte finns något dåligt eller skamligt i att ta hand om sig själv mellan varven. Tvärtom så är den en förutsättning att kunna vara en fortsatt god förälder till sina barn. Att älska sitt barn är att även kunna älska sig själv. 

Jag passerade en gräns. Bröt samman. Orkade inte mer. Att sonen sov oroligt några nätter var droppen som fick mig att rinna ut på golvet som en orkeslös trasa.

Har försökt prioritera mig själv i helgen. Men just den här helgen har det varit svårt. Med eget kalas och andras. Och en son som när han äntligen kan sova utan stök igen, vaknar och spyr ned lakanen ...

Valhjälp

Sonen hjälpte till mycket effektivt. Vaknade och ville inte somna om med pappan och dottern. Dottern drog sitt strå till stacken då hon ville somna med mig och brorsan. Jag såg färdigt Sveriges mästerkock, och sedan gick jag och la mig. Men tröttheten den består, för sonen sover extremt oroligt ...

blablablaa

Ni klickar väl på Godstartlänken... och blir användare där? ;)

Fattar inte. Jag är så trött. Sover gott om nätterna. Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var gravid. Och innan jag nu bli påhoppad med en massa tjat om denna kommentar vill jag bara säga. Glöm det!!! Jag är till 1000% INTE gravid. Det vet jag så kom inte ens med en liten passus om nått annat...

Just nu önskar jag mig bort. Långt bort. Snö eller sol. Helst både och. Vill åka slalom. Nä, telemark! Sitta i en snödriva och dricka varm choklad. Åka pulka med dottern. Lyssna på tystnaden. Känna lugnet.

Istället får jag hämta en lerdränkt dotter på förskolan. Idag igen...

Bökstök

Borde sova. Är trött. Men som vanligt kommer jag liksom in i andra (eller femte. eller femtioelfte) andningen såhär på kvällsnattkröken.

Inatt sov ingen av oss gott. Dottern somnade iofs snabbt när hon kom i säng på kvällen. Men sedan vaknade hon av hosta ungefär i samma veva som pappan och mamman var påväg mot sängen. Och kunde eller ville inte somna om igen. Hon låg iofs ned, men stilla var hon inte. Det skulle slitas i mammans hår. Riva mamman eller pappan i ansiktet. Snurra runt lite - ligga på rygg, på mage, på sidan. Bredvid mamma. Bredvid pappa.

Tillslut gav mamman upp. Tog med sig dottern till soffan för att nån (läs pappan) skulle få sova iaf. Och se det funkade. Alla fick sova. Mamman sov visserligen riktigt illa, men sova fick hon göra!!!