onsdag 25 november 2009

Efit 25/11 2009

06:05 Väckarklockan ringer, dags att vakna

07:05 Frukost och Dagens Nyheter

08:08 Lägger ett brev till försäkringskassan på brevlådan

09:07 Dagens första kopp kaffe

10:05 Fryser om fingrarna - får ta på handledsvärmarna

11:19 Jobbar på så jag glömmer tiden. Iväg för att köpa lunch

12:08 Lunchen uppäten, en bit choklad smakar bra efteråt

13:07 Skriver en SOP (Standard Operating Procedures)

14:08 Tvättar händerna

15:08 Bloggar på papper :D För att underlätta senare

16:05 Åker buss

17:15 Åker tunnelbana

18:03 Tömmer diskmaskinen

19:05 Äter middag hela familjen

20:25 Sopar upp grushögarna i hallen

21:04 Skriver i almanackan

22:07 Stickar framför TV. Snart är mössan till dottern klar!

tisdag 24 november 2009

Ett hörn av mitt hjärta gråter

Vissa människor får en speciell plats i mitt hjärta. Trots att jag aldrig träffat dem. AIK-tvillingarna tillhör den kategorin. När jag mött dem i Solna centrum eller på gatan har jag blivit glad. För de har utstrålat något som är så svårt att förklara.
Den senaste tiden har Lennart varit sjuk. Cancer.
Och han såg ut att vara på bättringsvägen, för när AIK vann Allsvenskan i matchen mot IFK Göteborg, i Göteborg, var Lennart där.
Men nyss möttes jag av så sorgliga nyheter. Lennart är död. Jag tänker på Erik. Hoppas han kan få det stöd han behöver. För jag kan tänka mig att han känner sig halv.

måndag 23 november 2009

Lite mindre oviss

Idag känns framtiden lite mindre oviss.
För nu vet jag i alla fall vad jag inte gör om en vecka.
Jag kommer inte att jobba på banken.
"Tack, men nej tack"
Den andra december ska jag till arbetsförmedlingen. Igen...

fredag 20 november 2009

3770 kronor på två veckor?

Igår blev jag "lurad" att läsa på aftonbladet.se och det jag läste gjorde att jag bara kände än mindre förtroende för denna sensationsjournalistik de håller på med.

Modebloggerskan Mogi ska visst, på Aftonbladets uppmaning, leva på "a-kassa" under två veckor. De har gjort nån beräkning och kommit fram till att det skulle innebära 3770 kronor. Det bär mig emot men här är iaf länken till artikeln....

3770 kronor som ska gå till kläder och nöjen, och lunch ute. 3770 kronor det kan en barnfamilj (två vuxna två barn) ha som matkostnad för en hel månad! 3770 kronor det är ungefär vad jag har, och för de kronorna betalar jag lån, månadsavgift, mobiltelefon, mat, kläder (både till mig och dottern), och jag tycker inte att jag lever ett så fattigt liv. Jag kan inte göra några stora utsvävningar, men jag behöver inte heller vända på varenda korvöre...

Det är ett hån. Och jag förstår inte varför aftonbladet gör detta.

måndag 16 november 2009

På mitt golv

Såhär ser det ut hemma hos oss just nu




Mamman blockar en tröja till dottern. Än så länge inga problem. Men hon har ingen aning hur hon ska göra i morgonbitti, när dottern stiger upp och vill sätta på TV:n...



söndag 15 november 2009

Ovissheten tär

Om två veckor tar praktiken slut. Och just nu har jag ingen ANING om vad som händer då. Verkligen ingen aning. Det är jobbigt. Det tär. Tar energi.

Härlig helg

Mamman och dottern har haft en härlig helg. På lördagen fick dottern åka sele, och det var visst lika skönt och mysigt som vanligt för det tog inte många minuter innan hon hade somnat gott ♥

När hon senare vaknade tog vi oss upp till Café Panorama högst upp i kulturhuset. Där fick hon själv välja nånting gott till fika - det blev en muffin med rosa glasyr (blåbärsmuffins!) och så en apelsinfestis till det. Mamman fick kaffe och en chokladkaka modell större. När dottern mumsade muffins passade mamman på att vara social med andra mammor som oxå gillar det här med sjal/ergonomiska selar.

På söndagen var tvättstugan som vanligt bokad 7-10 och då fick mamman mycken hjälp av dottern som är super på att stoppa in i maskiner! Att hänga eller plocka ned utan att släpa de rena kläderna på det inte fullt lika rena golvet går inte lika bra. Men det kommer nog det oxå.

På eftermiddagen var det dags för familjegudstjänst och idag hade mamman lovat dottern att inte säga Nej! Och det var faktiskt ett löfte som infriades. Mamman förstår dotterns önskan, för just nu är det mycket nej i den här familjen. Och då är det inte bara mamman eller pappan som säger nej. Det kommer minst lika ofta från dottern. Fast då med förvirringen att ALLT kan vara nej helt plötsligt...

Nu ska mamman avrunda denna härliga helg med en kopp te. Nu när hon känner att hon är ikapp lite grand tidsmässigt...

Klacken som brast

Häromdagen mötte jag en kvinna i högklackat, som plötsligt ropade rakt ut. Sonen hennes plockade upp något från gatan. Hennes ena klack hade plötsligt gått av och lossnat. Nu stod hon där och sa ganska arga saker och såg lite handfallen ut.
När jag passerade log jag åt henne. Och insåg lite försent att hon kanske tolkade mitt leende fel.

Så även om sannolikheten att du läser detta är ganska liten skickar jag ändå iväg en kosmisk tanke. Jag log mot dig i full förståelse för denna bisarra händelse. För bisarrt känns det. Jag tappade en klack, mitt under rusningstid, i en rulltrappa på centralen. Visserligen var det inte en fullt lika hög klack, men handikappande är det.

Korkat eller bara rent irrationellt

Idag fick jag höra en så dum kommentar så jag vill bara få den ur mig. När jag klev in genom dörren till träningsanläggningen jag besöker ungefär en gång i veckan stod kvinnan i receptionen och torkade av telefonluren.

- Spritar allt gör jag. Jag har inte tänkt vaccinera mig. Och jag tänker inte bli sjuk. Men jag tror det funkar med att sprita.

Jamen tro det du då. Mig veterligen biter inte "spriten" på virus. Men hon kanske slipper streptokocker :o

Jag lider...

...tidsbrist. Jag hinner inte med hälften av allt jag skulle vilja hinna med. Och utöver det drabbas jag av halsfluss och sover bort kvällarna när jag skulle hinna allt jag vill. Och så blir tidsbristen än större. Jag försöker prioritera, men det känns som hur jag än gör så får jag dåligt samvete för allt som inte blir gjort.
Sedan när jag väl tar mig tid, utan att något annat stör mina tankar, händer det nästan alltid något oförutsett (dottern kräver extremt mycket uppmärksamhet, telefonen ringer...) och jag tappar mina få sekunder.
Jag hinner aldrig ikapp. Men jag kämpar på tappert. Snart så kanske jag får extremt mycket tid...

tisdag 3 november 2009

Supersnicksnack

Dottern leker med munspelet.
- Det här är X som i xylofon. Och så blåser hon i munspelet.
- Det här är *mummelmummel* Och så blåser hon i munspelet igen, en ny ton.
- Det här är biff med lök. Och så börjar hon tokspela i munspelet.

Senare vid middagsbordet utbrister hon plötsligt, vänd till mamman
- Börja gnöla!

söndag 1 november 2009

SM-guld

Det är fest här i staden där vi bor. Guldfest. Det är härligt och ganska så underbart.

Första halvleken missade mamman och dottern, medan pappan var på lokal med vännerna och skrek sig garanterat hesare än vanligt.

En bit in i andra halvlek gick mamman och dottern förbi några av de lokala haken och började inse att det ser bra ut det här. Mamman skyndade på stegen ytterligare och kom hem strax innan "spiken i kistan", vilket inte kunde undgås då grannarna skrek så taket lyfte :o

När domaren blåst av matchen klädde mamman och dottern på sig och gick ut en sväng och mötte idel glada människor som gratulerade varandra till höger och vänster. Bilar tutade, till dotterns stora fascination. Men bäst var nog "fyrverkeriet" utanför East, om dottern fick välja. Mamman tyckte däremot att det var lite osäkert att gå förbi just där så det blev en liten sväng runt Råsunda :)

Mutumba tatuerade sig ... Mamman målade naglarna.