Jag är nog bekväm

Idag när vi var på öppna förskolan slog det mig - jag är nog väldigt bekväm av mig, för jag förstod inte varför föräldrar gör det så svårt för sig.
När andra föräldrar satt där med puréer som kladdades runt med, som var för varm eller för kall. Det delades i småbitar. Skallrade med en leksak för att bebis skulle sitta still och äta.
Sedan hela grejen med att komma ihåg maten. Att fixa med puréer, laga till specialmat. Som bebis ändå inte vill ha. (Fast de flesta köper ju ändå en burk som de själva tycker smakar blä)

Själv bjöd jag av min mat eller snarare vi åt samma sak! Idag ville sonen bara äta såsen. Men han smakade av allt (ris med korvstroganoff). Sedan, självklart, ville han ha bröstmjölk också. Det var då det slog mig. Vad bekvämt det är. En perfekt sammansatt måltid. Snyggt förpackat. Alltid lagom temperatur. Minimalt med kladd. (För där är det enda som jag inte gillar med BLW, det blir så kladdigt) Är man trött är det helt okej att somna mitt i maten

Ensam

Ibland känner mamman sig som ett ufo. Först berättade hon för mammagruppen att de börjat med plockmat (BLW) och det var hon ensam om att ha koll på. Senare kom Baby Björn på besök på Öppna förskolan för att visa deras nya resesäng och då blev det snart uppenbarat att vi samsover hela familjen...