Kunde nästan inte sova i natt. Dottern ville aldrig somna heller. Sonen ammades väldigt ofta. Vi var alla påverkade av vad som hade hänt.
Men i morse när solen började värma upp oss kändes det helt okej. Ja, faktiskt mer än okej. Nånstans var det ju såhär jag ville ha det. Bara jag och barnen...
Dagen förflöt och kändes lugn, avslappnad men ändå fylld av olika aktiviteter. Jag sköljde upp några lakan som kändes ofräscha. Vi flyttade om våra sovplatser för att kunna sova bra. Dottern lekte på stranden. Vi tog en promenad för att få sonen att somna i vagnen, passade på att slänga skräp.
När middagen skulle dukas fram kom tårarna. Det kändes så fel att bara duka för två. Någon fattades. Någon saknades ... saknaden blev så stor. Här i mammas paradis på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar