Sonen vill så mycket. Man ser på hela hans lilla kropp hur han vill så mycket men kan så lite. Men varje dag är en liten framgång och han blir bättre och bättre på att gripa om och stoppa in i munnen. Ja, för allt ska in i munnen. Ibland tror jag att det är tänder på G, men jag känner eller ser ingenting sådant i munnen.
När han sitter vaken i sjalen eller vagnen gör han allt för att se så mycket han bara kan. När vi träffar folk vill han prata. När storasyster kommer nära skiner han upp som en sol.
Vi har verkligen blivit välsignade med världens underbaraste barn. Jag är så glad över det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar