Häromdagen fick jag en käftsmäll. En verbal käftsmäll. Rent intellektuellt håller jag med denna verbala person. Men kroppen reagerade annorlunda.
Under "utläggningen" fick jag tunnelseende och jag minns att jag tänkte att det var konstigt att jag inte började gråta. Men tårarna fanns där. Brännande bakom ögonlocken. Strax därefter tappade jag rösten (nåja, det kan väl vara förkylningen men ändå, det kom så plötsligt och i samband)
På natten sedan kunde jag inte sova. Myror i hela kroppen. Ingenstans kunde jag komma till ro. Plötsligt började hjärtat rusa. Pipa i öronen. Måste byta sovplats. Igen. Så höll jag på tills det började ljusna ... då fick jag äntligen sova nån timma i armarna på min dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar