måndag 30 januari 2012

Uppdatering

Efter det här inlägget har jag (försökt) ändra mitt förhållningssätt mot dottern. I och med detta har jag insett att till stor del ligger problemen hos mig. Det är jag som gör att dottern är "jobbig" och det är jag som tycker att dottern är jobbig, för hon reagerar ju fullt adekvat på mina små utbrott.
Tänk så mycket lättare det flyter på om alla är lugna och glada. Självklart får hon och jag bli arg eller ledsen, men vi behöver ju inte befinna oss i det hela tiden.
I lugnet finns det plats för alla känslor.

Det blev snabbt en förändring till det bättre, så nu vill jag fortsätta på det här spåret.

Jämställdhet?

Det här tyckte jag var så klokt skrivet av Nina Björk. Framför allt gillade jag detta:
6 timmars arbetsdag för alla föräldrar och speciellt förbud mot småbarnspappor att arbeta heltid
Varför är det kvinnorna som ska göra som männen för att det ska bli jämställt, varför kan det inte vara männen som ska göra som kvinnorna!

torsdag 26 januari 2012

Problemlösningsinlägg

Det här ledde tillslut fram till det här och jag har tagit mig en ordentlig funderare på hur jag ska göra för att det ska fungera lite smidigare.

Jag hör mig själv i dotterns utbrott, och jag tycker inte om det. Jag vill ju inte bli tillsagd på det sättet, så varför säger jag det åt dottern. Jag vill leva efter det mycket enkla "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matt 7:12). Men det är inte så enkelt att alltid säga de rätta sakerna när jag är trött och less och ledsen. Med barn är det så tydligt att vad du ger, är vad du får. Barn gör inte som du säger, utan som du gör.
Att komma med (tomma) hot är långtifrån ett vinnande koncept, men där har jag hamnat alltför ofta, tyvärr. Plötsligt slinker det ur mig, jag biter mig i tungan och ångrar mig i samma sekund, önskar det var osagt. Men orden har redan nått dotterns öra och ett tag senare kommer det ett hot tillbaka. Fast lite fel, för hon hotar ju med detsamma, så det blir ju hennes förlust i alla fall ...

Har nu läst stärkande ord på lite olika håll. Känner att det som behövs, för oss alla, är en mer närvarande mamma. Jag har så lätt för att vara "någon annan stans", steget före eller kanske lite efter, bara mentalt men i detta fall så är det inte så bara.
Jag måste komma ihåg att dottern vill samarbeta, men att hon just nu testar hur det känns att säga nej, hon undersöker sina gränser och våra.
Jag ska välja mina strider!
Jag vill sluta ställa onödiga frågor, det jag vill ska komma som en uppmaning.

Förhoppningsvis blir det bättre snart och det jag vill och önskar jag var sätter sig i ryggmärgen och blir det sätt som genomsyrar vår vardag tillsammans.
Hinner inte, hänger inte med, glömmer och missar - så är den övergripande känslan för dagen
Så skrev jag alldeles nyss på forumet jag hänger på. För så är det för mig just nu. Hur jag än gör så känner jag att det är nått som blir lidande. Som nu, nu är det datorn som får mitt fokus, och då känns det som att jag missar nått i sonens upptäckarglädje eller utveckling. Går jag till öppnis så får jag vara social samtidigt som jag har fokus på sonen, men då gnager det med alla saker som borde fixas hemmavid. Är jag hemma och fixar så hinner jag ändå inte med det jag tänkt för sonen hittar på bus och drar omkring, och vips vill han sova precis när det är dags att hämta dottern. Går och handlar men glömmer hälften av det som behövs för dottern testar hur det känns att vara tvärtemot.
Hinner inte, hänger inte med, glömmer och missar - så är den övergripande känslan för dagen

måndag 23 januari 2012

Sammanbrott :(

Nej, nu vet jag inte hur jag ska göra eller vara för att slippa helt galna utbrott från dottern.
Det är verkligen inte roligt att få höra att jag inte är hennes mamma längre, för att jag inte vill köpa några kex

fredag 20 januari 2012

Testar nått nytt

Måste ju se om det här är nått för framtiden. Och så bjuder jag på en bild på den "nya" kvällslampan.


Vit teknik

Nu har jag äntligen fått min smarta telefon. Det blev lite fel när vi beställde telefon via webbutik så det tog ett tag innan allt rättade till sig. Men nu så!
Fast än så länge känner jag mig mest förvirrad och vet inte riktigt hur, när, vad, var och varför? ;)

Lösning på ett problem

Nej, det blev inte särskilt snyggt, men det funkar bra. La en röd sjal över lampan i fönstret i sovrummet, så nu är det nästan lika bra kvällsbelysning som med stjärnan. Föresten står lampan bakom en gardin så det gör inget att det ser ut som hejkomåhjälpmig. Just i det här fallet är funktion viktigare än form :)

torsdag 19 januari 2012

Torsdagstårar

Ibland blir sorgen så påtaglig. Oftast sker det väldigt plötsligt och utan skyddsnät. Som att se en mormor med sitt barnbarn ...

tisdag 17 januari 2012

fredag 13 januari 2012

Nu är glada julen slut

Men jag vill inte riktigt plocka bort allt. Stjärnan i sovrummet är en så perfekt "natt"lampa - ger tillräckligt ljus för att slippa snubbla eller lägga sig på en arm eller ett ben som inte tillhör en själv. Men lyser inte så starkt så det stör små sovande hjärtan.

onsdag 11 januari 2012

Jag är nog bekväm

Idag när vi var på öppna förskolan slog det mig - jag är nog väldigt bekväm av mig, för jag förstod inte varför föräldrar gör det så svårt för sig.
När andra föräldrar satt där med puréer som kladdades runt med, som var för varm eller för kall. Det delades i småbitar. Skallrade med en leksak för att bebis skulle sitta still och äta.
Sedan hela grejen med att komma ihåg maten. Att fixa med puréer, laga till specialmat. Som bebis ändå inte vill ha. (Fast de flesta köper ju ändå en burk som de själva tycker smakar blä)

Själv bjöd jag av min mat eller snarare vi åt samma sak! Idag ville sonen bara äta såsen. Men han smakade av allt (ris med korvstroganoff). Sedan, självklart, ville han ha bröstmjölk också. Det var då det slog mig. Vad bekvämt det är. En perfekt sammansatt måltid. Snyggt förpackat. Alltid lagom temperatur. Minimalt med kladd. (För där är det enda som jag inte gillar med BLW, det blir så kladdigt) Är man trött är det helt okej att somna mitt i maten

tisdag 10 januari 2012

Sprider det vidare

Amma vidare är nyfiken på amningsfrågor i möte med vården.

Svara på frågorna nedan och skicka in till amma.vidare (at) gmail.com Läs hela inlägget för mer ingående instruktion.

Har amningslängd kommit upp vid något tillfälle i ditt eller barnets möte med vården? Berätta vad som hände! Vad var syftet med besöket? Vem var den vårdsökande? Var det något amningsrelaterat?
Hade vårdgivaren någon tydlig inställning till er amning, positiv, negativ eller neutral?
Fick du/ni råd, tips eller information som gällde amningen? Var det i så fall något ni bett om? Hur motiverades dessa råd och tips?
Hur upplevde du/ni det bemötande ni fick? Hur tänkte och kände du/ni efter mötet? Hade du önskat att det var på något annat sätt och i så fall hur?

Jag skulle gärna dela med mig, men jag inget att dela med mig av ...

måndag 9 januari 2012

Vilse i pannkakan

Jag har tappat bort mig och mina ideal. Jag vill ju vara en mamma som följer Växa och inte lyda och lever efter konceptet Fem gånger mer kärlek. Men jag är bara arg. Vill att det ska vara på mitt sätt. Tappar huvudet och humöret. Orkar inte.
Lovar mig själv att idag ska det bli en bra dag. Fast fem minuter senare kommer jag på mig själv att vråla SLUTA med det där. Gör inte så. Gör inte si. Och så är jag fast i fel hjulspår. Kommer inte loss. Gråter inombords över hur fel allt blir. Märker frustrationen hos dottern som reagerar fullt adekvat på mina felsteg.
Lovar mig själv att i morgon ska det bli en bra dag ...

lördag 7 januari 2012

Är det bara jag

Ser inte bilderna från bloggen till höger lite konstiga ut. Eller är det bara för mig? Har testat att ändra inställningarna men det ser likadant ut i alla fall.

Dagens leksak #6

En favorit i repris. Eller snarare den har aldrig blivit opopulär, bara utvecklats. Tittut är ju så skoj. Nu leker han själv genom att ställa sig upp och sätta sig ned bakom soffbordet!

Att ömma

Dottern är ingen stor fantast av docklek. Men ibland händer det. Och allt oftare sedan sonen kom. Då händer det att hon ömmar dockorna. Eller ammar dem. Fast det låter mer som ömmar när hon berättar vad hon gör <3

onsdag 4 januari 2012

Bokslut 2011

Man ska visst göra bokslut av året som gått. Så här kommer mitt:
Januari: Äntligen ett jobb! Som mest kändes som ett antiklimax och inget att komma tillbaka till :(
Februari: Taket i vardagsrummet rasade ned. Annars var jag väldans pysslig och fick mycket gjort.
Mars: Köpte tulpaner. Längtade efter bebisen i magen. Jobbade mina sista dagar.
April: Började och slutade med födelsekalas <3 Däremellan ville jag mest fira det första födelsekalaset nån gång!!!
Maj: Snusade bebis. Saknade mamma.
Juni: Sommaren kom, och dottern badade så snart hon fick chansen!
Juli: Lata sköna dagar i stugan.
Augusti: Kramade ur det sista ur sommaren. Sedan in i rutinerna igen
September: Pappan började på nytt jobb. Sonen döptes, dottern firade sin dopdag.
Oktober: Sonen växte och utvecklades så vi inte hängde med.
November: En månad som bara kom och snabbt försvann. Mamman och sonen åkte på spa.
December: Om november gick snabbt så slog december rekord. Julkänslan ville aldrig infinna sig, men sommarens blommor blommade fortfarande fint på balkongen.

Massor av mössor

eller i alla fall två stycken. Det är vad jag lyckats få gjort den senaste tiden, trots stökiga sömnkvällar av sonen. Fördelen med en mössa till ett litet huvud, det går fort.

Svårfångad rosa färg på dotterns mössa, men den heter fuscia så det kan vara en hjälp för att förstå hur rosa den är.
Dotterns mössa är inspirerad av den här men anpassad och modifierad för att passa. Mössan till sonen är en Aviatrix och det var en rolig, snabbstickad mössa, kan verkligen tänka mig att sticka fler sådana. Garnet till båda mössorna är det underbart mjuka Malabrigo Worsted, det är ett ullgarn som (nästan) är mjukare än bomull. Tyvärr har jag hört att det ska noppa sig, men till en mössa funkar det säkert bra.

tisdag 3 januari 2012

Är det inte det ena ...

 ... så är det det femte. Eller nått.

Sonen somnade enkelt och snabbt strax innan åtta ikväll. Trodde inte det skulle bli så enkelt då han var övertrött så det var ju trevligt. Han sov gott i över en timma, då han väckte (eller väcktes?) pappan som råkat somna med dottern. Mamman kom med de magiska brösten och sonen somnade snabbt om igen. (HURRA!) Fast då vaknade dottern (say what?!?) och ville ha vatten, och detta spring och ropande väckte ju självklart sonen.

Lite mer magiskt mammamys och sonen hade åter somnat om. Då tänkte mamman bara ta sig en kopp te och fästa några trådar på dotterns mössa. Det tänkte inte sonen. Fast nu var det visst inte alls lika lätt att somna om, och mamman kände sig inte alls magisk. Snarare tvärt om, och som lök på laxen så fick hon en hostattack var gång sonen började slappna av och se ut som att nu somnar han. Men nu så sover han. Och dottern. Väldigt snart så även mamman ...