Första veckan

Så var första veckan tillbaka på förskolan efter sommaren avklarad. Det var med stor glädje och med kära återseenden som dottern lämnades i måndags. Sedan har det på sätt och vis gått sämre och sämre med både hämtningar och lämningar. Dvs vill inte gå hem och hon "blir blyg" och vill att jag ska stanna en stund vid lämning. Fast det är egentligen inga problem...

Nått som däremot är ett problem är dotterns toarutiner, eller snarare frånvaro av detta. Jag har under gångna veckan fått med mig minst ett par blöta trosor från förskolan. Jag hade verkligen hoppats på att förskolans rutiner skulle få dottern att sluta skvätta, för oftast är det inte fråga om mer än några droppar, men inte denna första veckan har det blivit så.

Det största problemet är att dottern vill verkligen inte bli tillsagd att nu ska du gå på toa och kissa. Det måste ske på hennes villkor. Och då kommer hon oftast på lite försent att hon är kissnödig och så kommer det lite i trosan innan hon hunnit få av sig dem... Hemma springer hon oftast tros- och byxlös, och då händer det (så gott som) inga olyckor!

Om nån har nått bra tips så är jag tacksam...

Knäppet genomfört!

Som jag bloggade för en tid sedan så skulle det denna vecka genomföras två millopp på en vecka. Uppdraget är nu genomfört med godkänt resultat. Inga rekordtider men inte alls hopplöst dåligt heller!

iFormloppet avklarades i onsdagskväll i perfekt väder och i sällskap med många löpglada quinnor! Jag gick i mål med en sluttid på 1:01:53, mellantid vid 5 km på 30:43. Placering 369 av 617. Helt okej resultat då jag framförallt såg detta lopp som träning. Dessutom fick jag en smula ont i mitt vänstra knä, så jag funderade faktiskt på att gå sista biten, men då jag insåg att min magiska gräns på 60 minuter inte var hopplöst långt borta glömdes knäontet bort och jag försökte verkligen spräcka gränsen, men det var då lite försent för att göra något åt det ;)

I gårkväll var det så dags för Midnattsloppet. Det var varmt och fuktigt, nästan kvalmigt ännu på kvällen så det var kanske inte perfekta förhållanden för löpning. Men Midnattsloppet är ju Midnattsloppet så det är tjo och tjim längs banan så när kroppen börjar protestera får man snart lite extra peppning från "publiken" eller kanske av en medlöpare. Det är även väldigt mentalt stärkande att som tjej springa om en kille, iaf tycker jag det!

Så trots svåra förhållanden vädermässigt och stundtals trångt längs banan (och knäont även idag) så tog jag mig runt på 1:08:39 med mellantiderna

2,5 km 16.38

5 km 33.08

7,5 km 51.23

Vilket då gav en placering 4214 av 5731 i damklassen.

Jorå, jag är trots detta resultat mycket nöjd med mitt lopp. Och sista km var helt klart den snabbaste för då fick jag extra mycket energi av att springa förbi mina (det lilla sov visserligen gott i vagnen men ändå...) och sedan hägrade målet!!!

Större båt!

Det blev sjötema på sommaren. Fast nu med större båt och fler medresenärer :)

Familjen gjorde en 40-timmars kryssning till Helsingfors som avrundning på pappans semester. En lyckad resa. Havet låg som en spegel. Solen sken. Maten god. Ölen kall.

Dottern på sitt allra mest leksugna humör (vilken kunde lett till att vi inte fått se nått av Helsingfors!)

En kryssning som i alla fall mamman kan tänka sig göra om

Sömn?

Tycker det är mycket fascinerande och frustrerande med dotterns sömn. Idag hann vi inte ens lämna H-fors så hade hon somnat. Men nu på kvällen har hon visat tydliga trötthetstecken i närmare två timmar innan hon somnade.

Paus

Välbehövlig fikapaus vid Tönnebrosjön. Lite saft. Några kakor. Sedan gunga.

På resande fot

Är nu påväg söder ut igen efter en vecka i stugan. Härliga dagar har vi haft med lite småfix men mest bara ta det lugnt och ha det skönt. Vädret har kanske inte visat sin allra bästa sida, men det hade kunnat vara betydligt värre. Men att vara i stugan i fuktig väderlek under rötmånaden gör att ALLT blir fuktigt och även en solig OCH blåsig dag så torkar en blöt handduk aldrig riktigt.

Sitter i bilen och ser naturen passera revy utanför bilfönstret. Solen skiner. Det känns bra. Lite vemodigt kanske. Och jag saknar mamma. Men mest känns det bra... och snart passerar vi mina finaste ortsnamn - Önska och Ovansjö. Och icke att förglömma golfbanan i Puttom :)