Sonen är snabb och nyfiken. En farlig kombination. För vips var han framme vid min kopp med varmt kaffe och välte den över sig. Trots att jag var precis i närheten kunde jag inget göra. Annat än lyfta upp honom och försöka trösta samtidigt som jag hällde upp en bunke med vatten. Men sonen var hysterisk och ville inte alls ha sin lilla hand i det kalla vattnet.
Handen var ilsket röd. Sonen hysterisk. Så vi lämnade dottern med min bror och familj och körde in till NUS och akuten.
Väl där fick vi snart hjälp. På med kylande bandage, och det måste sonen tyckt om för han blev genast lugnare. För att ge ännu mer tröst fick han amma och ganska snart hade han somnat. Vilket både barnläkaren och akutsystern tyckte var jättebra. Ja, både amningen och sömnen.
Efter en timma kom en kirurgläkare för att titta på brännskadorna. Egentligen skulle en plastikkirurg kommit men jourläkaren var upptagen på operation. Så vi fick nöja oss med henne ...
Av med de kylande omslagen och på med nya bandage. Sonen fick handen i ett stort vitt paket och var nu förvånansvärt glad. Vi blev hemskickade för att nästa dag få komma till Hand- och plastikkirurgi för en ordentlig koll och omläggning.
När bandagen skulle tas bort blev sonen åter ledsen, ja nästan hysterisk igen, så läkaren tyckte att sonen skulle få lite lugnande. Lättare sagt än gjort att få i sonen, men med lite lirkanden och avvärjande manövrar fick vi i sonen medicinen och snart var han härligt dåsig så läkaren kunde få titta ordentligt på handen. Ytlig brännskada som såg rosig och fin ut. Så nu hoppas vi på komplikationsfri läkning.
Jobbigt kommer det att bli för oss alla. Många amningsstunder. Sjukhusbesök - eller förhoppningsvis kanske det räcker med VC. Medicinering. Framförallt en frustrerad son som inte kan använda sin vänsterhand son han vill.
Handen var ilsket röd. Sonen hysterisk. Så vi lämnade dottern med min bror och familj och körde in till NUS och akuten.
Väl där fick vi snart hjälp. På med kylande bandage, och det måste sonen tyckt om för han blev genast lugnare. För att ge ännu mer tröst fick han amma och ganska snart hade han somnat. Vilket både barnläkaren och akutsystern tyckte var jättebra. Ja, både amningen och sömnen.
Efter en timma kom en kirurgläkare för att titta på brännskadorna. Egentligen skulle en plastikkirurg kommit men jourläkaren var upptagen på operation. Så vi fick nöja oss med henne ...
Av med de kylande omslagen och på med nya bandage. Sonen fick handen i ett stort vitt paket och var nu förvånansvärt glad. Vi blev hemskickade för att nästa dag få komma till Hand- och plastikkirurgi för en ordentlig koll och omläggning.
När bandagen skulle tas bort blev sonen åter ledsen, ja nästan hysterisk igen, så läkaren tyckte att sonen skulle få lite lugnande. Lättare sagt än gjort att få i sonen, men med lite lirkanden och avvärjande manövrar fick vi i sonen medicinen och snart var han härligt dåsig så läkaren kunde få titta ordentligt på handen. Ytlig brännskada som såg rosig och fin ut. Så nu hoppas vi på komplikationsfri läkning.
Jobbigt kommer det att bli för oss alla. Många amningsstunder. Sjukhusbesök - eller förhoppningsvis kanske det räcker med VC. Medicinering. Framförallt en frustrerad son som inte kan använda sin vänsterhand son han vill.
