onsdag 28 september 2011

Syskonkärlek

Tänkvärt!

Ibland läser jag så kloka saker som verkligen får mig att känna "jamen så ÄR det ju!" och precis så vill jag leva och vara. På sistone har det triggats av först detta inlägg av bloggerskan och kurshållare Petra Krantz Lindgren, sedan läste jag precis detta mycket MYCKET kloka inlägget av en feministen Hanna Fridén.
Om du inte läst dessa tidigare så uppmanar jag dig att göra det nu och faktiskt ta dig en allvarlig funderare på hur du vill vara som vuxen i en värld full av barn. Jag vet då vad jag vill.

fredag 16 september 2011

Både och

En dag som började så bra. Solen sken och luften härligt höstfrisk. Tog en promenad på vackra norra begravningsplatsen. Fick dricka mitt förmiddagskaffe i lugn och ro. Hann med att fixa lite här hemma med ... men humöret var aldrig riktigt perfekt. Det är aldrig bra när det ska hämtas och handlas. Så på Ica fick jag väl en sådär femtioelva utbrott eller kanske snarare sammanbrott. Det enda som kom över mina läppar var arga, och ibland rent av elaka kommentarer :(
Så nu försöker jag komma i rätt gängor igen. Inte lätt då de små verkar hamnat i samma arga läge

måndag 12 september 2011

Stickade byxor

Är verkligen sticksugen just nu. Avverkar det ena efter det andra. Nu ett par byxor till sonen, så han slipper frysa när kylan kommer på riktigt. De blev bra, kanske en bit kort i rumpan men får välan fixa en tröja som är lång i ryggen :)

lördag 10 september 2011

Dopdag

För en vecka sedan döptes sonen. Och det blev en mycket lyckad tillställning. Dopet i kyrkan var fint, prästen  sådär självklar som bara hon kan vara. Solen sken, vilket vi var väldigt tacksamma för, då vi inte ordnat någon lokal att ha dopkaffet i. Nu kunde vi vara utomhus på "gården" och det blev jättelyckat.
Mamman fick beröm för sina bakverk och alla åt av hjärtanslust. Barnen lekte och stojade, tänk vad skönt att låta dem göra det utan att behöva riskera hörselskador eller bli så utmattad så man sover i två år efteråt ;)

torsdag 8 september 2011

Nyfiken på livet

Sonen vill så mycket. Man ser på hela hans lilla kropp hur han vill så mycket men kan så lite. Men varje dag är en liten framgång och han blir bättre och bättre på att gripa om och stoppa in i munnen. Ja, för allt ska in i munnen. Ibland tror jag att det är tänder på G, men jag känner eller ser ingenting sådant i munnen.

När han sitter vaken i sjalen eller vagnen gör han allt för att se så mycket han bara kan. När vi träffar folk vill han prata. När storasyster kommer nära skiner han upp som en sol.

Vi har verkligen blivit välsignade med världens underbaraste barn. Jag är så glad över det