Som jag har väntat på den här dagen. Sonen har väldigt länge nu traskat runt, längs möbler ... men de senaste dagarna har han vågat släppa taget. Och idag har han valt gång framför kryp. Än så länge är det vingligt, men det är så man riktigt ser hur stadigare det blir för varje steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar