En sak som jag bär med mig är att vi formar kyrkan samtidigt som kyrkan formar oss. Det är en bra sak att tänka på, att inte vara rädd för förändringar, men att förändringar ska inte ske bara för att. Så tolkar jag det. Det är viktigt med traditioner men de måste samtidigt passa dem som de vänder sig till.
Nått som jag på sätt och vis visste om men kanske inte riktigt tänkt på är att jag i min roll som förtroendevald är arbetsgivare för de inom församlingen. Det är också en viss skillnad när det kommer till kyrkofullmäktige och kyrkorådet; i kyrkofullmäktige sitter jag som representant för POSK, jag är vald av medlemmarna i församlingen till kyrkofullmäktige. Jag är vald av kyrkofullmäktige till kyrkorådet och ska därmed representera kyrkofullmäktige i kyrkorådet. Det är en liten men viktigt skillnad i hur en ska se på de olika uppdragen.
Det finns en webbkurs i barnkonsekvensanalys som jag vill uppmana åtminstone alla POSK-kärringar att göra ;)
Trevligt att Anna von Malmborg använde sig av HEN på ett föredömligt sätt.
Jag vill läsa åtminstone inledningstexterna i kyrkoordningen, för de ger en grundläggande bild över vad och hur Svenska kyrkan ska arbeta.
I min roll som kyrkorådsrepresentant, ja även i KF, bär jag med mig ett ord, respekt. Att respektera allas åsikter innebär inte att hålla med, men att kunna lyssna och sedan visa på min syn på saken utan att köra över.
