Gott slut 2013 och Gott nytt 2014

Fira det nya året

Vi möter det nya året i hopp om att krigen tar slut,

i glädjen över mångfalden i vårt land, i tro på människors lika värde,

i bön om en rättvis värld.

Gott nytt år!

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift

Ibland möts jag av ord som träffar mig precis där det ska. Därför väljer jag att citera dessa ord för att visa vad jag tänker och känner dessa sista timmar av 2013 och var min förhoppning inför 2014 ligger.

Jag har ett nyårslöfte inför 2014, och det är att jag lovar att rösta i alla valen som ska göras under 2014 och att min röst kommer inte ges till SD, utan tvärtom till något som står för SD motsats på alla punkter. I mina ögon finns det bara ett parti som står för det.

Lucka 24

God Jul

Önskar alla mina läsare en riktigt god och fröjdefull jul med tid till att umgås med nära och kära. Själv befinner jag mig i Vemdalsskalet och firar jul med pappans stora underbara familj. 

Lucka 23

Det finaste meddelandet jag fått under året

För några månader fick jag en fin bild på en pyjamasklädd minsta kusin A. "Pyjamasen blev en favorit!! :) Kram å god natt!!!" löd det medföljande meddelandet. Hon var så fin i dotterns (och sonen!) urvuxna supersöta pj med fickor, knäförstärkningar och knappar med nallar på 

Lucka 22

Det bästa beslutet jag tagit och varför

Att jag bestämde mig för att ställa upp i kyrkovalet för POSK i Solna församling. Så bra beslut och så bra det blev. Kom in i kyrkofullmäktige, ersättare i kyrkorådet och ordinarie i valberedningen. Det lyfter mig, får mig att känna behövd. Jag är uppskattad och jag kan. Det har öppnat upp dörrar inom mig som jag (omedvetet) har låst och nästan tappat bort nyckeln till. 

Lucka 21

Jag blir så lycklig av den här bilden!

Sommar. Stugan. Minnet av att barnen lekte så fint tillsammans. De sitter där under paraplyet och pratar. 

Lucka 20

Det här är jag som mest tacksam för

Jag är tacksam för mycket, men framför allt är jag tacksam för mina barn. De gör mig till en bättre människa, och en sämre vissa dagar. Men jag är ändå tacksam för denna rikedom jag blivit välsignad med. De är så underbara och nu önskar jag de var här så jag finge pussa på dem 

EFIT nittonde december

09:00 Kommer på att det är EFIT idag. Har precis kommit hem från förskolelämning

10:00 Sitter vid datorn och skriver

11:00 Tömmer diskmaskinen

12:00 Ska slå in julklappar

13:00 Fortfarande julklappsverkstad

14:00 Rensar e-post

15:00 Tittar på tomten i Solna centrum

16:00 Ännu lite till paketinslagning. Men nu är vi färdiga!!!

17:00 Förbereder mig för föräldraråd, eller skolråd. Sista mötet innan genomförandet av flytten. I morgon är det sista skoldagen på Fridhemsskolan. Usch vad jag kommer att vara ledsen i morgon

18:00 Fortfarande skolråd

19:30 På väg hem från mötet. Känner att det blir nog bra det här ändå.

20:00 Dricker lite vatten

21:00 Nattar svårsövd son

Lucka 19

Årets mest minnesvärda konsertupplevelse

Var med barnen på jazzfestival i höstas. Ville att de skulle få chansen att i alla fall lite grand skulle få liknande minnen som jag har från alla dessa festivaler och konserter som jag varit med om. Nu blir det inte alls samma sak att bara vara en i publiken till skillnad från att stå vid sidan av scenen och sedan kanske få prata med de som precis spelat där uppe i rampljuset. Nåja, vi var bland annat och såg Oddjob och deras konsert där de spelade en hel del från deras skivbok Jazzoo. Det var i sanning en upplevelse. Barnen satt stundtals som förhäxade, eller så dansade och trallade de glatt med. Efteråt ville de genast köpa skivboken, men jag tyckte de kunde önska den av morfar i julklapp ;)

Lucka 18

En resa jag gärna gör om

Vad jag ogillar detta tema. Det är så uteslutande. Som att alla reser, flera gånger om år, så att man kan välja och vraka och säga att den där resan gör jag gärna om. Som utvecklingen blivit i Sverige så är det fler och fler som inte har den möjligheten. Jag tillhör en av dessa som inte har råd med resor hit och dit. Nu lever jag visserligen tillsammans med en person som har råd så vi gör ju det i alla fall ibland. Men in solidaritet till alla dessa som verkligen inte har råd väljer jag att inte ta upp någon resa. 

Uppmanar mina läsare att tänka efter lite hur dina val direkt eller indirekt påverkar dina medmänniskor. Det är en resa vi alla behöver göra ofta!

Lucka 17

Ett användbart tips eller knep som jag vill dela vidare

Jag använder mig av en timer när jag har mycket att göra och för att öka fokus. Jag ställer klockan på 15-20-30 eller MAX 40 minuter beroende på uppgiften, och så kör jag superfokuserat på en uppgift under den tiden. När klockan ringer så slutar jag och antingen tar jag en paus en kort stund eller så byter jag fokusuppgift. Tar jag en kort paus brukar jag oftast ställa en klocka även för pausen för att den inte ska dra ut på tiden. 

Jag gillar det här sättet att jobba på och när jag kommer in i ett bra flyt så får jag så mycket mer gjort och avslutat än när jag hattar fram och tillbaka mellan uppgifterna. Bra att jag påminde mig själv om det här, i morgon skulle jag verkligen behöva använda mig av detta knepet! 

Lucka 16

Den bild som representerar mig 2013

Jag fastnar inte på bild så ofta, för det är antingen jag som håller i kameran eller så är jag inte ett så spännande motiv. Men den här bilden känns som hur jag upplever mig själv 2013. Bärandes på sonen. Favoritkjolen. En sjal om halsen. 

Lucka 15

Tack för att du är min vän!

Jag har egentligen bara en som jag kallar min vän. Henne har jag känt i snart 40 år dock, så det är verkligen en sann vän. Tack för att du finns där och att det, trots att det kan gå väldigt långt mellan gångerna vi ses, är så okomplicerat och känns så naturligt med vår vänskap. Jag älskar dig och det var med stolthet jag tittade på TV:n och såg dig fira VM-guldet med alla underbara tjejer i innebandylandslaget. 

Lucka 14

Det finns många bra serier men det här är den jag tyckte mest om

Downton Abbey - såklart!

Godkänd enligt Bechdeltestet. Bara en sån sak.

Lucka 13

Något som gjorde mig riktigt stolt

Mina barn gör mig stolt, så gott som dagligen så det är svårt att välja en sak av alla dessa små guldkorn. 

Lucka 12

En mycket trevlig överraskning!

Jag har inte blivit utsatt för trevliga överraskningar, men jag har varit del i att utsätta andra för trevliga överraskningar och det är ju faktiskt lika kul. Bäst var nog stora kusinen A's födelsedagspresent som verkligen blev en hit. Reaktionen "Är det sant" är faktiskt helt underbar och har fastnat på min näthinna

Lucka 11

Sommarkvällen som jag aldrig ville skulle ta slut

Just den här sommaren var det ont om sådana kvällar. Men en kväll som jag håller kär var nog egentligen en vårkväll, men på gränsen till sommaren. Årets första grilltillfälle. Det var skratt, god mat men framförallt utbröt en härlig kaosig orkester och ingen av barnen ville somna, men det gjorde ingenting för det var en såndär kväll som man vill aldrig ska ta slut!

Lucka 10

Det godaste jag ätit!

Jag har inte ätit något speciellt i år. Eller så har jag bara glömt bort det. Men det känns väl ändå som att om jag hade ätit nått väldigt gott så borde jag kommit ihåg det.

Lucka 9

Det blogginlägg som jag vill att alla ska ha läst och varför

Hmmm Här gäller det att tänka igenom. Ska jag ta någon av kloka Petra Krantz Lindgrens alltid läsvärda inlägg i bloggen En annan du. Nej, det blir så svårt att välja bara en. Jamen stillsamme kloke Lars H Gustafsson då? Nej, det är samma där, och så vill jag lyfta en kvinna, inte en man. Sagogrynet? Samma här, det är så svårt att bara välja en.

Nej, det får bli Häxnästet i bloggen Jordliv. För mig var detta inlägg en aha-upplevelse. Jag har liksom alltid varit för fri abort, men på nått sätt inte riktigt förstått varför. Nu vet jag. Jag känner också att MIN PRIVATA syn på abort spelar ingen som helst roll i den här frågan. Fri abort är en alldeles för stor fråga för att den ska betyda något. Fri abort är en viktig kvinnofråga för hela världen. Jordliv fick mig att verkligen förstå hur stor och viktig frågan verkligen är. KVINNOKRAFT ftw

Lucka 8

Av alla filmer jag sett det här året är det här den bästa

Nej, så mycket till filmtittande har det inte blivit av det här året. Nån film som gått på TV har det väl blivit. Och såklart ett gäng barnfilmer tillsammans med barnen. Dottern fick en samling med  Hayao Miyazaki-filmer i julklapp så nån av dem får det nog bli ... om dottern får välja blir det Min granne Tororo, fast jag tycker nog att Det levande slottet är bättre. Fast det spelar ingen större roll, Spirited Away och Kikis expressbud är också bra! (nu valde jag bara bland de filmer som var med i samlingen för det är framförallt dessa filmer jag sett under 2013)

Lucka 7

Den bild jag är mest nöjd med

Den här tycker jag är fin. Bra komposition. Vackert ljus. Sonen gör inga konstiga miner utan är fångad mitt i tanken. Jag har trevliga minnen som poppar upp när jag ser på bilden. 

Lucka 6

Det här fick mig att börja gråta

Så mycket har hänt under året som fått mig att börja gråta. Det har varit glädjetårar, sorg men även ilska som varit orsak till tårarna. Soppan kring Fridhemsskolan har fått mig att gråta flera gånger om. Jag grät när jag lyssnade på Jonas Gardells sommarprat. Tårarna kom som ett brev på posten när jag nåddes av nyheten att Krister Gidlund gått ur tiden. Jag gladdes till tårar när jag äntligen fick beskedet att jag skulle komma på en anställningsintervju. Det här var några tillfällen av alla dessa tillfällen som jag gråtit under 2013. Jag har nog nära till tårarna. Men också nära till skratt :)

Lucka 5

Den finaste kramen jag fått

Oj, jag kan inte välja vilken av alla dessa kramar jag fått och får av sonen. Alla är lika bra. Alla är lika fina. Alla är lika mycket energigivande, glädjespridande och alldeles underbara. 

Lucka 4

Utan tvekan den låt jag lyssnat mest på!

Till synes enkelt, men när jag försöker komma på det vet jag inte riktigt. Men jag väljer att se det som den låten som JAG valt att lyssna på. Som jag kanske stundtals haft ett litet för stort behov av att sätta på repeat. Men låten gör mig glad, ledsen, tacksam och får mig att dansa.

Lucka 3

Det gulligaste djuret jag träffat under året

Det måste nog vara hundvalpen Charlie som grannen klev in i hissen med, en hundvalp som hon vaktade åt en före detta granne då valpen ännu var för liten för att gå på hunddagis. Jag dog sötdöden och var bara tvungen att kela lite trots att jag var sen till förskolehämtning

Lucka 2

Det starkaste minnet från 2013

När telefonen ringer mellan dessa två bilder

Mitt under höstlovet, precis när vi kommit ut från en härlig dag på Junibacken, då ringer de från dotterns skola. För att meddela att efter jul, om 35 skoldagar, ska dottern inte längre få gå till Fridhemsskolan, utan till Skytteholm. Det är det starkaste minnet jag har från 2013. Jag tycker till och med att det är jobbigt att titta på bilderna för jag minns så starkt hur jag kände det som att allt rasade. Att jag var så arg så jag skakade. Att jag inte kunde formulera mig.

Lucka 1

En kort recension av den bästa boken jag läst i år

Först tänkte jag att jag har ju inte läst några böcker i år, men det var ju inte alls sant. Jag har läst massor, många av dem har jag till och med läst JÄTTEMÅNGA gånger så jag borde väl inte ha några problem att hitta en bästa bok bland dessa :)

Det här är min favorit för i år. Den inbjuder till interaktion. Den har fina bilder med härliga färger. Trots sina tvåordsmeningar finns ett härligt flyt i språket och det blir poesi. Den gillas av mamman, dottern och sonen. Helt klart favoriten om mamman får välja själv!

Personligamammans julkalender

Snubblade över en julkalender via Amningshysteri och tänkte hoppa på såhär på fjärde dagen i december. Så idag bjuder jag på fyra luckor och sedan får jag hoppas att jag fullföljer ända fram till den tjugofjärde.

Som man ropar får man svar

Häromdagen delade jag med mig av en diskussion jag hamnade i på facebook. I dagens tidning skriver Antje Jackelén (Svenska kyrkans blivande ärkebiskop) på DN Debatt om ungefär det vi pratade om. Det var skönt att läsa. Härligt att känna mig styrkt i mina argument.

Ett nådens år

Sions dotter, lyft din panna! Himmelriket är dig när, Jubla högt ditt hosianna! Se, din konung nu är här!

Religionsdiksussion

Igår hamnade jag i en diskussion om religion efter att jag lagt upp en länk om varför Borzoo Tavakoli skrev sitt öppna brev till Kent Ekeroth.

Det började med att hen tyckte att det är trons fel till alla otrevligheter existerar i världen, och jag kände mig faktiskt förolämpad. Vad är det som får ateister att tycka att en tro kan vara grunden till allt ont? Jo, en okunskap och en begränsad syn på religion anser jag.

Jag svarade att visst är det så att det hänt mycket otrevligt i trons namn men det är inte tron i sig som är av ondo. Det är människan som handlat ont, i skydd av sin tro. Om du nagelfar alla religioner så finns det väldigt få som verkligen står för något ont. De flesta har en gemensam grund i att älska sina medmänniskor, och då blir det väldigt fel att tolka det som att tron säger att jag ska göra ont ...

Att tycka att om vi plockar bort alla religioner så kommer alla otrevligheter försvinna är väldigt naivt och trångsynt. Som sagt, det är inte religionen i sig som gör ont. Det är människan, och om en människa vill ont så finns det alltid sätt för denne att göra ont. Med eller utan grund i tro.

När personen sedan hävdar att "religioner som ett gift att styra större folkgrupper" och att "när man tror på nått så måste man helt plötsligt följa någon annans värderingar och regler" då blev jag rent ut sagt förbannad. En sådan syn på religion i allmänhet är inte mycket bättre än SD's syn på islam och muslimer. Jag är väl medveten om att det finns religiösa ledare som gör som hen skrev, men att därifrån hävda att alla religioner är så tycker jag är väl magstarkt. De allra ALLRA flesta religiösa ledare är väldigt långt ifrån detta synsätt.

Tron är personlig men det är skönt att finnas i ett sammanhang där trons mysterier kan delas med andra som delar ens tro. De flesta kyrkor, moskéer, synagogor ... är öppna för individens tro och tolkningar.

Att hen kom med rena faktafel visar bara på okunskapen. Synd bara att okunskapen är så utbredd. För den kan vara en farlig grund att stå på

Håller vad jag lovat

Häromdagen så utlovade jag ett filmklipp som visar på att det inte fanns något beslut av förvaltningen, en månad innan beslutet kom. Och som de sedan så envist hävdat att det inte är något nytt beslut.


Får inte riktigt till det som jag vill men klicka på bilden för att kunna se klippet :)

Bjuder på ett annat klipp som är väldigt informativt om vad som egentligen hänt i soppan kring Fridhemsskolan.


Samma här, klicka på bilden för att se filmen. Den är 7 minuter lång kan jag avslöja innan du börjar titta.

Till sist, för att orka med jobbiga saker måste skrattet också få plats. Här har strumpdockorna provspelat ett utdrag ur min politiska fars i flera akter.

Vill förklara mig lite mer

Jag känner att jag vill förklara lite ytterligare hur jag tänker och känner i frågan kring namn.

Mitt namn, ditt namn, är i sanning vem jag och du är. Utan ett namn, vad vore vi då? Jag har full förståelse för att det måste vara otroligt jobbigt att ständigt måsta försvara, förklara, säga sitt namn. Jag har full förståelse för att det måste kännas skit att gång på gång bli kallad nått annat för att den som ska säga ditt namn inte vill eller kan uttala det rätt.

Det är här jag känner att det finns ett viktig skillnad. Om jag inte vill uttala namnet rätt, inte orkar lära mig hur ditt namn uttalas, hittar på nått annat namn, då förminskar jag dig och är en del i den internaliserade rasism som Kawa visar exempel på i sitt inlägg.

Men om jag vill, men inte kan uttala ett namn för att jag kommer från en annan språklig bakgrund än dig, då är det du som är rasist när du hävdar att alla som inte kan uttala ditt namn rätt är rasister. Jag vet inte hur det känns att ständigt måsta försvara, förklara, säga sitt namn, men jag har full förståelse för att det måste vara jobbigt. Att det är en påtaglig sak för att visa på problemen med att inte vara "normen".

Jag har ett internationellt gångbart förnamn. Men det uttalas olika på olika språk. När jag möter engelskspråkiga personer presenterar jag mig med engelskt uttal på mitt namn. Det känns jättekonstigt att bli kallad för det, men jag känner ändå att jag vill inte "tvinga" dessa personer att säga det på ett sätt som inte alls känns naturligt för dem. Nån gång har jag påpekat att på svenska uttalas det så här, och då har det hänt att de försöker säga det på svenska, men ingen har lyckats särskilt bra ;)

Jag vet inte hur det känns att ständigt måsta försvara, förklara, säga sitt namn. Men jag vet hur det känns att bli anklagad för att vara rasist för att jag, helt naturligt, inte talar hela jordens alla språk. Min okunskap är inte ett tecken på att jag vill förminska dig. Min okunskap är inte ett tecken på en ovilja att lära mig uttala just ditt namn. Min okunskap ska du inte behöva bära, där är vi överrens, men kalla mig inte rasist i min strävan att faktiskt vilja lära mig uttala ditt namn

Söker svar

Jag har frågat på Sjalbarn hur de tolkar tjänsteskrivelsen från 2012. Mest för min egen skull, för jag känner att jag håller på att bli knäpp, för att vi ständigt får svar som "Beslutet är inte nytt" "Fridhemsskolans elever ska vara överflyttade senast sista dec 2013" och sedan tvista till det med förklaringar som motsäger deras svar.

Det är flera som tolkar "Det kan komma att innebära att förskoleklass, årskurs 1 och 2 blir kvar i Fridhemsskolans nuvarande lokaler höstterminen 2013 under Skytteholmsskolans ledning" som att det innebär att skolan ska vara överflyttad senast årsskiftet 13-14. Jag tycker att det är väldigt intressant, för så tolkar inte jag det.

En person, som själv sitter i kommunfullmäktige och nämnd, tycker att det är en väldigt vag beskrivning som lämnas öppen för tolkningar - "formuleringen är så vid att man från förvaltningens sida har möjlighet att göra lite som man vill. Jag tycker inte det framgår av stycket när beslutet ska tas." Alltså ungefär som jag tolkat beslut och tjänsteskrivelse.

Om det nu är så, som så många i den tråden på SB tolkar det, varför har det inte förmedlats av BUF eller skolledning. Varför har ingen kunnat svara det, alltså att skolan kommer att vara överflyttad absolut senast vt 2014. Nej, det är ju så att beslutet är vagt formulerat och öppen för tolkningar. Och att det nu blir en efterkonstruktion - "Beslutet är redan fattat"

En förälder skriver: "Det som jag tycker verkar ha brustit är ju det som står i sista stycket med arbetsgrupp ledd av rektorn för Skytteholmsskola som skulle leda arbetet.
I det arbetet ingår ju rimligen korrekt information.
I mina ögon är det rektorn som brustit totalt.
Rektor är ju ansvarig för arbetsmiljö och barnens mående kopplat till skolgången. Rektorn borde rimligen ha gett massiv information till personal och föräldrar och gett pedagogerna i uppgift att, på barnlämpligt sätt, informera barnen och bokat visningar av de nya lokalerna mm. Löpande sedan hen blev rektor för era klasser HT12, men även för nya familjer under våren och hösten samt visningar och studiebesök nu under hösten.
Varför har inte det skett?"

Här känner jag mig styrkt i att vi kommer att vinna det här i förvaltningsrätten. För de har ju inte gjort som det står i tjänsteskrivelsen när de tolkar sitt eget beslut, och som de med en dåres envishet påpekar, som de nu gjort.

Jag hoppas att jag i veckan kan lägga upp ett filmklipp där BUN-ordföranden svarar på en enkel fråga i kommunfullmäktige en månad innan de beslutar att flytta över kvarstående på Fridhemsskolan till Skytteholmsskolan.

Egoismen måste få ett slut

Jag är SÅ less på denna ego-utveckling. Överallt är det egot som styr. Jag avskyr det. Var har omtanken till medmänniskan tagit vägen. Den där gemensamma omtanken. Att vi alla är lika mycket värda.

Fredrik Virtanen visar på en tanke på temat. Lars H Gustavsson ser det på ett annat sätt, men ändå egot som styr.

Jag är less. Sverige måste vakna upp. Se hur förblindade de blivit av retoriken från Reinfeldt. För de flesta av oss i Sverige är egentligen inte egoistiska, men de röstar egoistiskt. Förblindade. Det måste få ett slut. NU

Jag vill inte bli kallad rasist bara för att ...

... jag med svenska som modersmål har svårt att uttala namn på andra språk. Nu är det visserligen inte det Kawa Zolfagary menar i sitt blogginlägg men jag känner ändå att det finns risk för att det finns de som tolkat det så. Nina Ruthström erkänner att hon beter sig främlingsfientligt och uppmanar oss läsare att fundera över om vi detsamma.

Jag tycker att det finns en dimension som glöms bort i den här frågan. Att det är så att jag med mitt modersmål rent tekniskt inte vet hur ett namn på ett annat språk ska uttalas när jag ser det skrivet och att jag inte har vanan att forma ljuden i namnet. Men att därifrån säga nått helt annat av rena bekvämlighetsskäl det tycker jag också är främlingsfientligt.

Jag har ett ovanligt efternamn som skapar en viss tvekan i hur det ska uttalas eller uttalas fel första gången så till viss del känner jag igen mig i det som Kawa och Lady Dahmer skriver även om det är väldigt stor skillnad i hur det sedan utvecklas. Nu är det visserligen länge sedan, tack och lov!, men jag har fått höra lite för ofta i samband med mitt efternamn: Jaha, som zigenare! Det är fel, på så många olika sätt; stavning, uttal och framförallt användningen av det ordet.

På barnens förskola och skola stöter jag på namn som när jag läser dem skapar en viss tvekan hos mig i hur de ska uttalas, och när jag väl fått höra hur de ska uttalas så känns det ibland som att jag ska vricka tungan när jag ska säga det. Bara för att jag inte kan uttala namnet korrekt så gör det inte mig till en främlingsfientlig person. Om jag inte VILL uttala det korrekt eller hittar på nått annat namn som bättre passar min tunga, då är det dock farligt nära rasism.

Jag skäms fortfarande för mina tappra men oj så felaktiga försök i att uttala ett, för mig nytt, namn för något år sedan. Jag vill att Kawa och Natshja ska vara medvetna om det. Att det finns en som vill, men som faktiskt inte kan forma ljuden, och att jag också skäms över den okunskapen. Att det gör ont i mig när jag känner att jag blir anklagad för att vara del i rasismen när jag rent tekniskt inte kan uttala ett namn korrekt, hur mycket jag än försöker och vill

Öppet hus

Efter många funderingar fram och tillbaka landade jag i att trots allt gå till Skytteholmsskolan på öppet hus. Det var bra det. För nu känns det lite bättre. Jag vet vad vi nu kan vänta oss. Det är okej. Långt ifrån perfekt. Men okej. Vi kommer klara det om det blir så att vi ska gå till Skytteholm efter jul.

Söka kraft inifrån

Kommer på mig själv att nynna på denna melodi och börjar tänka på stugan. Längtar dit, behöver vyerna, måste ladda batterierna. Lyssnar och blundar, ser för min inre syn de vyerna jag så väl behöver, känner hur kraften fyller mig.

Saknar dig älskade mamma. Nu får jag hämta kraft från minnena av dig

 

Vi närmar oss advent

Lys morgonstjärna Gud har tänt,
o, kom till oss, kom, Guds advent,
förjaga mörkret tills vi ser en värld där, Gud, din vilja sker

Latinsk text från 1100-talet

Att se sig själv med alltför kritiska ögon

Kanske inte heller riktigt vad jag har tid med men jag vill ändå dela med mig av detta talande klipp. Hur kritiska vi, framförallt kvinnor, ser på oss själva.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Jag har länge ogillat oskicket att tolka statistik på ett sätt som gynnar en själv och sina beslut. Men nu börjar jag vara fruktansvärt less på det. Rent ut sagt djävligt less. Att se en ökning från 17% till 47% som är missnöjda med förskolan, som att föräldrar är nöjda med förskolan. Joråsåatte, det är visserligen 53% som kanske kan tolkas som nöjda, men en sådan SIGNIFIKANT ökning i antalet missnöjda föräldrar kan man inte bara vifta bort och säga att föräldrarna är nöjda.

Jag har inte tid med dessa irritationsmoment, jag har massor med jobb jag måste söka, men jag sitter här och blir argare och argare för varje dag. För varje dag uppdagas nya knasigheter från BUN  med Arion i spetsen.

Limbo

Just nu känns det som att jag befinner mig i limbo. Ska jag förbereda dottern på helvetet eller blir det till att vara kvar i himlen. Ursäkta starka ord, men det är så det känns. Just nu kan jag inte se något gott med att dottern ska tvingas till Skytteholmsskolan efter jul. Det blir ju inte bättre av att, när dottern befinner sig i en lekpark i närheten av skolan under helgen, säger att det är som att skolan ropar på mig. Den säger att den vill inte stängas!

Dags att sova

Ligger nära dig. Känner värmen från din hud. Hör dina andetag. Tittar på dig. Vi hör ihop. Du är en del av mig. Jag en del av dig. Jag älskar dig. Mitt älskade barn.

EFIT lördag 16/11

08:35 Så skönt med en lugn morgon där det finns tid till att vakna långsamt. Det har varit många helger på raken med mycket på schemat. Det har varit roligt men det behövs en dag med ingenting på schemat också

09:36 Frukost i lugn och ro med DN. Bilden med stickande ungdomar gjorde mig glad

10:38 Barnen äter godis. Mamman löser Melodikrysset. Fram till denna stund gick det riktigt bra. Både med godisätandet (inget kladd) och melodikrysset (kunde alla svaren)

11:36 Läser och skriver lite i fb-gruppen Bevara Fridhemsskolan. Den här kampen är långt ifrån över, även om det kändes lite skönt och en form av avslut, ett delmål, att lämna in överklagan igår

12:37 Sorterar tvätt. Har producerat mer än vad vi hunnit med att tvätta och i vissa lådor ekar det väldigt tomt

13:38 Lägger rena kläder på plats. Och överallt snubblar jag över en eller annan leksak

14:44 Rensar i kaoset. Det har visst också varit en eftersatt detalj i familjens hem

15:37 Att få ordning i kaoset innebär papper in i pärmar

16:37 Tar en paus vid datorn

17:38 Sisyfosarbetet att sortera strumpor, trosor och kalsonger. Det känns i alla fall som det en dag som denna när högarna aldrig vill ta slut

18:39 Middagen avslutad. Dags att diska undan

19:37 HURRA! Tomt i IKEA-kassen, all ren tvätt sorterad. Para ihop strumporna sparar jag till i morgon

20:37 Dottern leker med kinderägg-figurer och tittar på Så mycket bättre med mamman

21:36 Downton Abbey

Nu god natt och tack för idag 22:27

Ingen skillnad

Moderat. (C)moderat. Allianspartist

Same, same. But diffrent.

Trött

Jag. Är. Så. Trött.

Kan inte sova

Är alldeles för uppspelt. Ligger och tänker på vad som ska hända i morgon fredag. Då ska vi i samlad tropp lämna in en överklagan på beslutet att flytta Fridhemsskolan till Skytteholmsskolan mitt under läsåret. Personliga. Påskrivna. Precisa.

Jag måste sova. Det är mycket som ska göras idag som kräver en pigg och vaken mamma.

Vad är egentligen valfrihet?

Jag gillade inte när skolan gjordes om och det blev fria val till skolor. Jag såg inga fördelar med det då, och med facit i hand, har det verkligen blivit så mycket bättre?
Men nu är det så det ser ut och jag tror inte att vi kan gå tillbaka till hur det var tidigare. Med det sagt så har jag funderat mycket kring det här med valfrihet, och då framför allt i Solna vad gäller skolor. Om man nu verkligen påpekar Valfrihet, då ska det väl också kunna finnas lite alternativ att välja på? Det ska finnas friskolor med lite olika inriktning, stora kommunala skolor, små kommunala skolor, skolor nära och långt bort.

Jag vill att mina barn ska gå deras första skolår i en liten skola, utan en massa skräniga tonåringar. En liten skola där hela personalgruppen känner (igen) alla barnen. Jag ser det inte som ett problem att senare byta skola. Kanske, mest troligt, byter många av klasskamraterna till samma skola så det känns inte som ett problem. Snarare precis tvärt om, jag ser det som ett problem just nu att låta min dotter dela sin skoldag med massor med (stora) barn. Jag gick själv på en 1-6 skola när jag var liten, och där och då tyckte jag att det var läskigt när vi hade rast samtidigt med mellanstadiet, trots att min storebror gick där!!
Jag vet hur uppspelt, och i viss mån splittrad, dottern kan bli av mycket folk så även det talar för att låta henne gå på en liten skola.

Snacka valfrihet hur mycket ni vill. Men då måste det också finnas olika alternativ, för annars blir det bara en massa snack och spel för gallerierna

Helgen som gick

I lördags var mamman och pappan på 2*40årsfest med AfterSki-tema. Skoj!! Mamman dansade nära nog hål på sina nya strumpor. Natten tillbringade de på hotell med fin utsikt över Uppsala domkyrka, till mammans stora glädje

Barnen befann sig hemma hos farmor och farfar, och hade det roligt tillsammans med kusin O och minsta kusin A.
Så nu känner vi oss alla peppade och inspirerade att ta tag i denna veckas alla göromål

Kyrkopolitik

Jag har ju som sagt blivit invald i kyrkofullmäktige för POSK - Politiskt obundna i Svenska kyrkan. Jag har så länge jag kan minnas tyckt att partipolitik inte hör hemma i kyrkan så när jag nu äntligen engagerade mig i kyrkopolitiken kändes det självklart att göra det för just POSK.

I årets kyrkoval var det flera nomineringsgrupper som skilt sig från moderpartierna. Moderaterna är väl det tydligaste, de heter numera Borgerligt alternativ. En utveckling som jag ser positivt på. Medan andra fortfarande, trots att Svenska kyrkan är skild från staten sedan 2000, vill ha kvar sina band till partipolitiken, som Socialdemokraterna. Men det är något som jag inte alls gillar för jag tycker ju som sagt att partipolitik inte hör hemma i kyrkan.

Fast hur ska då nomineringsgrupperna kunna skiljas åt? Här har jag inte riktigt landat i vad jag tycker, för på sätt och vis känner jag att det kan vara okej att en politisk ideologi kan vara grunden för en nomineringsgrupp, som till exempel socialism eller liberalism. Men å andra sidan, dessa ideologier är ju främst idéer om hur ett samhälle ska se ut. Inte hur en medlemsorganisation, som Svenska kyrkan är, ska se ut. Men igen, det kan väl ändå vara okej att utifrån den politiska ideologin skapa en kyrkopolitisk ideologi för att på så sätt visa hur en nomineringsgrupp skiljer sig från en annan.

Unge herrn

Jag är sååå kär i sonen. Han är så fin på alla sätt och vis, och mitt hjärta smälter varje gång han skrattar. Vilket han gör ofta och gärna. Igen! säger han när jag gör nått han tycker om. Och så skrattar han.

Han har en stark vilja, och med åldern kommer med det en viss ... förvirring. Ena stunden vill han. Nästa är det NEJ! med riktigt stora bokstäver. Så ser jag på honom att han egentligen bara testade sina, mina och resten av familjens gränser. Då frågar jag igen och är han redo får jag ett ja som svar.

Det är svårt med alla ord han lär sig. Hur och när tar ordet slut egentligen. Strumporna, eller som ikväll vaggvisorna får både en två eller tre extra na på slutet. Ordet vaggvisorna blev liksom en liten nynnad sång - vaggvisornananana

Jag är sååå kär i sonen.

Innan natten kommer

Innan natten kommer vill jag tacka

för den dag du gav, dem som jag mötte

För ett liv som mognat något, Herre,

vill jag tacka

Innan natten kommer vill jag tänka

på dem som nu ler i kärleksglädje

och på dem i ensamheten, Herre,

vill jag tänka

Innan natten kommer vill jag bedja

för den jord vi fått men smutsat, skövlat

För vår värld som väts av tårar, Herre,

vill jag bedja

Innan natten kommer vill jag lämna

allt tillbaks åt dig att älska, värna

Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre,

tag emot det

Text: Jonas Jonsson 

Musik:Per Harling

Psalm 510 i Svenska psalmboken. 

En integrerad stad går mot segregation

I morse när jag lämnat sonen på förskolan kom jag att tänka på att allt det här jag tycker så bra om med Solna verkar vara på väg att förändras.

Solna är en multikulturell stad där folk från Asien, Afrika, Europa, Nordamerika, Oceanien och Sydamerika lever sida vid sida. Som en värld i miniatyr, men inte uppdelade i länder, utan integrerade och beblandade så att folk lätt kan ta del av varandras erfarenheter och kulturer. En stad där SD har ett förhållandevis svagt fäste. En stad där barn som bor i 10 miljonersvillor leker sida vid sida med barn som bor i miljonprogramshus. En stad där alla får vara med.

Men istället för att tillvarata dessa fördelar så verkar det som att Alliansen med Moderaterna i spetsen gör allt för att skapa ett segregerat samhälle. Läste någonstans att Pehr Granfalk vill att Solna ska bli ett Stockholm i miniatyr, så det känns ju ganska självklart att då skapa en segregerad stad. Jag hoppas att Solnaborna vaknar upp och ser vad som är på väg att hända i deras, våran stad.

Den här företagsvänligaste staden verkar glömma bort att företag behöver människor. Människor som trivs och mår bra för att orka jobba, köpa och få ekonomin att gå runt (både på det personliga och "företagliga" planet)

Jag hoppas verkligen att Solnaborna ser vad som är på väg att hända och att de vågar satsa på något annat i valet 2014. Någon som vill bevara alla fördelarna med Solna och som kan ta tillvara på Solnas i sanning rikedom - det vill säga människorna och alla deras olika erfarenheter och kulturer

Invald i kyrkofullmäktige

"Gudstjänstdeltagandet minskar, tempot i samhället ökar, kunskapen om kristen tro är inte självklar, klimatutmaningarna är oändliga och freden på jorden är ständigt hotad. Mitt i allt det tror vi på kyrkan som en stor kraft och möjlighet. Vi vill arbeta för en kyrka som hjälper den enskilde till mening och kraft, vi vill hitta nya språk för tro och gudstjänst. Vi vill förmedla kunskap om tro. Vi vill samverka med alla goda krafter för att bidra till hopp och förändring.

Vi tror på en vidöppen kyrka som hämtar sin kraft och identitet från altaret i mitten."

 Jag har fått ett förtroendefyllt uppdrag. Efter årsskiftet sitter jag med i kyrkofullmäktige i Solna församling representerande POSK. Texten ovan är hämtad från ett fint inlägg av Bengt Bergius och Lisa Tegby.