Internationella kvinnodagen

Har firat dagen med att skriva om Katarina von Bora, Martin Luthers hustru. Ju mer jag lär mig om vad reformationen har inneburit för hur Europa och Sverige ser ut idag, desto mer känner jag att Martin Luther och hans hustru Käthe var tidiga feminister. Kanske de första. Hur som helst har deras liv och leverne påverkat många kvinnors liv genom tiderna. Även om det kanske inte var riktigt det som var Martin Luthers tanke när han spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg så tror jag ändå att han är glad över vad han startade i och med det. Jag tror också att Martin och Käthe med glädje skulle kalla sig feminister

Ett foto i timmen - fem månader sedan!

00.00 Sitter uppe i sena timman så det får bli dagens första foto. I morgon, eller nej, det är ju idag! börjar teologifestivalen i Uppsala och jag hoppas på en spännande och lärorik helg med många spännande möten.

06:50 Stiger upp efter några timmars sömn i alla fall. Skönt att jag återfått min sömnro efter en period av trötthet samtidigt som hjärnan gått på helvarv och inte kunnat stänga av när det varit dags att sova.

 07:50 Fångade denna lilla sötnos på väg till skolan med dottern. Med generation 2 så har Pokémon Go blivit roligt igen tycker dottern.

08:50 Lämnat sonen på förskolan så nu är det dags att gå hem för att jobba mina timmar. Strålande vackert, men kallt och blåsigt vilket inte syns på bilden.

09:45 Avslutat en skön stund på yogamattan. Några solhälsningar och sedan några stretchiga yogaövningar behöver min rygg och nacke just nu då jag totalt tappat hållningen och är spänd i nacke och käkar.

10:50 Både tulpanerna och rosorna sjunger på sista versen. Men det har jag inte tid i att bry mig i, här är fullt fokus på arbetsuppgifterna för dagen. Vill hinna med massor!

11:50 Fixade med en bild till ett facebook-inlägg så då fick det bli denna timmes bild. Symbolen för fastlagssöndagen, med korset, ankaret och det brinnande hjärtat

12:50 Måste hålla koll på mejlboxen också. Inte de roligaste svaret i mejlet men det är bara att jobba vidare...

13:50 Häpp! 17 fullmatade bloggsidor har jag gått igenom idag i jakt på trasiga länkar. Det får faktiskt räcka för idag vad gäller jobbet

14:50 Annan dator. Annat fokus, faktisk detta inlägg som nu uppdateras. Nu MÅSTE jag springa!!!

15:50 Sitter på pendeltåget och försöker kolla på bilder och läsa lite på ansiktsboken, men det går sådär ...

16:50 I Uppsala domkyrka. Väntar på att Teologifestivalens inledande mässa ska börja. Nytt och gammalt möts. Reformationen pågår ännu

17:50 Utdelandet av nattvarden. Sångerna från Taizé blev många och fick sjungas länge, precis som det ska vara. Ett stort älsk på det 💜

18:50 Mingelmiddag på UKK med härlig utsikt över vackra Uppsala. God mat, även om det var snålt med protein på den vegetariska tallriken.

19:50 Cristina Grenholm talar om varför vi firar Teologifestival och valet av temat "leva genom tron" samtidigt som några av Kent Wistis bilder visades.

20:50 Gabriellas sång är så stark och vacker, och här tolkades den fint av kvällens värdar AKO och Carl. Kvällen innehöll så många höjdpunkter så efteråt var jag helt slut i huvudet av fina intryck.

21:50 Sitter på pendeltåget i väntan på avgång. Känner mig trött på ett skönt sätt, så det är tur att jag bara kan sitta ned ett tag och smälta intrycken. När jag fotar mina fötter inser jag plötsligt att mina strumpbyxor matchar stolstyget.

Efit - (näst) sista sommarlovs-söndagen

08:55 Hög tid att stiga upp nu, denna sista sommarlovs-söndagen. I morgon är det dags för jobb, fritids och förskola igen!

09:55 Efter en skön dusch smakar det bra med lite frukost. Lyxar till det med lite chokladflingor på toppen

10:55 Ibland känns det extra behövligt med ett kyrkobesök och mässa. Känner mig alltid lite vemodig i dessa stunder av avslut, då känns det skönt med något beständigt

11:55 Nattvarden utdelas under mässan. Gud, ge oss din frid. Amen

12:55 På väg ned till tvättstugan och ta hand om tre veckors tvätt. Fast stugans sängkläder får vänta till en annan dag, så att det hinner med att torka ordentligt. Kläder kan alltid hängas upp lite varstans i lägenheten för att torka, lakan är det svårare med

13:55 Andra omgången tvätt på gång. Tur att jag valde att hoppa över en del tvätt, för en (av tre) tvättmaskin var ur funktion. Visserligen hinner jag med alla maskinerna jag tänkt köra, men det är knappt!

16:55 Ursäkta att jag missat två timmar, men å andra sidan var det väldigt mycket samma lika så jag mest hängt i tvättstugan. Det här blev resultatet av att vara en maskin kort, det blev till att (slut)torka lite kläder i lägenheten. 

17:55 Rena kläder på plats i respektive låda. Det är inte alltid som jag är så här disciplinerad, men när det är mycket som är tvättat (och inte helt torrt) är det bäst att få det på plats på en gång

18:55 Det tar ju aldrig slut! Fast detta var ändå det sista i just den här högen. Nu är det bara lite handdukar och så de kläder som inte hann torka under tvättiden kvar.

19:55 I väntan på att sonen tittat färdigt på ett utlovat klipp på YouTube så passar jag på att spela lite. Avkopplande på nått sätt, även om jag lätt fastnar

21:55 Här har jag legat nu i två timmar, först för att läsa för sonen, sedan kom dottern och ville bli läst för. Nu har sonen äntligen somnat, så strax efter fotot var taget så klev jag upp för att fixa med annat!

22:55 Ska bara ... sen kan jag sova. Tack för idag. God natt

Midfastosöndag

Ibland får en helt enkelt inte ihop det. Jag kan inte vara på flera ställen samtidigt så förra söndagen blev det ingen kyrkgång. Då tänkte jag ta det dubbelt idag, men si det gick sig inte heller. Men å andra sidan var jag i kyrkan extra länge och medverkade i konserten med kören. The passion of Christ.

Reminiscere

Ibland blir det verkligen inte som jag planerat, utan så mycket bättre. Dottern kom slokörat fram till mig när jag började klä på mig för att gå till kyrkan och jag frågade om hon ville följa med. Till min stora förvåning ville hon det och så snabbt har jag aldrig sett henne få på sig kläder. Tyvärr gick det inte lika snabbt att cykla så vi kom lite sent, men vad gjorde det när vi fick dela en stund i kyrkan.

Efter gudstjänsten, som hölls av dotterns doppräst, visade kyrkvärden predikstolen och den "hemliga" trappen upp dit. Vi fick även titta på några mässhakar som det glittrade om.

Att gå på gudstjänst tillsammans med en snart åttaåring gör att jag kanske inte riktigt kunde koncentrera mig 100% på texterna och predikan, så jag ser vår cykeltur med dåligt pumpade däck i jobbig motvind men med en stark tro på att vi kommer att komma fram till kyrkan i tid som en liknelse över dagens tema - den kämpande tron

Bibelutmaningen - hur går det? no 2

På vardagarna går det riktigt bra då det har blivit en del av min vakna-rutin. Det är något svårare på helgen, men har jag glömt på morgonen brukar jag komma på det senare och eftersom jag använder appen så är det enkelt att ta någon minut som blir över till att läsa.

Igår missade jag helt, men då läste jag gårdagens och dagens text i morse. Det blir ju inte daglig läsning men bättre att läsa alla texterna än att bara för att jag missat en dag hoppa över den texten helt och hållet

Invocavit

Är med dottern i kyrkan då hon sjunger med kören. Temat på gudstjänsten är ge inte upp, och det är väl en barnvänliga variant av prövningens stund.

Askonsdag

I år sammanföll Askonsdagen med pappans födelsedag, så det firandet prioriterades.

Årets fasta för mig kommer att innebära att jag ska gå i kyrkan varje söndag i fastan.

Bibelutmaningen - hur går det? no 1

Än så länge går det bra. Jag börjar dagen med att läsa. Ska väl erkänna att vissa morgnar har jag nog inte hunnit vakna till tillräckligt för att hänga med ordentligt.

Jag är extra stolt över att jag faktiskt läst den senaste veckan, då det enligt appen uteslutande varit texter från Gamla testamentet och då ffa från Moseböckerna, inte riktigt min favoritläsning fast å andra sidan blir den väl extra viktig då

Ett nådens år 2015

Ett nytt år med förhoppning om gott! Tänkte anta utmaningen att läsa bibeln dagligen, det känns inte riktigt som ett nyårslöfte. Det är däremot att jag ska vara en tydlig motkraft mot nazismen och fascismen som tyvärr börjar få alltför starkt fäste i Sverige. Och att jag ska skriva om det (och annat privat) i en gammal hederlig dagbok förhand med penna. Lite kommer nog att förmedlas här också :)

Sommartankar om tro

"My religion doesn't allow me to XYZ."
OK.
"My religion doesn't allow you to XYZ."
Not OK.

 Detta läste jag på The Christian Left på Facebook häromsistens och har funderat lite kring det sedan dess. Tro är något personligt, men religioner blir ofta beskyllda för att ligga bakom mycket hemskt som händer i världen. Då missar de som skyller på religionen detta centrala, att tro är personligt, och att det är aldrig okej att säga att min religion tillåter inte dig att göra detta.
Mina tankar spann vidare till att jag har haft så svårt för missionsbefallningen för min tro är bara min, och jag har därmed haft så svårt för att "göra folk till mina lärjungar" men har den senaste tiden insett att jag ständigt missionerar genom att inte dölja min tro och därmed visar genom hur jag lever och behandlar mina medmänniskor missionerar.

Ett dop

Jag kände mig väldigt splittrad igår. En del av mig ville väldigt gärna titta på dopet. En annan del av mig ville verkligen inte för jag vill inte stödja kungahuset. Landade tillslut i att jag skulle titta på dopet, för jag har ingenting emot människan Leonore, utan snarare tvärt om jag ville vara del av dopgudstjänsten där jag kunde få välkomna ytterligare en medlem i vår stora församling. Dessutom ville jag gärna se Anders Wejryds sista offentliga uppdrag innan han lägger ned biskopsstaven nu på lördag. (Och så ville jag få valuta för mina skattepengar som uppenbarligen gått till att betala hela kalaset!)

Allt det där som jag är emot med kungahuset, det får jag ta en annan dag. Igår var det Leonores dopdag och den ville jag dela med henne och hennes familj. Hon kan ju inte hjälpa att hon fötts in i kungafamiljen.

När jag sedan läste detta kände jag att jag helt klart gjorde ett klokt val

Påskhelgen

Familjen har haft en väldigt lugn påsk. Sonen blev sjuk på påskafton så det lade lite sordin på stämningen med en liten kille som mest bara sov. På påskafton gick mamman på påsknattsmässa, en väldigt fin och stämningsfull sådan och påskdagen gick barnen och mamman på gudstjänst med små och stora där en av prästerna fick alla deltagare att dra på smilbanden ordentligt när han spelade Petrus som var överlycklig över att Jesus återuppstått!!!

En solig, lugn, kyrklig påsk.

Fastan #40

Lukasevangeliet 19:28-40

Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade: ”Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.” De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: ”Varför tar ni åsnan?” De svarade: ”Herren behöver den.” Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”

Avslutar min fasta med en betraktelse över palmsöndagens evangelietext. I förmiddags när jag hörde texten läsas av prästen tänkte jag att jag borde utgå från textens sista rad och började fundera lite kring det. När så prästen började sin predikan blev jag först en smula förvånad och med en känsla att prästen läste mina tankar när hen också utgick från dessa ord. Sedan vandrade predikan en annan väg än mina egna tankar så nu börjar även jag där.

Prästen talade om att vi människor ibland känner att vi måste bli stenansikten, att ta på oss en mask, för att vi är utsatt för något som gör att vi måste skydda oss själva. Att stenansiktet är ett sätt att överleva, klara av verkligheten, att inte förgås. Alla har vi nog någon gång varit utsatt för något som tvingat oss ta på stenansiktet. Tyvärr finns det allt för många som måste bära denna tunga mask varje dag, som blir tyngre för var dag. För varje elakt ord. För varje oförrätt. Masken skyddar kärnan av jaget till viss del, men orden stannar kvar i skalet, gör det tjockare, äter sig inåt och gör utsidan än mer stenlikt. Det tynger ned. Förtvinar och förstör. Vilken vacker värld det skulle vara om vi slapp bära dessa stenansikten.

Själv tänkte jag att om inte lärjungarna ropade ut sin glädje så skulle stenarna göra det istället. Tro försätter berg och får stenar att ropa! Vi går nu in i stilla veckan, i Jesu fotspår. Vi följer honom i hans sista dagar här på jorden. Glädje och sorg, liv och död, ytterligheter som är förutsättning till det andra, är så tydliga och nära under stilla veckan.

Jag har den senaste tiden känt mig hudlös och känslig. Verkligen inget stenansikte på mig. Det har känts bra, även om det kan vara jobbigt när tårarna bränner bakom ögonlocken, när klumpen i magen växer sig stor, när hopplösheten infinner sig ... Jag vill känna mig hudlös, ha nära till känslorna, för då har jag även lättare för att känna glädje. Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet. Stenansiktet är att tvinga sig själv till likgiltighet. Det är på sätt och vis även så att motsatsen till glädje är inte sorg utan likgiltighet. För att kunna känna sann glädje måste vi kunna känna sorg, dessa känslor är förutsättning för varandra, så även om de är ytterligheter, är de inte varandras motsatser.

Nu går vi in i stilla veckan. Jag vill göra det med ett öppet sinne. Inte med stenansiktet på.

Fastan #39

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Psaltarpsalm

Psaltaren 103:8-14

Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

Han går inte ständigt till rätta med oss,

hans vrede varar inte för evigt.

Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,

han ger oss inte våra synders lön.

Ty så hög som himlen välver sig över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster,

så långt från oss förvisar han vår synd.

Som en far visar ömhet mot barnen,

så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.

Ty han vet hur vi är skapade,

han minns att vi är mull.

Mina ögon fastnar vid raden "sen till vrede och rik på kärlek" Läser om igen och tänker att så är det. Så är det också bland människor. Vi har lättare för att sprida kärlek än ilska (och hat). Tack och lov är det så. Läste en undersökning där de tittat på folk som passerar genom dörrar. Om någon släppte dörren i "ansiktet" på den efterföljande så spred det sig i betydligt färre steg än tvärt om, att personen framför höll upp dörren åt de som kom efter. Ett simpelt men ganska tydligt sätt att visa på att omtänksamhet = kärlek sprider sig längre än det motsatta. Vi är skapade efter Guds förebild, här är ett bevis på det.

Gud är kärlek. Jag behöver inte göra något speciellt för att förtjäna kärleken. Den kärleken finns där likt en mor som älskar sitt barn. Fast jag förstår ändå vad det menas med "Han handlar inte mot oss som vi förtjänat" Jag undrar ju faktiskt ibland hur Gud kan älska mig när jag stundtals beter mig som skit. Om jag inte klarar av att älska mig själv, hur ska då Gud kunna göra det? Då ber jag om förlåtelse, både av mig själv och av Gud. Då ser jag att Gud älskar mig precis som jag är. Liksom jag älskar mina barn precis som de är. Det svåraste är att älska mig själv precis som jag är

Ibland måste vi förlåta oss själva först, av kärlek till oss själva. För att inte tvivla på kärleken från Gud och tro att vi inte förtjänar Guds kärlek.

Fastan #35

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Evangelium

Johannesevangeliet 3:11-21

Jesus sade till Nikodemus: "Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?

Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

"Lilla Bibeln" i sitt sammanhang. Det är det här jag tror på. Förlitar mig på. Finner förtröstan i.

Fastan #32

Midfastosöndagen - Livets bröd

Psaltarpsalm

Psaltaren 107:1-9

Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

Så skall de befriade säga,

de som Herren befriat ur nöden

och som han har hämtat hem från alla länder,

från öster och väster, norr och söder.

Några gick vilse i öde öknar,

de fann ingen väg till bebodda städer.

De var hungriga och törstiga,

och deras krafter sinade.

Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

Han lät dem finna den rätta vägen

till en stad där människor bodde.

De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

Han ger de törstande att dricka

och mättar de hungriga med allt gott.

 Idag har vi delat med oss och firat en sjuåring med paket, sång och tårta. Lite så ser jag festen som Herren bjuder på. Ett kalas med dignande bord av godsaker. Gott att dricka. Fest och sång. Tacksamhet genomsyrar tillställningen. Glädje!
Jag tackar Gud för den här dagen och hoppas på en fin morgondag.

Fastan #31

Midfastosöndagen - Livets bröd

Evangelium

Johannesevangeliet 6:48-59

Jesus sade: "Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.”

Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.” Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

 Nattvarden - en måltid jag, så ofta jag kan, vill ta del av. Samtidigt när jag läser detta förstår jag judarnas dilemma. Ska vi äta upp Jesus? Kannibalism låter inte så skoj. Det är ju tur att det vi äter och dricker för att symbolisera Jesu kropp och blod är bröd och vin. Tänk om det hade varit en bit torkat kött som vi delade under nattvarden, det hade känts otroligt bisarrt.

Fastan #26

Midfastosöndagen - Livets bröd

Gammaltestamentlig läsning

Ordspråksboken 9:1-6

 Visheten har byggt sig ett hus,

hon har huggit ut sina sju pelare.

Hon har ställt till med slakt,

blandat vinet och dukat bordet.

Hon har sänt ut sina tjänsteflickor

att ropa från höjderna i staden:

”Du som är okunnig – kom!”

Till de oförståndiga säger hon:

”Kom! Ät mitt bröd

och drick vinet jag har blandat.

Överge enfalden så får ni leva,

följ förståndets väg.”

Gillar att visheten är en hon. Men det är väl kanske det som är problemet. De enfaldiga vill hellre vara enfaldiga än att följa en kvinna, att följa förståndet.

Fastan #25

Tredje söndagen i fastan - Kampen mot ondskan

Psaltarpsalm

Psaltaren 25:12-22

Var och en som fruktar Herren

får veta vilken väg han skall välja.

Själv får han leva i ro,

och hans barn skall ta landet i arv.

De som fruktar Herren blir hans förtrogna,

hans förbund skall ge dem insikt.

Min blick är ständigt fäst på Herren,

det är han som löser min fot ur snaran.

Vänd dig till mig, var barmhärtig,

ty jag är ensam och betryckt.

Lindra mitt hjärtas plåga,

för mig ut ur mitt trångmål.

Tänk på mitt lidande och mitt betryck

och förlåt mig alla mina synder.

Se på mina fiender – så många de är,

så hätska i sitt hat!

Rädda mitt liv, befria mig,

svik mig inte, jag flyr till dig.

Låt oskuld och redlighet bevara mig,

ty jag hoppas på dig.

O Gud, befria Israel

från all dess nöd!

De två sista raderna är aktuella än idag. Som kristen idag är jag en del av den mest förföljda och hotade religionen i världen. Så dessa rader är väldigt aktuella. Min blick fastnar på "så hätska i sitt hat!" och jag kan inte släppa tanken på alla fascister och nazister som skrämmande tagit plats i vårt samhälle och på våra gator. Än så länge är vi som tror på människors lika värde fler, och vi kämpar tillsammans. Ger varandra stöd. Jag har tänkt mycket över detta och har landat i att även jag anser att antifascism är självförsvar. No pasaran!